Barbara

Nu när jag delat med mig av min gamla lekkramrat och kompanjon Matilda, så passar det sig att snöa in lite mer på det området. 

 

Matilda och jag är gamla blöjkompisar. Ja precis, vi har växt upp med varandra. I vått. Likväl som i torrt.

 

En av mitt och Matildas stora intressen var dinosaurier. Och då pratar vi inte dinosaurier såsom i Lillefot och Petri. 

 

Vi hade en alldeles egen dinosaurie-klubb där vi skrev fakta om olika raser varje vecka och gjorde små pappersfigurer med "fotstöd" på baksidan så att dom kunde stå upp. Vi tyckte vi var så förbannat High-tech. Både Mathulda och jag har varit ganska bra på att rita och måla som små, så vi kom ganska snart upp med en enligt oss mycket god idé om att skapa en tidningsprenumeration där faktablad och leksaker ingick. Som Pollux ungefär. Hästbok-klubben som jag tvingade mamma att skaffa åt mig (fastän jag aldrig varit hästintresserad), fastän jag inte läste böckerna som jag så bortskämt sa att jag gjorde, fastän jag bara ville åt leksakerna man fick medskickade. Det var veckans-lycka, som varande från det att man fick paketet, tills att man rivit upp det. Var det inte en penna i en cool färg så var det en snusnäsduk. Fett värt.

 

Hur som haver. Företagssamma som vi var, bestämde vi oss för att fråga våra närmaste vänner om dom ville vara med. Det skulle kosta en guldpeng. Vi kommer bli rika, tänkte vi och pimpiga pälsar, feta bilar och enorma pooler svischade genom våra små ointelligenta huvuden. De avslutande orden i inbjudan blev följande: "Det kostar 10 kr att promenera". Tycker själv i äldre dagar att verbformen på "prenumeration" låter fantastiskt bra som promenera och inte prenumerera. Nåväl, vi försökte iallafall.

 

Hur det gick med dinosaurieklubben låter jag bli osagt. Låt säga att det är ett oavslutat projekt.

 

Min och Mäthiiiiies mest genialiska idé var nog dock radio programmet Radio Bodil. Ingick gjorde olika gästartister med namn som Ulla baguetterulle, Maja Nylonstrumpa, Majstro Pekpinne, Jarl Jaktsson, Violetta Kruk m.m. Fortsättningen på våra lekar som alltid spårade blev något sorts program om en pusselklubb med den ena galna medlemen efter den andra.

 

Låt mig förtydliga att vi var normala stundom också, såklart. Vi åt som många andra massvis med riskakor och ost, drack oboy, spelade donkey kong och Super Smash Bros på Nintendo samt en hel rejäl del med The Sims. Utomhus var det nog jag som stod för de vilda lekarna däremot där kurragömma med dunk var absoluta favoriten, hinderbana, långhopp rep och hoppa kråka vad vardagsmat. Under vintertid var det "projekt snö-slott" som låg i framfokus.

Men vem fan vill vara normal om man stannar upp och tittar sig omkring.

Nej, nu skall här avrundas. Sitter i en inte alltför ovanlig ordning på Starren.