Åh jag bloggar

Hej och hå farbro blå.

Tusen år sedan det här va. Och som ni har sörjt. OJ

Lina åkte idag... Skit... Det gick för fort och man hann knappt reagera, trots avskedsfiket igår på Barista. Vad ska man göra när folk åker iväg och  tar med sig bitar av kroppsdelar såhär? För så blir det ju, en del av hjärtat sticker ju iväg. Samtidigt som det förvisso är kvar fysiskt. Meen, vem bryr sig om det fysiska när allt kommer omkring?

Jaja, nu ska vi intre bli sånna. Djupa och poetiska. Neeej, själv sitter jag i något vi skulle kunna kalla för sol bakom tunt moln och käkade väl frukost och läste tidningen på altan för drygt en timme sedan och läste bland annat artikeln om att Hanna Westrin ska flytta. Precis som så många andra.

Jag vill egentloigen också dra. Samtidigt som jag älskar Sundsvall, så tycker jag inte alls om staden! Ibland är det för mycket skit, alla känner alla och vad ska jag mer säga, det bakas för lite bullar.

Jag vill inte påstå att jag direkt ångrat något jag gjort, men jag har ändå en känsla av att jag vill börja om lite. Eller bara upptäcka något nytt. Och bättre.

Nej hörni, jag ska lägga fokus på att bli frisk h'r så jag kan välja och vraka på aktiviteter som jag själv vill.

Pip



Brorsa och kusin under midsommaren i Uppsala

Moonlight shadow

The last that ever she saw him
Carried away by a moonlight shadow
He passed on worried and warning
Carried away by a moonlight shadow
Lost in a riddle that Saturday night
Far away on the other side
He was caught in the middle of a desperate fight
And she couldn't find how to push through

The trees that whisper in the evening
Carried away by a moonlight shadow
Sing a song of sorrow and grieving
Carried away by a moonlight shadow
All she saw was a silhouette of a gun
Far away on the other side
He was shot six times by a man on the run
And she couldn't find how to push through

I stay, I pray, see you in heaven far away
I stay, I pray, see you in heaven one day

Four AM in the morning
Carried away by a moonlight shadow
I watched your vision forming
Carried away by a moonlight shadow
Stars move slowly in a silvery night
Far away on the other side
Will you come to talk to me this night
But she couldn't find how to push through

I stay, I pray, see you in heaven far away
I stay, I pray, see you in heaven one day

Far away on the other side
Caught in the middle of a hundred and five
The night was heavy and the air was alive
But she couldn't find how to push through
Carried away by a moonlight shadow
Far away on the other side

Snor för kor

Efter sjukdomliga besvär, och då menar jag besvär som heter duga så har jag återställt mig ganska bra faktiskt, även om jag är långtifrån en mörts benämning ännu. Eller gris på engelska för den delen.

Det har varit dramatiskt.

Snor har forsat.
Gåshud och kyla likvärdig med Mount Everests topp trots dubbla täcken och överkast har jag fått känna på.
39,5 graders feber.
Huvudvärk som WOW.
Öm i kroppen.
Jag har haft sån rethosta att jag försökt smygandas för att inte råka orsaka en attack.
Halsont som en gris. Grisont.
Det gör också att jag pratar väldigt hest.
Glömde jag nånting nu mån tro?

Jag undrar hur besvärligt det inte skulle vara för en giraff att ha ont i halsen? Gud. Jag är glad att jag inte är en giraff.

Vi tycker om att retas och diskutera

emma säger:

där är du ju putte

robin säger:

puttefnask!

emma säger:

emma säger:

de e fel...

robin säger:

haha OK!

emma säger:

fnaks är dåligt

emma säger:

äsch

emma säger:

nu gjorde jag ett eget ord

emma säger:

fnask är dålig

robin säger:

beror ju på hur man ser det

emma säger:

ser det? berätta hur du d

emma säger:

men det var väl ett himla problem

emma säger:

berätta hur du ser det?  *

robin säger:

fnask kan ju vara nånting väldigt bra för vissa

emma säger:

 jag ligger isolen så jag ser lite dåligt

emma säger:

hahaha

emma säger:

en kåt jävel menar du

robin säger:

mah sctekarN

robin säger:

näe inte nödvändigtvis

robin säger:

men för dom som kanske inte har nån att kåta sig på!


robin har precis skickat dig en vibb.


robin säger:

oj

emma säger:

robin

emma säger:

kom ihåg vem du talar med

emma säger:

jag är faktiskt ung

robin säger:

haha nästan värt att ta kort på det där

robin säger:

"ung"

emma säger:

ta kort på?

emma säger:

men nu är du ju knäpp tycker jag, du säger jämt att jag är liten? då har alltså ändrat uppfattning?

robin säger:

haha nej men du säger jämt ifrån

robin säger:

och det vore ju faktiskt mer hemskt om jag pratade om fnask med en gammal

emma säger:

hahahaha

robin säger:

ta kort på när du erkänner dig liiiten

emma säger:

jovars... de e riktigt, du har rätt

emma säger:

jag sa itne att jag var liten, snarare ung och fräsch! jömfört med en senior som du

robin säger:

h0h0

robin säger:

så jag är gammal och ofräsch?

emma säger:

oj avancerat, nollor istället för oo:n.

emma säger:

du är lite småcool iallafall... saken skulle iallafall kunna tänkas att övervägas

emma säger:

japp, det är du!

emma säger:

gammgubbe

robin säger:

stor i orden, men liten på jorden som man brukar säga

robin säger:

nu ska jag åka till släda IP

robin säger:

vi hörs och ses senast på torsdag puttefnask

robin säger:

hehe

robin säger:

puss puss pårej frej

emma säger:

äsch

emma säger:

dumkola


LYSSNA PÅ DET HÄR

JAG HAR TAGIT STUDENTEEEEEEEEEEEEN!



Ni får na liksom noja er mädä. Jag orkar inte skriva så mycket om det.


GOTT!

Du som är du

Det finns en person som inspirerar mig enormt mycket. En person som jag delar många åsikter med samtidigt som vi är väldigt olika. Den här personen kan få mig att skifta humör från riktigt riktigt dåligt till bortskämt bra, och du anstränger dig inte ens. Jag och den här personen vet exakt var vi har varann, vi tänker med varandras hjärnor och våra själar kan inte släppa taget om varandra. Du lockar fram sidor hos mig som inte många andra kan, och det är en gåva. Den här personen skulle jag inte leva utan, trots våra sämre dagar och ibland illa prioriteringar. Skulle du försvinna skulle jag inte gråta, jag skulle förblöda...

Jaha, vad jag egentligen vill säga är, att jag älskar dig och du gör mitt liv till nånting särskilt.

Vi är varandras.

/Syster

Det är ju som det är

Vissa inlägg kommer jag på i efterhand att jag skämms över.

Alltid ska jag skriva så konstiga saker...


Man måste ju trots allt passa sig

Hassemannen

HAHAHAHAHAHA! Det må, eller det ÄR bara jag som fattar Matildas kommentar på senaste inlägget! HAHA DET DÄR HADE JAG GLÖMT!

Hahahahaha, nu kom det kiss i byxan

... nästan.

Va roligt! Men så längesedan att jag knappt kom ihåg vad som hände osv... Kommer dock ihåg att Kalle är med i bilden, Matildas lillebrorsa, jag tror han är den som går in för att döda vår kära kamrat där? Eller? Matilda, ge mig mer info! Gamla goda tider


Gött hahaha


Jobbigt

Det flygfer runt en schtekig fluga här och får för sig att sätta sig på mig lite här och var. Liten och tjock är den. Förutom att den kittlas så är jag lite halvrädd att mosa den eller få den i ögat.


Vilka mängder av bekymmer jag måste verka ha.

Hah.

Nu ska jag lämna min varma altan och gå in och duka.


På återseende. Om två dagar tar jag studenten, JÖSSES

Byta bana

Hälsan på er!

Jag måste börja skärpa mig. Visst för att jag tycker att jag har en förmåga att klä mig fint, det är väl itne fel att säga? Men jag börjar bli lat. Jag tycks alltid klä mig efter humör och aktivitet och därför går jag mer och mer åt det luffiga och "jag bryr mig inte ett skit" - hållet. Sen att jag föredrar att klä mig bekvämt framför snyggt ska jag inte heller smyga med. Aj aj aj, Emma Emma Emma... Flicka stora, nu måste du ta dig själv i handen och rycka upp dig ur potthålet.

Känner man sig slapp inför att göra sig iordning och fin, såsom kag gör sisådär 17 000 ggr per dag, så blir det ofta att man känner att man inte vill klä sig så heller. För på något sätt upplever jag att det är obekvämt att klä sig snyggt, när man är osminkad och inte känner sig på ett fräscht humör där man orkar anstränga sig. Tycker ni jag cyklar nu eller?

Nåväl och aja, i vilket fall... Jag tror jag måste resa mig någon skala och orka se aningens fräschare ut, snart kommer jag skrämma ihjäl uteliggarna. Och hur skulle de se ut? Om jag ofrivilligt utrotade dem, inte bra! Dom vill man ju helst bara hjälpa att komma på fötter igen, för jag är faktiskt irriterad på samhället för att det görs för lite för de hä människorna! Men mest förargligt är det att vissa säger: "Äh, dom får skylla sig själv"! När faktum är att alla inte rår för det. De kan ha levt ett helt vanligt liv innan, men plötsligt är de med om något som ställer till det för dem. I något fall tror jag det var en kvinna vars man hade dött och hon hade blivit så deprimerad och orklös att hon förlorade jobbet, vilket så småningom ledde till att hon vräktes och inte fick bo kvar i huset. Så hon hamnade på gatan, hemlös. Så alla kan inte alls rå för det, det är bara otur och för dåligt stöd av andra. Vi kan påverka och hjälpa varandra mer än vi tror. Men framförallt så bör vi bli bättre på att ta vara på det vi faktiskt har. Som om ni aldrig hört det förut...

Men fundera på det...

Från ekonomernas dag

This is my new homie


The speckish day

Vilken dag. Igår assåbasså. Snacka om kraftansträngningar jag gjorde!

Jag klättrade uppför ett berg! Eller tja... kullen som vi brukar åka pulka på om vintern. Jag fångade in kängurus för vaccinering, blåste blåsbubblor på ett barnkalas, diskade Obamas bil och var dealer i ett fem timmars långt pokerspel. Ja, jag säger då det. Man är nästan inte ung längre, det här tog nästintill kol på mig. Jag vill nästan be om en varm applåd för att jag höll. Kunde lika gärna gått av på mitten. Vad jag har legat i, otroligt...

... ungefär. Men nog gjorde jag en hel del! Jag var inne i stan hela dagen på ärenden och hemliga uppdrag. 

Hur som haver, det var en ganska bra dag i allmänhet. Jag kände mig hemma! Riktigt hemma. Det kändes precis som det brukar i vanliga fall. Speckat schema.



Från klassfesten, dock kom Jansson med på bilden. Men han är alltid varmt välkommen

Viktoria hatar muppar

Det här är klippet jag referarade till i det tidigare inlägget Fine Finne


Söndagar

Har städat skålen åt min rumskamrat Fisken idag. Så idag är han glad på mig, och jag är tillfredställd med tillvaron. Ganska iallafall. Känner mig lite stressad, men jag vill inte tala om varför.

Jag har även röstat idag, tvekade aldrig riktigt vilket parti jag skulle ta.

Ska gå ut och klippa resten av gräsmattan nu!

Jag har tråkigggt.

Kleder

Sitter och studerar mina händer. Jag tycker dom ser torra ut. Det tycker jag inte om. Får ta och hämta salva sen. Vilket man skulle kunna kalla min andra halva. Jag kan lova, att jag inte går någonstanns utan min salva.

Sitter även och betraktar mina mjukisbyxor. Tre hål på det högra knät samt fler hål på andra ställen. Här snackar vi djupt älskade, flitigt använda och dyrkade byxor som följt mig hela gymnasiet. Mamma har köpt hem flera andra par (jag vet, det har till och med gått så långt... att hon inte ens litar på att jag skulle köpa ett par nya själv liksom om jag fick pengar i handen) som jag fått prova men ratat. Jag har ju nött in det här paret så perfekt. Det är ju vad jag själv anser.

När jag var liten hade jag en sovtröja som var cremvit med rosaprickar på och med en pyjamasklädd nalle som höll ett ljus i handen. Jag ville inte skiljas från det nattlinnet, det var så lent. Tillslut började det ju gå sönder av sig själv, så använt och slitet som det blev. Mamma konstaterade senast idag att "du tycker om när det är mjukt och följsamt", och det lär ju sannerligen stämma...

Jag skulle självklart inte gå runt i trasiga kläder, jag har väl en hyffsad uppfattning om vad som är "okej" och vad som är "över gränsen". Än ser man inte hur slitna det är, tror jag iallafall.

Jag skrev ett enligt mig ganska bra inlägg tidigare idag då jag satt ute på altanen, men jag tappade internet och inlägget försvann (här svär jag). Det må vara ett utav de mest irriterande jag vet. Så, ursäkta om det här inlägget blir lite, som det blir så att säga.

Kan tillägga såhär på kvällskvisten nu då att fotbollen kan dö och att filmen Vad en kvinna vill ha är något romantiskt som gärna kan få hända mig också.

Tack på förhand.




Tredje klass

Igår innan läggdags skulle jag och brorsan massera.

Igår innan läggdags... Hmm... Hej, Jag heter Emma och är 7 år! Min mamma brukar ta tid på mig och se hur snabb jag är att göra mig klar och hoppa isäng, men först får jag sitta på pappas rygg och vägleda honom genom att säga höger, vänster eller helt om för att komma till toan...

... nu kom jag helt av mig, men att säga läggdags fick mig att känna mig liten igen, som om mamma och pappa sagt åt mig att jag måste sova.

Jag fortsätter iallafall där jag änkte börja... Vi brukar alltid ha musik på när vi masserar så jag tryckte igång Vengaboys faktiskt och fick sen syn på ett russinpaket som låg på Daniels bord. Jag gik suget fram till den och började hälla ut russinen för att snabbt äta upp dem. Jag vände mig mot lillebror och frågade skämtsamt om vi inte skulle leka russinleken, som man jämt gjorde på dagis. Det var ju ett av höjdpunkterna, men man blev däremot alltid lika besviken då de andra barnen sa stopp för att man kommit fram til ldet utvalda russinet och inte fick fortsätta. Samtidigt som jag stod och pulade i mig gungade jag i takt med musiken och med min toffs högt på huvudet. Daniel började då skratta åt mig och tyckte att jag såg ut som att jag gick i trean... jo man tacckar. Vem vill itne se ung ut?

Idag kör jag samma style, jag har toffsen så när som mitt på hiuvudet och håller snart två trasor i handen, jag ska nämligen göra en rejäl städning i mitt rum innan jag gör mig iordning!

Ta det piano

Ao

Oj, jag tror pappa snöt hål i väggen

Fine finne

Åh nej, oh boy.

Jag kan inte ens pilla mig i näsan längre (om jag nu skulle få för mig att vilja det) för jag har en inbyggd finne som gör förbannat ont. En sån som inte syns alltså... men den är fan där, det känner jag. Egentligen ska jag väl inte klaga, eftersom jag i stort sett aldrig får blemmor och kollichosan i ansiktet, men just nu, kan jag få beklaga mig litegranna? Taack

Hyyyhh, jag är väldigt trött... OVANLIGT!!? Aghh... Det här är ju pinsammare än att göra bort sig totalt i en intervju och börja bråka med Skurt. Jag ska visa ett klipp på youtube sen om jag hittar det.

Har iallafall hunnit med ditt och datt idag, men inte så mycket mer än så faktiskt. Och vad ditt och datt är för något, jaaa ungdomar och gamfolk, det kan ni ju få sitta och ruva på ett tag innan jag eventuellt kläcker det åt er.


Jag blajjar gansk mycket nu... usch... gör bort mig... blir tvungen att rycka loss mina rötter och fly stan... byta namn och address... göra entré i en helt ny värld... men gud.... nej... nu räcker det... Nu är det nog. Linserna måste ut, och jag ska ögenaböj ner under täcket och stanna där i några timmar tills jag lugnat ner mig.

Sov gott



Föda

Hello little, little readers.

Jag har fått tillbaka matlusten. Jag tappade den efter balen i några dagar. Helt fabulöst. Från att äta som ett lejon, vilket i och för sig kanske inte heller har varit så bra, till att äta som en daggmask. Så jag har käkat massa chokladbollar, spaghetti med morfars köttfärssås, och såvidare i all oändlighet. Alltså GUD VAD JAG GILLAR SPAGHETTI! Goda trådar
 
Nåväl, nu tänkte jag bjuda er på en saga som jag skrev när jag var liten, jag la bland annat ut den här en gång tidigare. Egentligen kallade vi det för "Händelseböcker".

Sagan om en nallebjörn


Det var en gång en nalle björn. Han hade inga föräldrar han var ensam i världen. Men en dag fan han sina föräldrar de hade jätte roligt tillsammans. När många år hade gåt var han stor och klarade sig själv. En dag såg han en docka i en soptuna. De blev vänner för livet.




P.s
Jag har alltid älskat lyckliga slut



Det här med att blogga

Har jag slutat blogga? Har jag de elleeeeeeeee? Njjjjjjjjjjjjjjyh.

Vet ej. ICKE.

Nej det har jag inte, jag är bara inte lika fokuserad och intresserad för ögonblicket, just preis nu. Det händer så mycket. Oh ja, vad det händer grajor. Jag tittar nästan i kors bara för att jag inte vet vilket håll jag ska vrida huvudet och styra hyddan åt.

Igår kom Klara in på mitt rum och skrämde skiten ur mig. Min fina kusin på 8 underbara år. Jag visste inte alls att hon skulle komma och jag stod och gjorde mig iordning inför lärarmiddagen på Stadshuset som för övrigt var görtrevlig. De skulle åka till mormor och gratta henne för att hon fyllt år.

Appropå morMÖDRAR (YES, där satt den. Har en förmåga att vilja säga mormrar) , det här är helt sant, mammas arbetskamrater har berättat:

Ett barnbarn ligger i famnen på sin mormor. Mormorn ser att barnbarnet ligger och studerar henne underifrån under en längre tid lite fundersamt, "Mormor... varför har du spindelnät i näsan?" 


En annan mormor och hennes barnbarn är på badhuset: "Mormor... varför är dina bröst neråt? Mammas är rakåt!"  




Dröm fint sen allihopa, jag ska iallafall sova djupt då jag går och lägger mig. Precis som havet där ariel bor! Det behövs vill jag lova.


RSS 2.0