Måndag
Jag skrev ett vackert inlägg igår. Ja, det var rikligt med poetiska inslag faktiskt, såsom porlande bäckar och duvor i dimma, men det försvann. !!?? Morr kanske
JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄRNNNNNNNSPIKAAAAAAAARRRRRRRRRR. (Det var den mest poetiska svordom jag kunde komma på)
Då rinner liksom musten ur en.
Apropå det, det är snart jul. 4 månader ca. Det kommer la gå görfort det, ska hinna fylla år däremellan också. Har önskat mig senaste duploleverensen från Tyskland och Barbies nya kille Bob. Ken är SÅ ute flickor.
Nu ska jag fortsätta min iordninggörelse inför jobb.
Skeppohoj kamrater
Lördagsgodis
Det här med att sätta gränser eller säga stopp åt ett barn så att det verkligen lär sig och slutar med ett oönskat beteende, är ett bekymmer som jag tror många vuxna har. För det gäller att göra det på rätt sätt, att fullfölja och verkställa konsekvenser. Hålle rman inte hårt på dem så läser ett barn av det direkt och skippar i att lyssna och ta till sig uppmaningar.
Första gången mamma sa åt mig på skarpen så skrattade jag bara åt henne, för det dröjde ganska länge innan mina förälkdrar var tvungen att säga åt mig. Jag hade aldrig upplevt det tidigare, för jag gjorde aldrig något dumt enligt mamma. Ja, det är gärna så jag ser tillbaka på min barndom. Att jag var ett änglabarn så att säga.
HE, HE.
Något som mamma försökte ta till med då vi blev någorlunda äldre, här hemma mot brorsan, och mot mig också, var att "hota" med att det inte skulle bli något lördagsgodis. Säkert en klassiker bland föräldrar.
Varför inte komma på något nytt och bättre? Något effektivare? Inte för att jag vet vad det skulle vara kust nu men. Använda deras pannor till att knäcka ägg? För hotfullt kanske. Bör heller inte vara fysiskt. Mosa legoslottet? Nej, för obarmhärtigt. Utegångsförbud tror jag inte på, för ondskefullt det. Föresten vill man väl uppmana barn till att vara utomhus?
Vi pratade iallafall om det här med att hålla på konsekvenser hemma, att det verkligen gäller att fullfölja dem för att man överhuvudtaget ska dra någon lärdom.
Just det här med lördagsgodis var något som deffinitivt bet på Daniel när han var liten. Vi kan säga ungefär såhär, det var rena rama katastrofen för honom. Fast som ni inte vet, men som jag talar om för er nu, är att mamma alltid varit "för snäll" med sånt här och konsekvenserna har lätt runnit ut i sanden. Och detta har jag tjatat på henne om, att hon måste bli hårdare och strängare.
Så till en början bet det för stunden på Daniel, som blev väldigt upprörd och halvt panikslagen. Tänk, inget lördagsgodis. Jordens undergång måste ha förklarats.
Men barn är ju inte smartare än så, att de observerar och ser mönster.
Så en dag när mamma sa: Nej, nu blir det inget lördagsgodis.
Så sa den lilla Daniel med pottfrilla bara: Äh, det har du glömt på lördag ändåså! Åsså sprang han upp för trappen.
Barn är smarta grejer. Tycker ni inte?
Rethosta
Pottfrilla
Jaja, vilken liten kille hade inte det under 90-talet?
Daniel vänder sig om mot mamma som kommer bakom och säger helt oförstående: Ja alltså hur kunde ni låta mig ha sådär!?
Mamma: Daniel, pottfrilla var den enda frisyr du accepterade.
HAHAHAHAHAHAA
Lillfjärten ville ju faktiskt ha så! Dessutom var det mamma som klippte, så jag tror att det var det enklaste för henne, eller att fortsätta på samma frisyr. (Men här skrattade nog jag eller hade fullt upp med att måla upp bilder och tänka så jag hörde inte riktigt vad hon sa sedan)
Men jag ska tala om för er att han var riktigt charmig i den.
118 118
Tuesday
Jag älskar mina coacher
Toodiloo
Gegg
Här sitter jag, en nörd.
Lmfao spelas och jag sitter och swingar huvudet i takt med musiken, samtidigt som jag har ena ögonbrynet höjt. Niceeeeeeeeeeeeee.
Skjutsade mamma till sin samåkningskompis imorse så att jag ska få ha bilen hela min lediga dag idsag. Vi skiljdes med vad som enligt mig var världens störtlöjligaste tjaffs. Jag måste bara skratta lite för mig själv pt det innan jag går vidare. Hehe, hehehe.
Så. Fortfarande morgonnyvaken även om jag varit uppe i snart 2,5 timme. Jag är fortfarande förskräckligt hostig och har kluckat i mig massa te och honung tillsammans med min vanligt feta frukost. Så nu är jag alldeles varm och svettfärdig, honung var ingen dröm den heller. Äkta svensk från skåne. Nej, det utmanade inte mina smakläkar direkt. Beskrivningen får bli sträv och lite för hård.
Har tons av ärenden dagen i ära, men det är enbart skönt, jag tycker om nr saker rullar.
HEJ
P.s Hur i hela friden ska jag veta vad som är den ÖVRE ingången i Birsta? Va? Hur ska man möjligt veta vad som är den övre elelr undre ingången? Men det kallas ju nedre fick jag höra. Jag blir tokig. Ingen har skrivid nord- och sydskyltar någonstanns. Nej tack, då skall ingen heller klandras. Om personen i fråga inte haft ett opassande tonläge först.
Jag hittade en ingång iallafall, men jag vet inte om den var rätt
Boomcchakalack ja tack
Blond eller Brunett
Blåa ögon eller Bruna ögon
Vanilj eller Choklad
Hund eller Katt
Gitarr eller piano
Hockey eller innebandy
Rock eller Rap
Rosa eller Lila
Tv eller Dator
Basket eller Fotboll
Berg-och-dalbana eller Vattenbana
Guld eller Silver
VH1 eller MTV
Sanning eller Konsekvens
Vinter eller Sommar
Stjärnor eller Månen
Sko eller Sandal
Bad eller Dusch
Syster eller Broder
Svart eller Vitt
Långt hår eller kort hår
Klänning eller kjol
Mobil eller telefon
Lägenhet eller hus
Löv eller barr
Ring eller halsband
Jordgubbar eller hallon
Sverige eller Norge
Höst eller vår
Jeans eller leggings
Jul eller påsk
Hetsäta eller banta
Bil eller buss
Nagellack eller läppstift
Hav eller sjö
Husdjur eller bondgårds-djur
Nyår eller Midsommar
Hetro eller bi
Plugga eller arbeta
Fängelse eller döden - Va snällt, får man välja sånt.
Löshår eller Äkta
Lång eller kort
Snowboard eller skidor - Slaloooooooom
Me and my ananasbrain
Emma Elisabeth Ericsson
Nu birre jobb om en halvtimme. Ska bara dricka lite mer mjölk först och springa ner på H&M, jag behöver en kamm.
Matilda Åslin
Haha ser framför mig hur du springer ner till H&M i morgonrocken med morgonrufsigt hår!
_________________________________________________________________________________
Emma Elisabeth Ericsson
Ontigt i halsen
Aj aj! :O
Emma Elisabeth Ericsson
Jag var och smög utanför erat hus nyss :O och jag råkade skrämma skiten ur Carina också, hahaha
Haha typiskt dig! Kommer hon att återhämta sig? ;O
Emma Elisabeth Ericsson
Högst betvivlande, eller ja. Kanske till viss del, vi håller våra knubbtummar och hoppas på det bästa. Får för tillfället dropp på Karolinska sjukhuset, familjen kommer upp imorgon. Har fått livnära sig på vildvuxna krusbär under kvällen, mattanterna på sjuka huset har fått svininfluensa. Läget är kritiskt och man frågar sig, kan det verkligen bli värre?
Obs
Underbarn
Träffade min kära barndomsvän Matilda som för övrig ska flytta till Uppsala och plugga på bussen. Det tyckte jag var trevligt. Hon är alltid lika uppskattad.
Flertalet stationer senare kliver en liten mörkhyad pojke på med sin mamma. Han ler, och vinkar till alla han ser. Han fastnar med blicken på mig, säkert eftersom jag förmodligen ler på ett sätt som gudarna aldrig skådat förr tillbaka. Vilken vacker varelse repeterar jag i mitt huvud om och om igen. Jag har aldirg sett någon le så fint, såstarkt och så länge som honom, energin bara lyste och hans ögon var överfulla av vänlighet och lycka, om jag säger så. Inte ens en människa som vunnit 100 miljoner på lotto ler sådär. Det var kanongalet, men inte på ett läskigt sätt.
De satte sig snett mittmot oss och hans mamma log lika fint när hon såg hur jag log mot hennes son och sedan titta de på henne. Hon hejade glatt och jag sa till Matilda, gud vad söt han är.
Jag har växt upp i en familj där mörkhyade människor är något vackert. Dessa människors känsla och utstrålning är något speciellt och de kan konsten att hypnotisera mig ibland. De är livs levande skönheter.
Nog om djupsnacket.
Nu sitter jag här på altanen, proppis och beklagande förkyld efter en redig middag och har ätit ton av krusbären som mporfar hade med sig igår. Röda och helmogna, det är nog ett utav det bäst ajag vet!
Tutut
Peta i näsan
En kinesisk kvinna (detaljbelysningen kines har egentligen inget med den korta storyn att göra) kom in med sin gamla kines-.mamma i butiken.
Kvinnan jag utgår ifrån är dottern, ser jag till min stora förskräckelse grovpetar sig i näsan. Och jag menar verkligen iii II iiiiiiiii näsan, INTE utanför och INTE heller diskret för ett fläsk.
Jag kan bara föreställa mig mitt ansiktsuttryck och mina ögon då. För ni vet, när någon gör något utstickande eller vidervärdigt, så kan man automatiskt få det där stirret i blicken, hur oartigt den än kan se ut. Och jag som inte ens är känd för att glo, vad jag själv är medveten om iallafall, sådant vet man om sig själv. Jag funderar ofta över hur odiskret och klantigt andra kan titta eller bete sig. Jag säger med detta inte att jag är felfri. Det kan ni slå fast, men låt mig iallafall berätta.
Det är ju ganska klart att jag varit med om extra klumpiga vänner med åren, och säkert har man paddlat baklänges själv någon gång också. Vissa har ju då alltså en tendens att kläcka ur sig en kommentar eller påpekat, likaså pekat på något alldeles för tidigt.
I en sådan situation, när man själv inte alls haft någon åsikt eller önskat sig vara neutral, det är i en sådan situation man säger: VAA? URSÄKTA NU HÖRDE JAG INTE VAD DU SA? Bara för att verka någorlunda utanför det hela eller vara lite "omed på noterna". Usch, just sådana där saker är mitt värsta. Jag vill inte delta.
Jaha. Just ja, den där kineskvinnan. Hon petade somsagt näsan av den grövre varianten. Och klart som korvspad att man kan glömma bort sig och så va? Människor är vi allihopa. Men när hon sedan börjar smula med kusarna för att få bort dem, så de med all världens sanno0rlikhet ramlar ner på golvet så tror jag till och med att kottarna i mitt huvud klär av sig själv. Sedan återgår hon till det groteska petandet igen, helt i sin egen värld och växlar med fina mellanrum mellan pet och smul.
Och där står jag.
Gapar.
Öppnar nog munnen och gapar lite till. Funderar lite.
Vilken grad i äckelskalan kan jag uppskatta det till?
Dom går, och jag står kvar.
Blinkar några gånger.
Sen står jag där. Som fastfrusen, tills larmet går.
Sen var jag ju såklart tvungen att ringa och bertta den oerhörda nyheten, dagens trauma, för mina vänner!
Bö
Skrövlig och bedrövlig.
Hals och näsa vill mucka med mig nu. Mucka ja... Ungdomligt, förfriskande och respekterat uttryck. Ett ord jag aldrig tror jag använt förut. Så man kan väl säga att det banne mig var på tiden.
Idag står tekoppen framför mig. Bredvid, för att vara mer exakt. Min rumpa är mer sammarbetsvillig. Jo, man tackar.
Nej mina vänner och ickevänner, nu ska jag snart kila tillbaka från lunchrasten och ta itu med lagret här. Herrkläderna måste sorteras.
Ikväll ser det ut som att det blir Karin m.fl och till att ta det lugnt med spel osv. Jag får också träffa Sofie som jag inte träffat på flera veckor pga lumpen. Åh. Fast jag har lite lust att se fotboll jag, men vi får la se hur det blir med det.
Nåväl, på återseende.
Mina käriga vänner
Är det nu vi skiljs åt?
Jag vet inte irktigt om jag hunnit gå med på allt det här, eller om jag är villig att släppa något slags tag. Vad det nu skulle vara för tag att prata om.
Joel åker på söndag. Johan kommer väl i och för sig vara mycket här. Han ska distansplugga i Härnösand, så det är väl inte farligt. Men så fort bara en sticker, då känns det som att hela världen lämnade dig.
För det var liksom jag, och mina grus under gymnasiet, i det stora hela. Jag, Johan, Jockis, Joel och Dan.
Jaja, vi kommer ses. För jag antar att vi har en lång framtid framför oss.
Kram
Te
Jag fruuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuser. Burrr. Väntar längtansfullt på att mitt te ska bli varmt.
Har för tillfället lunchrast opch har precis käkat klart. Jag tror jag åt för mycket. Men det hör väl bara till det vanliga det. Ganska halvsorgligt.
Nu pep det. JA JA jag kommer. Snart. I sinom tid. Om en stund. Inom en snar framtid. Tre sekunder. Fem... hundratusen.
Saken är den att jag är så lat. Jag orkar inte. Min rumpa är här, tet är dääääär någonstanns och jag förmår mig inte att lyfta på den och vicka bort den till micron. Min putiga rumpa strejkar ibland. Ja, vi kommunicerar. Den säger vila till mig.
Fast vid närmare efterrtanke så kommunicerar hela min kropp. Fantastiskt va. Min hjärna säger, sluta tänk. Näsan säger, du är förkyld, för du nyser så hemskt. Halsen säger, jag insisterar, du hostar slem och är nog förkyld. Ryggen säger, du har tränat och belastat mig för hårt. Händerna säger, men lilla flicka, du är ju iskall. Läpparna säger, du behöver salva. Magen säger, stäng igen kakhålet. Ögonlocken säger, du kan väl blunda en liten stund iallafall och ögonbrynen säger, se inte så bekymrad ut.
Nej nu blir det nackskinn, för hela jag behöver den där varma drycken. Det återstår väl bara att se när.
Hallå
P.s Ikväll blir det badtunna
Pappa
Jag älskar min pappa. Vi har så himla roligt tillsammans. Visst gäller det samma sak med mamma och brorsan, men det är med pappa jag skrattat som mest på senaste. Han är bra för mig nu. Mmm, de e riktigt.
Vi sitter i flyget påväg hem från Norge onsdagkväll, pappa for trots sin sista semestervecka ner över någon dag bara för att ta itu med några jobbgrejer. Det var skönt att få åka med honom hem, jag hade ju hälsat på Lina måndag till osndag. Iallafall, jag sitter och tuggar på mitt bläbär/granatäpple tuggsummi... Vid närmare eftertanke --> ? ...Granatäpple... Jahaapp... Någorlunda konstig frukot i ett tuggummi. Men jag accepterar skaparnas recept och ska nu berätta vidare. Jag tuggar i godan ro, tycker faktiskt om mitt tuggummi, men det verkar däremot inte pappa göra, utan rynkar markerande på näsan och kläcker ur sig att det luktar kräks.
Granatäpple - Kräks. Tja, jag vet inte. Kanske.
Jag stannar upp och börjar försöka blåsa upp luft till näsan från munnen, i ett försök att kunna avgöra om det faltiskt är så att det luktar kräks om det. Jag skjuter ut hakan så långt jag kan och sätter handen för munnen som för att stänga in luften i kupan jag skapat. Men jag kan inte undgå att tycka att det är ett hederligt blåbärstuggummi jag tuggar på.
Pappa har förutom att skrattat åt mig under tiden tagit fram en kräkpåse åt mig som jag ska spotta ut det i. Min hjärna kopplar då direkt, kräkpåse - Mr Bean. Fjong. En stålfjäder skjuter ut från huvudet. Vad nu det ska betyda.
Vi börjar skämta om när han sitter på planet och ska spexa inför lillkillen, som nyss kräks i påsen han ska blåsa upp och sedan smällan framför den feta gubben i sätet framför. Vi grimaserar, internskämtar och har oss. Någonstanns mitt bland allt, tar jag ett djupt andetag för att blåsa upp den där påsen, då flygvärdinnan precis går förbi. Jag spärrar halvförskräckt upp ögonen och sänker försiktig påsen så diskret jag kan, men det finns inte längre någon hejd på pappas skratt. Tillslut kommer tårarna.
Nej, visst låpter det inte särskilt roligt, men det var det. Live. Med alla ansiktsuttryck, dialekter, impulser och detaljer.
Jag är för upphetsad nu för att fortsätta, det finns så mycket mycket mer. Med jag vet att det inte är någon idé. Jag kan inte formulera det till äkta vara.
P.s Jag är fascinerad, över att det faktiskt är så himla lätt att säga, nej tack!
Jag tycker bilden där nere är ganska grym. Skylten är kalassnygg, sen är övergångsstället också fint. Jag vet inte varför jag attraherades av det, men jag tror jag gjorde det.
Sophie
E. Emma Ericsson
1) Have you met their parents: well of course, shes one of my best friends (:
2) Worst thing about this person: nothing is bad about this person. shes amazing :)
3) Best thing about this person: everything!!!! i can talk to her about anything,
and she is ALWAYS there for me. no matter what, and she gives the best advice.
Bubbles
Det händer igen
Jag sitter och borstar tänderna när en nysattack slår till.
Nu är det bubblor överallt, och det ser ut som att jag lever i my little ponny's värld. Är det inte fantastiskt, så säg. Jag skapar min egen fanatsivärld
The cartoons and sightseeing
Så efter drygt en lvart kunde jag sticka iväg ocvh springa. Pff.
Svettig och sådan när ajg kom tillbaka, drack jag upp all mjölk och en del vatten. Har nyss pratat med mamma i telefon och nörddatat lite. Nu ska jag ta en dusch och sedan gå ut i solen. Lina sluta jobba om 2,5 timme!
Måste bara påpeka att Paris Hiltons program my BFF eller vad i fridens namn det heter, är det mest skrattretande jag någonsin sett. Fruktansvärt störtlöjligt. Blir bara kissnödig av att kolla på det där. Jag klarar int eav det.
Nej era rovdjur, nu ska jag svepa min BBS. Blåbärs smoothie.
Hade kalas
Japp. Borsan hade skivan när vi var små, så jag kan låtarna. Doo Dah, Diddley-dee och Aisy Waisy är också fina bitar.
Knock you down
Den här är rätt schysst
In Olso baby
Dupidup
Jag vill inte ens veta hur många som gör det.
Äckligt.
Jag gör det ju själv.
Men vad är allas avsikter? Undrar jag ju iallafall. Jag har mina avsikter, men vad är andras?
Vill man synas? Berätta en saga om sig själv? Bli en kopia av Blondinbella och bana karriär? Lägga upp flashiga bilder på sig själv? Käppa kort och visa dagens outfit? Eller förmedla åsikter och tankar kring politiska och världsliga problem?
Jag vet inte.
Kanske är det för många bara tidsfördriv, eller avslappnande? Harmoniskt? Eller? Eller eller? Ja jag bara undrar jag.
Jag älskar att skriva. Först och främst. Sen driver och drygar jag med mig själv emellanåt. Sen att det inte alla gånger är genomtänkt eller välskrivet, det kan jag leva med. Det är kul att leka med ord med jämna mellanrum.
Men då jag inte kan leka med ord, så bygger jag antingen sandslott eller snökojor, beroende på väder och vind. Det trissta är bara att brorsan alltid ska komma och sabotera och säga att jag är för gammal för sånt. Men då ropar jag bara på mamma och slår till honom med spaden i huvudet. Och om jag är extra aggressiv den dagen så matar jag honom med sand också. Jag är starkare än min bror.
Sexually, mentally, physically, emotionally
Äh, det där snodde jag från en låt. Som jag egentloigen inte tycker om nå mer, för den påminner om jobbiga saker. Man kan ju säga att jag hade tur på spinningen, att få höra den gamla dängan. Vilken jackpott. Kanske ska börja spela på hästar jag.
Oh weell, ska åka hemifrån vid halv 7 imorgon. Så ska väl borra ner mig i täcket nu.
Det skrajjiga med blogg är bara att det är så lätt att missuppfatta, dra förhastade slutsatser eller inte förstå när det är allvar eller skämt. Jag kan ju redan nu tala om att jag inte är känd för att vara seriös på bloggen. Men blablabla
NGod att
Lmfao - Yes
Dom är bra
Gammalt inlägg
En gång skulle vi precis lämna omklädningsrummet efter en träning då Sofia frågade mig, "Emma? Har du inte glömt något?"
Jag, som förlitar mig välkdigt mycket på min vackra vän Sofia tittar mig noga omkring både på bänken och på krokarna, men ser ingenting. Sprakljudet från min hjärna som är påväg att bli förvirrad och oförstående hörs allt tydligare och jag vänder och vrider på huvudet som en tok för att försöka hitta eller se vad det var hon menade... förrän jag för många hundradelar senare känner något betyngande på huvudet... Åh... Handduksturbanen...
Skulle hon inte sagt något så skulle jag vandrat ut i den
Bravo Johnny...
Pappa och brorsan på restaurangen, efter ett par bilder ser de iallafall lite avslappnade ut
Jag och mamma, där jag ler ett överdrivet leende. Det är inte min starka sida att klara av att titta in i kameran och se vanlig ut.
Hello fello's
Weeeeeeeeeeeeey. Eller kurvig kanske. Hrmmm. Hmmm. Hm. HM. H&M.
Mitt enda fundament för det hela är min rumpa. I fjällen för ett par år sedan när jag stod och fönade håret framför spegeln i hallen så sa min moster att jag hade negrodia drag. Jag har inte en sån platt rumpa, vilket ändå ganska många svenska tjejor har. Utan att absolut inte dra alla över en och samma kam. Oh, no.
Igår tillbringade jag somsagt väldigt mycket tid med ma famille för att toucha till det lite på franska. Vet inte hur, eller varför vi kom in på om man kunde nå tårna med munnen, vi höll väl på att skämta om något, men jag skulle iallafall visa...
Jag visste redan mycket väl att jag kunde detta, men saken är den att jag kör upp tån så långt i munnen att jag skrapar upp gommen. Fast det värsta är snarare att det smakar pyton eftersom jag gått barfota en stor del av dagen. Så jag grimserar och fnyser och reser mig för att spota, medan alla andra garvar. Nej usch.
Sen stod jag på huvudet lite också.
Påväg upp
Mina fötter ser förvånansvärt stora ut på bild tycker jag fastän jag bara har 36/37
Nu ska jag ta och besöka toaletten och borsta mina nästintill 19-åriga tänder för att sedan lära mi laga hemmagjorda köttbullar.
Bra va? Och hemmagjort potatismos slår allt.
Det ska vara klumpigt
Det ska vara salt
Vitpeppar
Ägg
Smör
Mjölk
Och tillsist muskot
WALLA
Hejhej
P.s Imorgon åker jag till Norge i ett par dagar och visitar Lina.
Mamma i sin rätta miljö. Jag torr hon välsignats med något slags blomsterelement
Laid back
Egentöigen skulle jag skrivit, SKÖN så itället. För jag är en mer än vanligt jordnära personj idag. Nästan så att jag kan känna lukten av sand och grus. Luktar svett, har fett hår, lortig under fötterna och allmänt en Mulle-lookalike. Yeah
Välte ur sängen imorse och åkte till sporthallen efter världens mäktigaste frukost. Sen har jag bara varit med familjen. VÄRT! OA. Och det är ungefär det enda jag vill. Eller behöver? Jag har inte riktigt bestämt mig på den punkten än.
Vi har ätit ute, spelat kubb och haft jätteroligt tillsammans idag. I och för sig brukar vi alltid skratta mycket när vi sitter ner ihop.
Sen beslutade vi oss för att äta på restaurang ikväll, så det ska bli trevligt det med.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH.
Jag skulle bara, prova.
Röst-testing...
Har för övrig pratat en hel av en del i telefon idag också. Det var en viktig notis.
Ska bege mig mot duschen nu, jag känner att jag behöver göra lite utav en förvandling innan jag anländer till mer offentliga platser. Fast i själva verket är jag en sån som lika gärna skulle kunna gå i mjukisbyxor och halvokej hår på finrestaurang, men det får man inte.
Jag lever i min mjukisbyxor i stort sett. Bar dom i snitt säkert 3 av 5 dagar i veckan under tiden i skolan. Men det schyssta är ju att jag fått höra av alla hur bra jag passat i det och hur naturligt det sett ut.
Ja just det. Jag har börjat insett. Här har man inte haft sommarlov ett jota i år. Och kommer aldrig mer få. Jag har avslutat ett stort kapitel i mitt liv nu och ska ta och börja ställa om mig på ett nytt. Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Jag har inte riktigt bestämt mig på den punkten än.
Som så mycket annat.
Gustaf ville att jag skulle komma till Viktor ikväll. Ska ta mig en funderare på det. Hade väl kanske tänkt titta förbi stan och vara lite social i normalt, SKÖNt tillsånd.
Jaja. Kurs mot dusch...
AMERICAs sweetPIE
Min Swagga från "andra sidan havet" har nyss anropat. Är hon inte bedårande, så säg. Nöff
Nej men hallå där, jag ska träna om 6 timmar så nu säger jag godnatt. Kram på igenknnbara
Bapbap
God afton
Nehehe. Jag ska inte sitta här och tro att jag är cool. Jag har egentligen inte så värst mycket att skvallra om den här dagen i ära, för jag har mest jobbat.
Men från alla andra dagar har jag hur mycket som helst. Fast det funkar liksom inte så, att jag kan sitta och berätta hur mycket som helst från alla andra dagar. Det måste vara färskt under flinten, då återberättas det som bäst och blir som fräschast skrivet. Ni förstår vad jag menar. Man hittar de bästa orden.
Dock skrek mina små grannar konstiga saker för några sdagar sedan. Tillåt mig säga, det var asl'äskigt.
För de lät som skator! Kråkor! Kalla det vad nivill, skrovliga häxliknande röster (jag har ju visionen att små söta rara oskuldsfulla flickor ska låta som små nallar och vara lika ödmjuka som ponnyhästar. Men nej, fan heller)
"Vi ääähhlsckhhaar rööttteeehhrrrr", sa dem om och om igen. *? ? ?* Öh? Öh? ÖH? Var det första min hjärna kunde kommunicera med mig. Men sen tänkte jag plötsligt. NEJ. MEN. OJ! De här barnen har inte fått någon mat. (Ingrip Emma, ingrip! Säger mitt medvetande till mig) Dom är uppriktigt hungriga! Jag nickar instämmande till mitt eget, kloka konstaterande och reser mig upp med huvudet högt likt den rakryggade superhjärten jag känner mig som, för att snällt och omtänksamt gå och leta reda på några friska rötter åt dem, men snubblar olyckligt i all iver på en låg blomkruka vio altankanten och ligger i nästa stund med ansiktet rakt ner i gräset. Bra. Jag som är lite allergisk. Dock kan man säga att jag vaknar upp och inser vilket pucko jag är som ska gå och dra upp rötter (what the hell was I thinking!!!?) och går in för att hämta något ur kylen åt dem istället.
God natt.
Behind the door
Vad i allsing
Nej.
Nej.
Du gör mig besviken.
NU, är det time to go to bed
Man tävlade om en Sultansäng tror jag, minns inte riktigt, vinna sömnpiller eller skicka, vad sa dom, alvedon? Till dom som tävlade? Nä, det kan det ju inte ha varit. Det var något som skulle hålla dem vaken. Nu vet jag inte alls vad sömnpillret hade i reklamen att göra.
För dwet måste jag ju verkligen veta innan jag går och lägger mig.
Ah
Färdigdiskuterat detta nu tycker jag.
Borde jag göra en insändare till St om det här?
Hörrni, det ska jag fan överfväga.
Förlåt att jag svor.
Här tror man sig vara lite stor, önskar sig förespråka världsfred och försöka föregå med gott exempel. Men näääääe, jag lägger utan problem krokben på mig själv. Eller inte ens det, jag har snubblat på en kotte i skogen en gång. Hamnade nästan med ansiktet i gruset, men jag återfick balansen. Öhm... Tack, GFud. Men skadan var redan skedd. Jag skulle itne ens "VARIT NÄRA INPÅ", satt säga. Det ska ingen normalt funtad människa vara. Men det där har jag släppt nu. Var bara tvungen att bli Kristen och be till Gud varjekväll att det inte ska hända igen.
Sista innan jag går... Alltså, när jag tänker på fattiga länder, så tänker jag på majs och ris. Varför det då?
Phil Collins
Jag är så trött nu, varm av te och sömnig. Sitter och nickAR till med huvudet om vartannat och lyssnar på Collins bladn annat. Alltså inte nickar för att jag diggar, för att jag är sovbebnägen. Inga missförstånd.
När jag lyssnar på musik eller tittar på folk som dansar på tv, så följer jag oftast med i rytmen eller rör på mig. Som få se nu, ungefär alla gör ja! Men jag tror inte att jag vanligtvis använder huvudet, utan jag spänner benen och rumpan på olika sätt. Sen så vinkar jag säkert med tårna ibland också. Sitter jag så att jag harmöjlighet, gungar eller vaggar jag nog lite på kroppen och axlarna också. Men det är tusan svårt att veta exakt hur mn beter sig, eftersom det sker ganska omedvetet.
P.s Jag råkade bara komma åt Caps förut och blandade lite gemener med versaler, eller som det heter på fackspråk: "versaler på gemen x-höjd".
Ingen supertorsdag
Jag är slut i hela kroppen och äppelhjärnan. Det är utmattning, jag har utsatt mig själv för kalabalokutpumpning.
Ja. Det är som en bil som blivit slangad på bensin.
Slutade jobbet för en halvtimme sedan, har käkat fil och müsli, macka och kaffe och ska puttra bort till gymmet nu dit dom andra kommer sedan och köra lite kondition i väntan. Övriga är och springer vid Sidjön, men jag jobbar ju. Det var någon tidning också elelr hur det var som skulle komma och ta kort, både i spåret och på gymmet.
Aja, nu brådskar det.
Hejhej
Babybam
Man rapar när man vill utan att vara oförskämd, antagligen är man bara gullig och duktig om man över huvud taget gör det.
Man gäspar och sover så fort man är trött.
Man skriker till och får mat så fort man är hungrig.
Man gråter då man har ont i magen och blir tröstad hundradelen efteråt.
Man kan dreggla, kräkas, nysa, kladda och spilla utan att någon beklagar sig, det är istället någon som utan protest bara torkar upp och tar reda på det.
Man bara bajsar när och var man vill i blöjan, du kan till och med göra det vid de mest finaste tillställningarna. För ingen kommer bli upprörd.
Hör upp alla bebisar, vet ni hur mycket ert liv leker?
Nej, det vet ni inte. Men det är såkert en dans på världens finaste äng.
Men jag vill faktiskt inte vara en bebis!
Practise vs work
Heltfuckingunbelievableasså.
Vilken vansinnig dag. Eller nej, men den har varit fläktpådragen. DET är ett som är säkurtt.
Klev upp 05.45. Fick sova ungefär 4,5 timme den natten, eftersom Danielpanielfrånlingonskogen inte kunde smyga med sina kompisar igårkväll/natt!?.
Nåväl, jag upp och hoppa äppelsoppa, slängde i mig lite frukost och for iväg på spinning kvart över 6, skulle hinna tanka innan. Gymmade sedan efteråt och hade så mycket tid över att jag hann hem och käka vid halv 10 innan jag skulle börja jobba 10.15.
Bra, dagen rullade sedan på. Jobbade över lite och ko hem vid 3. Lagade korvstroghanoff och la mig sedan för att försöka slumra på altanen, men älsklingsmoster ringde och jag had i vilket fall som helst svårt att komma till ro. Skulle sedan vara schysst och hämta Ammar som slutade jobba klockan 4 för att ge honom lite käk innan vi, jag brorsan Ammar och Jonathan skulle till Sporthallen och träna allihopa.
Piiiooooooong hem, snabbdusch för att sedan slå sig till bords med kvällens gäster. Våra grannar ska flytta och jag sörjer, DAGLIGEN! Jag skulle kunna göra ett helt inlägg om dem. Älskvärda och helt otroliga människor. Jag känner mig som hemma hos dem, har i alla år traskat över trädgårdslandet och bara klivit på. Samma sak har de kunnat göra här. Nina är ju lika gammal som mig, och det finns tusen minnen att hämta. Jag kan inte hylla dem nog.
Nej, ett två tre hörni, försöker desperat av sömnbehov lyfta min rumpa härifrån, omöjligt, jag ger upp. Läge att ringa bärgningsfirman och beställa en transport från datastol till destination sängen. Klartt och betarrtt.
Ska jobba imorgon också, många sjuka så jag ställde ju upp. Min enda lediga dag den här veckan förfaller nu på söndag.
Men det blir nog kalas det, Ammar ville mysgrilla några stycken, och det lät bra i mina öron.
Jag behöver bara lite avkoppling. Dock blir det till att festa till det på lördag, Carro ska ju flytta till Goa Götet, Pontus ("P-man's") ursprungsstad vett ni vad.
Men så är det ju det här med presenter... Jag vill ju alltid göra sånt så komplicerat, personligt och mycket tankeverksamhet ska ligga bakom. Intresse och engagemang.
Jag får sova på saken, kanske kan jag göra ett undantag någon gång.
SOV NU SNÄLLA EMMA!
Strumpludd
Jag tycktes, eller jag Vet, att jag var enormt, nästan magiskt fascinerad av att pilla bort ludd mellan mina tår från strumporna då jag var liten. (Jag vet inte hur många gånger min mamma både påpekat, och självklart illustrerat hela kalaset samtidigt som hon skrattat gott för sig själv) Observera att mammor alltid blir till sig när de pratar i förfluten tid, om alla minnen från oss som barn. Fast jag klagar inte, jag vet att jag kommer vara lika till mig själv en vacker dag.
Iallafall.
Jag kunde komma springandes i full kareta, (kanske jagade jag en fjäril med hov, kanske sprang jag med spaden i högsta hugg för att angripa sandlådan, eller så bjöds det möjligtvis på glass) lyckas på något korkat vänster få syn på det där vita luddet mellan tårna, direkt tvärnita, sätta mig ner på stjärten och börja pilla bort allting för att i nästa stund ställa mig upp igen och fortsätta springa dit näsan pekade.
Det måste på något sätt ha stört mig, eller så var det inte mer än att jag tyckte om det. För vad jag vet så har jag alltid tyckt om att pilla, det vet jag ju. Kanske ska jag återuppta mitt forna intresse? Bara för att se om det kan väckas till liv igen? Eller så kanske det är lika bra att inte utmana ödet. För jag är inte riktigt säker på om jag vill ha tillbaka det.
*Mitt på Svenssons kök och bar sätter sig en tjej ner av okänd anledning, skapar "trafikkaos" i trängseln genom att sätta krokben för dam i höga platåskor som i sin tur tappar sitt vin på okänd man i beige kavaj, råkar samtidigt stämpla hjälpsam ordningsvakt i ett försök att återuppta balansen. Ordningsvakt skriker och får ung kvinna att sätta sina nötter i halsen samtidigt som hon i panik slår till sin granne över ansiktet som börjar blöda näsblod.
Öh...
Jag ska trots löjlig överdrift ovan, inte se till att börja med min gamla vana igen iallafall.
P.s Jag skulle aldrig kommit på tanken att fånga fjärilar i hov. Jag hade för stort medlidande för insekterna. Det var ett viktigt tillägg bara, jag kunde inte stå för det
5
Får inte bli slapp här! *Klappar mig själv några rappa gånger på kinden för att trigga igång mig på det här*
Yes, ok, go, nu kör vi. Vi.. Jag.
1. Jag är tacksam över att jag har mjölk i kylen. Att mjölk finns. Jag tror jag ska tacka kossorna. Dom är så fina.
2. Jag är tacksam för musiken och vad den kan göra med mig.
3. Jag är tacksam över att micron på jobbet stänger av efter att den inställda tiden runnit ut.
4. Jag är tacksam över att jag har två jobb.
5. Tack gode gud för, för... ATT DET SKA VARA SÅ SVÅRT! Den femte lilla, sista punkten. Det finns ju tusen daker att vara tacksam för. Jag tackar kungen och drottningen för att dom uppfann prinsessan. Ja, det tror jag att jag ska göra. Så att jag kunde leka det och drömma om en prins när jag var liten. För det var ju det jag först skulle bli, prinsessa. HAHA...HA. Trodde jag ja. Lättlurad Kalle koskit långnäsa. Fast ganska snart var det bara snickare som gällde. Och prinsessdrömmarna var som bortblåsta, pufff.
Nu har tiden runnit ut. Jag ska gå till sängs.
Teletubbykram
Thhruu life
Så sa jämt killarna på mellanstadiet. Det var ungefär precis som det låter. Ballt. Trodde dom ja.
Men tack gode god så kom de efter ytterligare ett par år på nacken lver det.
Sen kom sjuan.
Jackpott...
Då var det både lek- och allvarslagsmål i korridoren.
Sen kom nian, då var alla ännu ballare. Man var ju äldst på skolan och hade ingenting att vara rädd för, utan tittade snarare lite på de pyttefnattiga sjuorna som inte hade den minsta stil och var så dvärgaktiga att man skulle kunna bjuda dem på te med den lilla serveringen, borden och stolarna i lekstugan. Sagt, men jävligt ogjort...
Sen började man ettan i gymnasiet. Oj. Man gick i "första ring" och ettan hanns inte direkt med. För det gick med ett swisch utan maränger om man säger så. Det var som att börja ettan på lågstadiet eller sjuan på högstadiet. Man gjorde inte en fluga förnär, man existerade knappt, utan iaktog mest lite avsides.
Plötsligt gick man i tvåan, tjaa. Den var lite mer krävande och man började få mer och mer koll på skolfolket. Lite mer självkänsla, jag menar, man var ju inte yngst lämngre. Nu hade en drös nya iakttagare tillkommit.
Och sist och störst, trean. SAmma princip som nian, bortsett från att man mognat något, vidgat kontaktnätet "på tok för mycket" (man hinner inte med alla man önskar hinna med), studietekniken är utomordentlig, dock är man skolless som aldrig förr, kanske är man kär, precis som i ettan på lågstadiet, framtidsplaner börjar smidas, man har drömmar som alla andra år, kanske har de förändrats något, och tillslut står man där på trappen, naken ochj sårbar.
Och nu sitter man här, en fin kväll efter jobb och träning och pustar ut. För imorgon är det jobb igen. Och jag bara går och väntar på att livet ska börja
Jag vet precis hur jag drömmer om att det ska se ut.
På rullande band
Lillstumpen till lumpen
Frugan till Norge för att jobba
Ikväll har vi varit i hamnen några stycken, en sista gång eftersom att Erika åker imorgon. Vid 05.30 tar hon tåget mot Stockholm, för att sedan ta flyget vid halv ett till staterna.
Lycka till älskade Erika, var rädd om dig.
Det ser ut som att jag kör upp fingrarna i näsan på Erika, men det kan jag tala om att, det gör jag inte.
Sov gott. Tidigt jobb imorgon.
Nu är det nog
Vi sitter vid matbordet och är i fullt ös med att äta. (Vi brukar alltid tävla vem som kan äta mest. Jag vinner jämt. Jag är tjockisbarnet i vår familj).
Jag ber om vatten, fortsätter äta, vi pratar, äter igen. Mmmm.
Efter ett tag tar jag mitt glas för att dricka, hinner nudda det med läpparna men ser precis innan det kommer så nära att man tittar i kors att det är tomt.
Men...? Säger jag och tittar ner i botten på glaset. Fick jag inget vatten? Jag tittar lite smålesst på övriga familjemedlemmar.
Alla tittar på mig, pappa lyfter sitt huvud från tallriken och höjer lätt på ögonbrynen. Briorsan rynkar på näsan och jag känner hur mamma granskar mig framifrån. Det är knäpptyst. Vadå, du har inte ens bett om något vatten!? säger Daniel så småningom lite irriterad.
Va, har jag inte... GHjärnan går i högvarv på mig. Jaha tänkte jag det bara, säger jag tillslut och tittar trånande bort mot vattentillbringaren.
Alla börjar asgarva.
Ännu en gång har jag bara tänkt, men tydligen inte sagt n¨got??.
Jösses.
Nu ska jag snart bege mig mot hamnen.
Kalas på e r
?
Punlt nummer ett jag är tacksam för: "1. Jag börjar väl med att säga det där med solen då. Tack för att den lyste idag."
Vadå "jag böjar väl med att säga det där med solen då"
Var hade jag skrivit något om solen någonstanns?
HAHA!
Ibland hinner jag bara tänka saker i huvudet, men inte skriva ner det. Jag tänker lite fortare än jag skriver (WHATWHATWAHT, SHE DOES!? What A woman), eller så sollade jag bara bort det som så mycket annat.
Jaja nu pyser jag. Men det var lite kuligt. Efterbliven självunderhållning kallar jag detta. Ofrivliig men fungerbar.
T
Gegg
Man kan iallafall konstatera att jag är genomblöt och mycket riktigt kladdar ner stolen med en rejäl skvätt svett nu.
Nu ska jag halka in i duschen, men innan jag avslutar så måste jag skriva ner 5 saker jag är tacksam för idag. Jag har fått för mig att det kan ha en positiv inverkan, att man liksom kommer till insikt övwer och uppmärksammar att det faktiskt är väldigt mycket man ska vara, jaa, just tacksam för.
Så idag mina vänner och obekanta, förklarar jag härmed, dagen till ära, att jag är tacksam över följande:
1. Jag börjar väl med att säga det där med solen då. Tack för att den lyste idag.
2. Tack för att det funnits jordgubbar över till mig i trädgårdslandet, dom var goda.
3. Tackar tackar för att mamma investerat i lite böcker till mig.
4. Jag tackar för att jag har sprungit och fysat.
5. Jag är tacksam över att... att... Åhnej. Nu kommer jag inte på en femte... Får det lov att knaka till i hjärnan... Joo men... jag är nog tacksam över att jag inte har svar på allt. Att livet är fullt av gåtor och möjligheter.
Oj så fint jag avslutade. Somsagt, nu ska vi se om jag kan ta mig härifrån utan att ta med mig hela stolen ofrivilligt in i badrummet.
Tack och bock
P.s Jag och Erika är tacksamma över att vi fick en sån fin bal. Det var riktigt lyckad, den innehöll allt man kan begära. 
Kids
HEJ
Här aitter jag, och putar med läpparna. Neeeeej. Eller alltså joo! Men på ett swånt sätt som det låter. Jag är påväg att nysa. Och då menar jag JÄTTEnysa. Och jag tror liksom att om jag tycker upp läpparna mot näsan, så förebygger jag för att slippa ett stort Atjoprosit.
Fast det gjorde jag inte, jag drar ofta inte den lotten som inte är nitartad, så jag har redan varit på toa opch snytit mig nu. Fast jag v ann 50 spänn en gångpå triss. Det är väl bra? Det får man nästan en lunch på stan för.
Ja, men vad säger ni? Det är ju jämt jag som pratar.
Men alltså jag måste bara berätta, jag gick förbi en barnbok nyss som hette: När mormor glömde att hon var död.
Va?
Vad i!?
Annat var det på min tid: Måsar och mammelucker
Varför gör man en bok, för barn, som heter något sådant. Fan jag håller på att klia sönder huvudet nu. Det klangar liksom inge vidare med målgruppen den är riktad till. Och vad inbillar man inte barnen då? Att man kan vara död, fast ändå inte död, bara om man inte tänker på det? Att mormor ligger och löser korsord och sudoku i kistan, att om man lägger sig ovanför gravplatsen med ett stetoskop så hör man skrapet från blyertspennan?
Tänk vad många barn som komjmer börja springa på kyrkogårdarna! Och vad de kommer störa gamlingarna som verkligen vill fportsätta vara döda!
Barnböcker ska typ heta: När Lisa skulle gå på pottan, David på fotbollsskola, Felicia hoppar hage eller Edward åker brandbil.
Va ofeministisk jag var ser jag nu. Jag är inte så vidare värst feministiskt lagd, men jag har en del åsikter och synpunkter på vissa saker. Faktiskt.
Jag tycker inte alls om att man redan från tidig ålder uppfostrar och formar barn på ett speciellt sätt, utan att man garanterat tänker på det. Pojkar klär sig i blått, flickor i rosa. Pojkarna får bilar medan flickorna får barbie. Kalle ska äta gröt för att bli stor och stark och inte gråta, medan Ann-Sofie blir uppmärksammad för att hon har en söt stickad tröja och går och håller fröken i handen.
Nu har jag solen i mina ögon, som egentligen är Egons, för det visste ni väl barn? Att man kan byta och låna ögon av varandra. Så jag ska stänga ner, det är somsagt ganska fint väder, och jag är (/hör och häpna) ledig idag.
P.s Myste på Södra berget med Erika och varmchoklad igår! Min stora flicka, som snart ska bli ännu större...
