Barbara

Jag tror jag passar på det här med nyårslöften, jag känner inte att det är något särskilt jag vill börja eller sluta med. Så då får det la vara, så slipper jag bryta något löfte.




Ha så roligt ikväll! För det ska vi ha

WÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

Tihi.

Nej men herregud. Jag fnissar inte. Jag vet inte varför jag har fobi för att skriva "hihi", det kan vara att jag upplever det lite väl tjejigt. För jag är ju absolut ingen tjej. Menar jag...?

Dock och tyvärr, så har jag börjat skriva det litegrann. Bara för att verka gulligare än vad jag egentligen är. I skrift alltså.


Nä. Vi behöver inte tro på allt jag slänger ut mig ovårdslöst här, man kan aldrig veta vad som är sant eller inte. Obs, ops...


Nehe jaha, nyår är klappat och inslaget nu iallafall. Vi är 8 personer som hamnar hos Oskar och Denise på en "paraktig middag". Vi kockar, äter, spelar späl och umgängas med varsitt glas i handen.

Jag ska ha en svart hellång klänning på mig som jag köpt för 200 kronor (halva priset). Jovars, jag är häpen själv. För det första att jag hittade en klänning över huvud taget så kräsen som en annan är och för det andra att det var på rea just (jag handlar aldrig på rea). Sen fanns det inget för det tredje.

Jag vet ännu inte hur det skala matchas. Men med huvudingridiensen till utstyrseln klar, känner jag mig ganska lugn. Som en filbunke ungefär.


Nåväl och må-väl.


Nu ska jag gotta mig i soffan och gå och lägga mig snart.

JohBlund kallar på mig tidigt, jag är übertrött... Aktiv kvinna som jag är.

MOT SOFFAN! OCH VIDAREE!

GOTT NYTT ÅR! SCHKÅL!

Allådär.

Jag är helt schlut. Det känns som att jag skulle vilja byta ut min panna ett tag, bara för att avlasta mig lite.

Efter 9 timmar på jobbet, med Emma, Robert och Hanna som underlättade passet för mig och direkt efter en pasta till gymmet... så sitter jag nu här... med hockeyparty i bakgrunden... och har skittråkigt rent ut sagt.


Men vad hittar man egentligen på tjugo över 9 på kvällen. Urk.

Jag vet ju inte. Jag äger inget pussel, (inte för att jag överhuvud taget skulle vilja lägga pussel), jag orkar inte lägga passians, passiens!? Hur stavas det. Jag har aldrig behövt stava det förut. Det är försent att åka skridskor, och lite hjärnslapp som jag är nu så är risken för skador mer än vanligt. Men jag har nyss lärt mig att bromsa, så nu slipper jag behöva åka in i en snödriva varje gång jag ska stanna...

...Nej men skämtåsido, bromsa har jag alltid kunnat, men jag är ingen blivande hockeyspelare om jag säger så. Jag håller mig på torra land till min basketboll jag.

Nehe, jaha. Tv:n kanske har något att erbjuda mig... Jag måste se efter.

Hej!

Man kan vilja göra om saker ibland, men i de flesta fallen, så orkar man faktiskt inte.

Gof natt!

Åh hallå.

Hrrm, kära dagbok.

Här kommer ett inlägg från en skrovlig ungdom, men med ett rykande hett hjärta.

Julaftonen var perfekt, juldagen alldeles underbar.



Julen firades detta år här hemma och det var efterlängtat. Det var för bövölen 2 år sedan jag firade jul senast. Hur oändligt länge låter inte det som!? För länge om ni frågar mig när det handlar om en tradition som denna. I fjol reste vi tillbaka till vårt ställe i Florida med pappas släkt och "firade där", mitt i den i och för sig härliga solen och husen fulla med olika julskräps dekorer. Under nyår var vi dessvärre uppe i luften.













Juldagen fick jag återse Lina och Karin från Oslo och ingen var lyckligare än jag, kändes det som. Vi började med att förbruka en trerättersmiddag på Stadshuset och fortsatte sedan att må bra av varann i deras fullsmockade lokaler.







Har nyss svalt en kopp kaffe i ett svep och lagat mat åt familjen. Nu sitter jag här lite oproportioneligt i min stol och kliar mig på kinden. Har fortfarande bekymrande ont i fötterna...

Ja, det råkade ju bli som så...

... att jag glömde mina sneakers hemma... Med jobb klockan 8 dagen efter juldagen hade jag tagit med mig kläder och diverse nödiga saker. Jag trodde att jag fått med mig allt efter att ha frågat mig själv flertalet gånger hemma, "har jag inte glömt något nu då"? SÅ, traskar halv 8 på morgonen till jobbet i högklackat och känner mig välsignad. Kort och gott. Det går först bra, har lite ont sedan gårdagen, men biter ihop och kör på. Klockan är väl strax efter tre när brorsan kommer med skorna till mig. Och det är vid tidpunkten jag inte kan gå längre. Jag tar av mig klackarna fortast möjligt och kan knappt stå, och det är nu det känns som att jag har fått men för livet. Mina fotsulor är helt oanvändbara och jag staplar mig fram resten av dagen, det ser lite ut som att jag har en bensjukdom och jag går väl på ett ganska mitt i prick som en haltande and.


Fortsätt må gott! Hej hej

GOD JUL PÅ ER ALLIHOPA!

Aaa tjena

Ibland skriver jag anteckningar som jag för stunden tror är tillräckliga, men när jag sedan ska återgå till dem så får jag inte alla gånger fason på vad jag ville med meningarna jag skapade. Oftast är det snabba noteringar på mobilen, och eftersom man lätt trycker fel i all hast, men just då är så klar med vad det hela handlar om och förstår vad texten betyder, så struntar man i att ändra det felstavade ordet. Efteråt däremot, gapar man som ett svart hål, rynkar sönder ögonbrynen och kliar sönder huvudet.

Jag är specialist på anteckningar. Jag har det överallt till allting. Det är väl en vana jag lagt till med och inte kan bli av med, ordning och reda ska det vara.

Jag har en notering på mobilen just nu. Den är skitkonstig och jag begriper ingenting av den. Det är något om nått ansikte som man inte kan silja sig i och sedan om något stökigt potatisland tydligen. Och här sitter jag, och fattar ingenting. Däremot kommer känslan av att det är något lite viktigt sådär och därför sitter jag här och kan inte riktigt släppa taget.

Vad är det jag menar? Jag får ingen bukt på nånting, särskilt inte efter en dag som denna och funderar på om jag ska fila till naglarna lite istället. Det är ju snart jul.

Frid och fröjd på er

Åh hallå.

Jag sitter och pillar på min torra näsa. Den kom med kylan tror jag. Ja, det torra alltså, inte näsan. Sen är jag lite kissnödig också. Vilket jag upplever fruktansvärt jobbigt eftersom jag redan fallit med ett handlöst pladask i sängen.

Det här med att vara kissnödig är rätt intressent. Miss tolka mig inte, jag menar i viss mån. För först går man igenom ett irriterande stadium, då man inte riktigt kan fokusera sig till 100% och stör sig på känslan. Sen (ja visst är det spännande) så börjar tendenserna till ett behov av att korsa benen uppstå, innan du i nästa sekund tvingas göra det om ett toabesök inte redan inträffat. Och detta är inte så odiskret, alla vet om din situation. Sist men inte minst blir du tårögd och ryser till.

Ja, det är ungefär så ett kaotiskt nödighetsförlopp ser ut om du inte har förmånen att innan dess besöka damernas. Eller herrarnas för den delen. Här råder jämställdhet.



Appropå ingenting. Här har vi lite Spanienbilder sedan över ett år tillbaka. Eller var det mer?








God natt

Ow hellow again

Jag tänkte ju gå och sova. Men jag och Gustaf sitter och utbyter musiktips med varandra och jag njuter lite. Det är inte riktigt dags att sova än, och dessutom har jag lovat Rosanna att läsa igenom hennes psykologiarbete när hon är klar. Förra veckan hjälpe jag faktiskt Ava också med filosofin på skolan.

Och det låter ju korkat, men det är så roligt att få använda hjärnan igen. Och att hjälpa till förstås.




Ssssssssspsssss

Livet är underbart, eller hur. Jag tror inte att jag känt sån livsglädje på länge.

Och det beror inte bara på en sak.


Dröm sött

Jag hittade deras ena låt Fireflies på Daniels Spotify. Lyssnade sedan på resten av låtarna, och dom har ju riktigt många bra. Jag hade aldrig hört talas om dom förut.

Ett gammalt citat från en viss Andreas...

"Jag vet att jag vet! Men sen vet jag inget mer".

"Klappa myran! Klapp, klapp. Oj dog du? "

Jag är förbannad. Men glad. Det är ganska normalt att kunna känna så.


Nehe jaha, nu ska jag försöka vara snabb med tandborsten så att jag kan slå mig ner i sängen och ta mig en funderare. "Med massa kuddar under benen! Hmm... Vad är det jag brukar fundera på...? JO! Vad jag skulle ta med mig till en öde ö. Kolsyrat vatten! Man är väl inte dum." (4:00)

Halloe

Det slog mig, att jag nästan aldrig skriver om träning. Trots att mitt liv mestadels består av det? Jag vet inte hur det kommer sig, förmodligen skulle det bara bli tjatigt.


Har tillbringat hela dagen hos morfar och gött magen. Klev upp klockan 6 och åkte med mamma och Lydia för att slutligen vara framme i H-sand tjugo i åtta. Morfar hämtade upp mig och så startade vi dagen med en riktig gofrukost, en sådan som man bara kan få hos en morfar. Strax före lunch gick vi ut med Micra och pratade om livet för att därefter gå in och laga den välberömda korvstroganoffen som alla barnbarn gillar.


Nu ska jag iväg på match här snart och bär på lite utav för mycket trötthet. Försöker väcka kroppen till liv genom att brassa på lite musik och koppa kaffe. Fungerar rätt bra. Tog mig nämligen för en stund sedan en liten sovpaus och är ganska lagomt tussig i håret och blank i ögonen.

Hade

AHA! Hej.

Jaha. Ja jag har simmat i lussebullar i några dagar nu. Kanske borde sänka antalet bullar om dagen för hälsans skull.

Har även haft lite kvalitetstid med pappa idag, såsom han själv uttryckte det och jag har även tillbringat över 2 timmar på Daniels baskettträning. Se så engagerad man kan vara.

En åsikt bara innan jag går härifrån. Och jag är, ursäkta uttrycket, JÄVLIGT irriterad.

Folk har börjat starta grupper kring "Idol-Eriks flickvän" i en uppenbar negativ anda. Visst tänkte jag och Sofie under tiden vi tittade på finalen: "Men, ska hon inte gå ner snart?". Och alla får förstås tycka vad dom vill om att hon stod kvar där, länge och väl. Men det är när man måste göra det så stort och bli så fruktansvärt kritisk och hatisk som jag tycker att det går för långt. VEM FAN BRYR SIG I SLUTÄNDAN. Om hon stod kvar, ja då må det väl vara hennes val.

Jag blir så fruktansvärt upprörd över att man ens lägger ner mödan på att starta flera grupper kring den där så egentligen lilla förteelsen att jag med ord inte vet vad jag ska säga, för jag tror knappast hon gjorde det för att vara jävlig med någon. Och som sagt, om folk tycker att hon gjort bort sig, då får det stå för henne. Låt stackarn vara ifred utan att behöva känna ångest.




Så. Nu mår jag lite bättre.

Jag ska åka till morfar och vara hos honom hela dagen imorgon. Äntligen, såsom vi försökt hitta en lucka. Så imorgon lär alltså bli en underbar dag.


Hej!

Det luktar nymalt kaffe här hemma och jag och mamma har suttit och tittat på nyhetsmorgon hela morgonen. Sen klampade jag uppför trapporna, gick in på Daniels rum, drog upp hans persienne, hoppade ner i hans säng och fick som förväntat höra de så välkända orden med en klen röst från min nyvakna lillebror: "Klia..."

Efter att ha mått lite som en skottkärra denna vecka ska jag nu försöka ta mig an en promenad. Alltid en lika stor utmaning för mig. Jag vet inte varför jag kan tycka att det är så frustrerande att gå, jag har en tendens att bli lite stressad. Det går ju mycket fortare att springa???

Nåväl, sen ska vi åka in till stan en sväng.

Jag tror mamma ska julbaka lite idag, äntligen. Det har varit efterlyst ett tag. Själv har jag fallit för matlagning, och inte bakning, så det får hon sköta. Däremot är jag grym på kladdkaka... och att smaka alla andras bakelser...



Hela helgen har jag varit med Sofie och bara andats lugnt. Jag tror vi är lite utpumpade båda två och vi fick två sköna dagar.



Nu ska jag gå ut och äta snö.

På återhörande!

DET SNÖAR!

Åh, det är ju för jobbigt.

Jag har sån sockerdricka i foten, att jag inte vet hur jag ska kunna ta mig till toaletten.

Hej...



Jag är så slut i huvudet... Jodå, värre än "vanligt". Svalde en alvedon för dryga timmen sedan eftersom jag mår alldeles för illa för min smak, men jag känner ingen som helst skillnad. Jag antar att jag inte riktigt tror på piller. Kanske är det för att jag och Annika luktade på parfymer för länge idag som jag är lite tung i huvudet, lite svårt att avgöra.

Efter mötet imorse strosade vi runt på stan och bara hade det trevligt, jag fick min första julklapp handlad. Rätt nöjd faktiskt.

Jag mår verkligen som en skrynklig tomat och känner mig precis som en klumpig paprika. Jag tror generellt att alla är lite yr just nu. Malin gick charmigt in i den stora svarta stolpen utanför MQ när hon skulle heja på mig och Annika och Annika vinglade friskt till inne inne på Village och skulle ha kapat hela dekorationsbordet om det skulle gått snedare än det nu gjorde.

Jamen det är ju sanslöst, hur bortkommen jag känner mig. Jag vet uppenbarligen varken ut eller in för tillfället. Det förstärktes kan jag ju säga när jag såg att jag hade satt på mig trosorna ut och in imorse. Jamen vad bra. Jag skulle kunna betraktas som ett utav de svarta hålen just nu. Jag vet inte hur kontaktbar jag är mätt i reaktion och hur mycket jag skulle förstå om någon bestämde sig för att prata med mig. Inte mycket skulle jag tro.

Jag har ju i och för sig sovit jättedåligt de senaste dagarna och knappt fått någon sömn alls. Har vaknat till vid 4 och 5 varje morgon och haft svårt att somna. Jag tror att det är för mycket som far runt i huvudet på mig nu.


Har match ikväll halv 9. HALV 9. AH...

Det är därför det känns lite stressigt, jag måste fluffa upp hjärnmoset och införa lite energi i min arma kropp.




Hej

Tog i en citron

Petade mig i ögat...



... Skönt