Barbara

Åker genomblöt hem från spinningen och svänger precis in på gatan där jag ser ett par ute och går, båda två med varsina tantaktiga stavar i händerna varav den ena plötsligt börjar vifta hektiskt och märkligt med sina, upp mot luften liksom, samtidigt som personen studsar lite ryckigt, som om dåren försökte få någon slags kontakt med Gud? Jag kan inte låta bli att stirra och fundera över vad den här personen egentligen håller på med, tills jag ser att det är min far och att damen bredvid är min mamma.

Jag vinkar lite osäkert och något brydd medan mina föräldrar speedar igång rejält, mamma med sina hetsiga slängkyssar i massor och pappa som spexar på sitt eget vis, såsom bara han och hon kan. Väl passerade ruskar jag på huvudet och kan inte låta bli att skratta, för hur knäppa får man bli. Jag visste inte att dom blev så uppspelta av att se mig.

Men om jag ska vara uppriktig, så skulle jag inte vilja ha dom på något annat sätt.

Och jag kan bara inse, att Daniel och jag kommer bli kopior.





God morgon

Hej hej

Ni har all rätt att bli chockade när jag säger att jag sov till kvart i elva idag och fortfarande kunde överväga att ligga kvar isängen. Jag har vetat ett par dagar att det är bäst för mig att sova ut om jag inte vill hamna i händerna på en förkylning, så det var precis vad jag gjorde.

Åt frukost och läste bl.a det förskräckliga om Saints, jag hoppas det löser sig. Brorsan kom hem strax före tolv och vi bestämde oss för att kvista in en sväng på stan och Birsta. Jag tänker dock inte skriva vad jag handlade, men jag kom hem med en stor Tigerpåse och ett par väl investerade Cheap Monday jeans.

Ska ladda lite energi för att sedan åka iväg på spinning, sen längtar jag efter att få komma hem och äta "tacofajitas". Renodlad tacos äter vi inte här hemma, jag kan inte påstå att jag tycker det är särskilt uppriskande med den klassiska gråa tacosen som alla andra normala familjer äter varje fredag, eller?




Slut på spekulationer, vi ses imorgon.

Nu har jag skickat beställning med pappa

Ibland tänker jag på för många saker samtidigt. Eller ibland, det var ju en underdrift som hette duga. Ofta ska erkännas, får jag för många tankar på en och samma gång, eller att de helt enkelt legat och lagrats under en tid. Det är ju inte direkt en hemlighet att jag är en drömmare och en småfilosoferare.

Så ibland när jag öppnar munnen, har jag emellanåt hunnit tänka så långt i förväg att orden i meningarna jag får ut hamnar i ett enda stort hullerombuller, och jag får tänka: "Vad är mitt budskap?"

Det här är förstås inget problem, dessa situationerna uppstår bara när jag är något vi kan kalla för "Overload". På senaste tiden har jag nog varit extra mycket overload, främst på Mc Donalds där jag verkar ha haft totaldåliga kopplingar om vartannat och jag tror att jag under den senaste veckan skapat en rad nya ordsammansättningar och konstiga begrepp.

På Esprit, liksom Donken får jag också s.k "problem hemma", saker och beteenden som gärna vill sitta kvar efter att man har slutat för dagen. Då det ringer hemma vill jag till exempel alltid svara "Välkommen till Esprit det är Emma", och gör det ibland också. Jag är förstås rätt snabb på att upptäcka misstaget och brukar bara hinna säga halva Välkommen för att sedan försöka göra en snygg övergång till "Aaa hallå det är Emma Ericsson", men avslöjandet ligger nog mest i själva garvet efteråt. En del öppnar nog faktiskt samtal i stil med Välkommen till familjen Andersson.

Visst kan det vara underhållande i en viss utsträckning, när något oväntat och obegripligt ofrivilligt kommer ut till allmänheten, men ibland blir jag bara brydd och önskar att jag kunde unna mig några extra sovtimmar, eftersom jag inbillar mig att allt säkert skulle bli mycket bättre då.






Åh oh, det ska tilläggas för dem som inte vet om mina matvanor (jag är överkonsument) att jag nu klarat mig i lite mer än en vecka utan att äta något onyttigt godis osv! Jag erkänner väl att jag fått abstinens någon dag och roffat åt mig ett diegestivekex, men det kan jag gott förtränga utan dåligt samvete. Jag är nöjd, och så länge jag är det så räknas mina ansträngningar!


Snart ska jag göra fiskpinne-lunch, jobbar inte idag eftersom jag tampas med en rå huvudvärk.


Tack och hade!


USA's Dunkin' Donuts

Kevin Rudolf – Coffee And Donuts

Jag är så gräsligt trött att jag måste tänka både en och två gånger innan jag svarar vad jag heter.

Blev på grund av detta tvungen att ställa in Gif-matchen eftersom det känns mer värt pengarna att gå om man är lite social och taggad. Så nu ska jag vara med Robin istället (nej precis, med honom behöver jag inte vara social) och vad han inte vet, (förutom basketfinalen som börjar klockan 7) är att jag vill kolla på Desperate HW klockan 9. Hehehe, hehehe. Det kommer han fullkomligt att hata. Fast, bli inte förvånade om det slutar med att jag inte tittar på det ändå.

Förutom min gudomligt vackra skelögdhet (det brukar bli så när jag är trött - till skillnad från Thomsan som gärna skelar både en och två gånger när hon fått i sig en aning för mycket "vättskeförtäring") så svettas jag något hemsk tillsammans med en mycket bekväm och underbar huvudvärk i mitt således tunga och cellfyllda huvud.

Jag har nämligen legat och sovit i solen en timme och svepte nyss i mig en stor kopp te, vilket säkerligen bidrar till mitt smått "groggiga" tillstånd. För att vara genomvarm så att en viss känsla av feber sprider sig i kroppen, gör ju inte saken desto bättre.


Så det känns som att det börjar närma sig dags för en skärpning för min del, jag ska ta en kalldusch, dra på ett lager uppfriskande lotion och springa igenom ett parfymsprut. SEN, hoppas jag på en bättre Emma och om jag får för mig att krydda till det lite - ett leende.



Morsning korsning

Somliga går, med trasiga skor. Säg vad beror det på?

Jo, det ska jag tala om för er. Dom är så mycket skönare än nya och hela,
men det här med noppiga strumpor kan jag däremot inte svara på.

Hej kladdiga människor





Det är riktigt skönt ute, och dessutom är jag ledig idag!

Började dagen med att skjutsa in mamma till bussen mot Umeå, åt frukost i sin ordning i en timme och läste tidningen för att sedan gå ut på en timmes promenad.

Sedan kilade jag ner på affären och höll på att få en fjärill i ögat. Kul eller tråkigt vet jag inte. Det var iallafall nödvändigt med lite kompleteringshandling tyckte jag och nu har jag precis ätit mellanmål. Tänkte sätta mig i solen en stund och läsa innan jag sticker ut och springer. Ska bege mig in till stan på några ärenden senare, det är bland annat dags att beställa hem nya linser och införskaffa nya mjukiskläder.


Ikväll blir det fika/middag med jobbet, eventuellt på Wayne's. Borde ringa nu och kolla upp vad det blir.

Rosanna ringde nyss och berättade att hon fått jobbet på Coop, underbart!


Nehepp jahapp, solen väntar, hej hej!

OneRepublic – Good Life

Vågen

Kärlek: Härligt romantisk vecka som passerar i högt tempo.
Gott om stora ord och vackra löften.
Pengar: Stillsam vecka. Inga nyheter, inga förändringar.
Det lönar sig mer att satsa på annat.
Turdag: Måndagen, på väldigt många olika sätt.

Henok Achido – Pusher




SNART: 2 1/2 men. Det är skön, t det.

Halloj.

Började dagen med jobb till kvart över 2.

Kom nyss in från altanan och kliade mig trött i ögonen där pappa stod i köket och kramade om mig och fick höra att jag luktade sol. Märklig lukt. Ska nu gå ut och gå, sedan springa och därefter gymma. Sedan ska jag unna mig tv-tittande och en rutinerad kvällsfika.


Fortsatt trevlig söndag.

The Script – Breakeven

Oh, åh, iiih. Jag tänkte underhålla mig själv innan jag dunsar isäng.


10 FAVORITER
Färg: Orange, blå, vit och beige
Mat: Allt som ÄR ätbart
Affär: Willy's
Film: Svårt, jag är ju inte alltför bra på det där
Bok: Kim Novak badade aldrig i genesarets sjö är ganska bra. Håkan Nesser
Djur: Kanin
Årstid: Våren och sommaren i första hand, men jag vill ju ha höst och vinter också
Veckodag: Fredag
Glassmak: Jag gillar numera det jag fullkomligt Hatade som yngre, gammeldags vaniljglass.
Tid på dygnet: 06.30


9 FÖR TILLFÄLLET
Humör: Skelögd och trött
Smak: Salmiac Licorice tuggummi
Kläder: Ihåliga mjukisbyxor och vitt linne
Plats: Sovrummet
Nagellack: Genomskinligt
Tid: Tio i elva
Sällskap: Inget särskilt
Irritationsobjekt: Nej, jag är harmonisk


7 HAR DU NÅGONSIN
Dejtat någon av dina bästa vänner: Ja
Brutit mot lagen: Nej
Blivit arresterad: Inte det heller
Badat naken: Ja
Varit med på TV: Under studenten, men det känner jag på något vis att det inte räknas
Kysst någon du inte känner: Känner, eller vetat vem det är?
Sårat någon: Ofrivilligt, ja


5 VAL
Mobil: Iphone
TV: Platt
Schampo: L'oreal
Tandkräm: Det som finns hemma
Parfym: DKNY pure och Givenchy


1 PERSON
Du kan berätta allt för: Det växlar, jag har många som jag kan förlita mig på
Du ser upp till: Det finns för många inom olika kategorier för att vara lönt att radda upp


2 VAL
Kaffe eller te: Nej! Jag tar båda
Hemmakväll eller utekväll: Variation är alltid bäst


1 ÖNSKAN: Att världen var mer rättvis

Har gråtit till Den siste samurajen. Gud vad den berörde mig, blödig som man är

Dom ringde från Sthlm nyss! Spännande!

(Krönka - Jane Drake. Artikel - SalongK).

Vi åkte på spa med jobbet igår. Jag tycker att det är lite olustigt av en mängd olika anledningar men främst för att jag inte vill visa mig naken bland kollegor.

Jag vet att det är fjantigt och jag har verkligen försökt arbeta bort den sidan hos mig själv och vara stolt över hur jag ser ut men det är lättare sagt än gjort när man ska sätta på sig en baddräkt som inte döljer några skavanker alls.

I duschen på morgonen kom jag på att jag glömt raka benen och började frenetiskt leta rätt på rakhyveln som låg längst in i badrumsskåpet för att sedan lyckas skära mig lite överallt för att jag hade för bråttom. Allt för att se lite bättre ut. För vem kan man ju fråga.


Vägen ut var plågsam.

Vägen till omklädningsrummet var ångestframkallande.


Klädde skamset av mig medan jag försökte se ut som att jag minsann inte hade någonting att skämmas över. Att jag minsann är en kvinna som står för hur hon ser ut. Jag har fött barn och ammat de också. Det syns. Jag är inte 22 längre. Det märks det också. Jag tränar inte 5 dagar i veckan och äter keso mellan passen. Det är det nog ingen som tror heller men ändå. Jag försökte för allt jag var värd att vara stolt, inte skämmas och bara se på mig själv som en kropp, ett objekt men det gick inte. Jag fick ångest över min sladdriga mage, mina lår som är för stora, mina hängbröst, för det mesta. Jag kunde just då inte komma på en enda sak som jag var nöjd med vilket gjorde mig ledsen. Sen tittade jag upp.

Omklädningsrummet var fullt av nakna kvinnor. Kvinnor som fött barn, gravida kvinnor som snart ska få barn, 22-åringar som tränar 5 dagar i veckan, pensionärer och allt däremellan och jag såg inte en enda skavank i det där rummet på någon annan. Jag tyckte att de var otroligt vackra allihop. Fast de nog inte tyckte det själva och jag kände mig stolt och priviligerad över att få vara kvinna. Det är häftigt. Det är starkt.

På vägen in i duschen sa min kollega i förtroende till mig att hon fått sådan ångest över att hon glömt raka benen att hon på allvar funderat på att inte följa med. Jag tittade på hennes ben och såg inte ett enda hårstrå.

Hmm...

Ja, alla män där ute! Hej. Tala om hur vackra kvinnorna era är och att dom duger! Kvinnor sinsemellan också för den delen.





Nu ska jag gå ner och göra mig en äggmacka. Och ikväll åker vi eventuellt på All Star och kollar på första finalmatchen mellan Norrköping och Plannja.

På återseende!

Hey hey heeeeey


God förmiddag! Sitter och odlar tandkräm i munnen. Börjar göra lite smått ont i käkarna faktiskt.

Idag måste jag ta itu med en grej. Jag hoppas jag kommer en bit på vägen iallafall, för tiden går.






Och approppå ingenting, så fungerar inte min mobilkamera och jag blir så FRUKTANSVÄRT IRRITERAD när saker inte fungerar som dom ska. Ja, det blir jag. Härom senast skulle jag knäppa ett kort på min varmchoklad som jag hade gjort. OCH DET ÄR JU JÄTTEVIKTIGT! Och där satt jag, utan en kamera och kunde inte på något sätt bevara detta ögonblick eftersom min riktiga kamera var urladdad. Så jag övervägde att ringa Räddabarnen och be dem donera ett ny kamera åt mig. Fast så kom jag ju på, deras chefskandal och att dom redan har det lite kämpigt. Så jag fick för mig att jag måste vara snäll, och lät bli.

Och appropå ingenting igen, så ska jag prova ett nytt matlagningsrecept idag till lunch, innan jag åker och jobbar. Kul.

Men nu ska jag gå och spotta. Det gör förbannat ont.

Hej

Har ni någon aning?


Nu ska jag byta om och åka på spinning, PowerCore och sedan gymma. Efter det blir det till att dra en snabbdusch för att sedan hjälpa Rosanna att hitta en studentklänning. Jag hoppas vi tar ett käk däremellan, för det kan ta sin tid har jag blivit förvarnad.


SALUT

Hej. Hej.

Imorse skulle jag ta på mig ett par strumpbyxor för första gången på (ja vad ska jag tippa), ett år? Jag skulle nämligen (det här är ännu mer hakbetappande) bära kjol.


Jag bär inte kjol.


Det må hända att det är en vanesak, och att jag måste övervinna något jag upplever som lite tantkänsla.


Men tillbaka till kruxet. Jag hade för längesedan utan att egentligen ha tänkt ut ett bra användningssyfte först, köpt ett par svarta nylonstrumpor med svarta prickar på. Oja, puttenutt va. Och idag kom (äntligen) den dagen då jag fick tillfälle att ta på mig dom, trevligt. Kul.

Så jag börjar entusiastiskt och lite smått uppspelt dra på mig det tunna och ooo så känsliga tyget. I all övertygelse om att jag skulle lyckas ha sönder dem innan jag ens fått på mig dem, tog jag det väldigt varsamt och försiktigt. FÖR, försiktigt kanske.

Den positiva anda jag börjat strumpbyxprojektet i, byttes ganska snart ut mot ett menvadihelvete och ett frågetecken. Efter att ha gjort det jobb jag trodde krävdes, sitter grenen mellan knäna och höften.

Vad bra det blev, tänkte jag och skämdes över mig själv samtidigt som jag hoppas att jag kommer få slippa klä på mina framtida barn.

Jag börjar tappa tålamodet eftersom jag blivit så varm av hela processen och känner mig uppgiven, medan jag står och kollar ner på mina halvvägs uppdragna strumpbyxor.

Bra eller dåligt, så gör sig envisheten påmind och jag drar ner byxorna igen, för att bit för bit dra upp dem och tänja ut. Alldeles för sakta och säkert för min smak. MEN, det gick, fast utan svett och utmattning skulle jag aldrig klarat det.


SÅ, påklädd och färdig. Inser att duschen imorse gjordes helt i onödan. Aja... redo eller ej, dags att kila till bussen för att åka till jobbet.




Jag vill inte ha mina prickiga strumpbyxor mer.

Är det någon som märker mitt oengagemang?

Jag har sån grotesk otid att min fantasi inte har tid att släppa lös.

Det är för många andra saker att fokusera på. Viktoria ska gifta sig, Storvreta har vunnit guld och mamma har slagit huvudet i skåpluckan. Och uppepå allt det här så ska jag hinna med deklarationer, univeritetsinspektioner, jobb och träning.





Ja, nu måste jag springa!

Jag är besviken på komikerna som parlamentet tar in.



Fy!



Fy...

För er som inte noterar så är klockan 05.59.

Nu åker jag med mitt munsår och tränar. Känner mig som en gud...

Ibland måste man inse att man möjligen inte kan äta riktigt lika mycket som när man tränar 14 gånger i veckan.

Hej miffotorskar


Jag har börjat få lite sug på olika grejer den senaste tiden. Några av mina fantastiska idéer är att jag har lust att åka rullskridskor, hoppa hopprep och kråka.

Det jag direkt inser efter att jag skrivit ner detta, är att jag verkar vilja vara liten igen. Det här såg jag inte komma.

Det är väl lika bra att dra ner legokartongen från vinden och önska pannkakor till middag!


Jag och min bästa kompis Johanna brukade alltid, förutom att leka detektiv och klättra i träd, blanda jord med vatten. Nej, det var inte kladdkaka eller någon soppa. Vi låtsades nämligen att det var bajs, som vi sedan (trodde vi) finurligt lade på stigen bredvid hennes hus, för att därefter ropa på mamma Lena så att hon skulle komma ut och gå på stigen. Vi stod förstås på andra sidan "bajshögen" och hoppades innerligt att hon skulle kliva i det (varje gång). Ibland gjorde hon det, ibland inte. De gångerna hon Inte gjorde det, slutade det med (idag förstår jag iallafall det) att hon klev i det med vilje.

Och gud vad vi skrattade. "Hahaha, du klev i BAJS!"... och så pekade vi sådär som bara ungar gör och fnissade med händerna för munnen.



Alltså ja... Underhållande...



Jag vet inte riktigt vad jag ska säga efter ett sånt här erkänande, men barn är högst underskattade... och det krävs inte mycket till för att göra låtsasbajs.






Vi hörs...

Precis städat klart garderoben, tömt papperskorgen, städat ur tidningsstället och bytt sängkläder.

Ja just det. Började morgonen med att plocka i diskmaskinen också. Säger man till Daniel att plocka ur diskmaskinen, så är det precis endast det han gör också. Högen av ny disk som bildats kan ju någon annan plocka in? Jag ska vara litet tydligare nästa gång.


Bilderna från förra sommaren (som jag glömde att lägga upp åt dig Lovisa...) när Daniel och Ludde fick för sig att raka av Luddes hår.





Hej hopp

Hej.


Här sitter jag i misär och har ätit upp gårdagens godis. Har ätit upp en hel popcorn påse själv också. Bra pinkat. Har kollat på nyhetsmorgon, ätit frukost och läst igenom tidningen också.

Solen skiner ute, så vad väntar jag på.




Au revoir så höres vi snartt.

Jag ber om ursäkt!

Det flyger runt en schtekig fluga här och får för sig att sätta sig på mig lite här och var. Liten och tjock är den. Förutom att den kittlas så är jag lite halvrädd att mosa den eller få den i ögat.

Vilka mängder av bekymmer jag har. Det var aldrig någon som sa till mig att livet var hårt?



Appropå hårt (på riktigt).

Jag är på bussen på väg till jobbet en dag och sitter för mig själv och tänker i godan ro, i den lilla bubblan jag alltid omringar mig själv av, när jag i ögonvrån får syn på ett hårstrå på träningsväskan och instinktivt börjar plocka bort, det finns fler. I min andra ögonvrå får jag då syn på en äldre man som sitter i mitten på bussen med sina 5 (!) kassar med tomburkar.

...

Och där sitter jag, med ett liv som bara börjat, med utrustning för drygt 7000 kr och jag kan inte låta bli att skämmas. Så jag sätter tillbaka hårstråt, blir påmind om att jag har det förvånansvärt bra, för att sedan låta bubblan omfamna mig igen.


Trevlig kväll

Havregrynsgröt, 5 mackor och 1 liter mjölk.

Idag är det faktiskt som så, att jag inte vill jobba.



NEJ!

Det är inte okej. Vitlök är gott på mat, men inte på mig.

VILKA BRA KÄNSLOR JAG HAR!






Fast jag luktar fortfarande vitlök om fingrarna sedan igår.



Darius & Finlay feat. Nicco – Do It All Night - Michael Mind Radio Edit

HALLA

Jag har, från det ena till det tredje och femte till det sjunde börjat fatta ett obegripligt stort tycke för smaksättaren? Såsen? Dressingen? Vad är det för något? Det är ketchup.

Vad ÄR ketchup för något?

Jag vet att det är en bunt mosade tomater och lite ihopplockade tillsatser. Jag är ju inte helt tappad bakom flötet. Men varför just ketchup? Vad betyder det? KETT-CHUPP. Har man anledning till att vara skeptisk? Det liknar ju inte ordet tomat direkt. Det måste ju betyda tomat på ett annat språk.

Jag har iallafall aldrig varit den som använder jetchup till allt, som jag vet att en del gör. Vi kan kalla det ketchupsyndromet. Mer vanligt förekommande än man tror faktiskt. Jag har förstås gjort jättemånga undersökningar kring det här med fokus på enkäter! 

Vissa anväder ketchup till mat där det redan ingår sås. Varför då om jag får fråga snällt? Men det kan jag väl i och för sig efter en sådär 17 överläggningar acceptera, men då det kommer till såser som inte ens innehåller tomat eller ketchup, då tycker jag att det är konstigt. Då har det ju slagit slint i hjärnan. För annat är det ju med köttfärsås till exempel, eftersom ketchup eller tomat nu då ingår naturligt. Det smälter på något vis bättre ihop. Det är bara att nicka och hålla med nu.

En tidigare arbetskollega till mig, som är sådär hemskt galen i ketchup, brukar berätta när hon kommit på en ny matkombination med ketchup! Japp. Nu senast hade hon upptäckt att ketchup med popcorn var en höjdare, men jag brukar låtsas som att hon inte sa det påriktigt och verkligen menade det.

MEN IALLAFALL, jämfört med las ketchup syndromet, så kan man snarare säga att jag lärt mig uppskatta den röda flaskans innehåll litet mer, numera. Så efter några gångers flitiga användningar, börjar vår ketchup ta slut. Helt slut. Och jag tänker därför upplysa pappa om det, när han ändå står bredvid mig i köket en dag.

Men där tycks även min hjärna slå slint... likt en äkta ketchuplovers och jag finner inga ord för vad som hänt. I mitt yttersta försök i att få fram någonting över huvud taget för att förmedla att ketchupen är slut nu, är det enda jag verkar kunna få fram: "Pappa... ketchupen e död"


(Det är egentligen här ambulansen borde komma för att ta mig till sjukhuset och göra en undersökning)


Men det kommer ingen ambulans. Istället börjar pappa skratta och drygar sedan vidare med tillgjord röst och utsjuten haka.

"Ketchupen ee död. Leever senapen??"

Och där flyger all saliv jag bildat under tiden jag stått och försökt få fram ord på ketchupflaskans öde ut och kan inte låta bli att skratta.

Nu har vi dock en ny ketchup hemma, och jag kan inte vara mer nöjd med tillvaron.




Tack för det

Imorgon ska jag jänka med Karin, living in Oslo. Jag är så tacksam för att hon kommer hem emellanåt, den lilla hönan.

Känslor och problem ska man aldrig, aldrig dra upp och kladda på en blogg. FY


Men med undantag lite kort bara: Lägg av va...