Barbara

Det måste vara något fel på mig. Det här att ärmar fastnar i möbler kan jag köpa. Att fickor också tenderar att göra det kan jag leva med. Men när öppningen på skärp fastnar i skåphandtag, då är det något som inte stämmer överens med verkligheten. 

Jag hade kommit hem från jobbet, städade undan det vanliga efter min bror Daniel, allt från hårprylar till köksredskap och kladd. Kände helt okonstigt för att knäppa upp byxorna för bekvämlighetens skull och pysslade på i godan ro. Jag stod vid diskhon och var klar att gå därifrån.

Jag kommer inte därifrån.

För jag sitter fast. Nånstanns. Var då?

Med mitt skärp, i skåpluckan.


Det ska enligt beräkningar inte gå. Men det gick, uppenbarligen. Kul

Som en liten prick över i:et.



Nu ska jag dö, sen ska jag åka in och titta på Dragons. Sen ska jag åka till Robin.

Jag behöver lugn och varsam kväll. Min förkylning är tyvärr fortfarande i schack... Varför får inte jag vara frisk påriktigt? VAA... Att leva med syndromet träningsabstinens är inte särskilt lätt. Rätt beklagligt om jag får säga.

Jodå, hejdå

Ett, två, tre - hakan upp!

Åh jösses... Jag höll precis på att välta min temugg över hela mig.

Jag kan inte med ord beskriva hur mitt hjärta reagerade. Det gör fortfarande ont.


Ondare skulle det i längden gjort om den verkligen tippat. Inte för att det skulle varit hett, utan för att mina mjukisbyxor skulle vara stämplade att kastas, fulla med svåra tefläckar.


Jag lever i mina mjukisbyxor. Inte rakt så äckligt som det låter. Dom tvättas, japp. Omvartannat. Jag har haft dem i flera år. Tyvärr har dom börjat bli lite utav ett problem här hemma för mig, eftersom mamma ständigt försöker få mig att köpa ett par nya och tar till med metoder som: "Wow, jag måste säga att du är riktigt snygg i dem där", eller: "Gud vad killarna måste komma springandes efter dig". Lustigt.

Det värsta är att jag Vet, att hon har rätt. Det är hål i dem lite varstanns. Ett stort på  höger knä och små längst ned vid muddarna. Inifrån brallorna ser jag många partier som är så nötta att jag nästan skulle kunna se igenom dem.
 
Men fördelen är att dom är så extremt sköna, perfekt ingångna, gråa och underbara att jag bara inte kan släppa taget.

Så fort jag kommer hem, sätter jag på mig dem. Det är en trygghet att veta att dom finns där. Mmm.

Jag har förstås varit och tittat på nya, men det finns inga som dom i killmodell med gren längre ner. Dessutom blir jag så förvånad att alla mjukisbyxor är så fruktansvärt Tjocka! Vilket är väldigt konstigt...






Nu känner jag mig för patetisk för att ens kunna skriva fler rader om ett par byxor.

Här är dom, mina små pärlor och Nej, jag har inte alls dålig syn.


Hej och hej

Det brukar vara mina t-shirts som fastnar i olika handtag och dramatiskt slänger mig tillbaka åt det håll jag kom från.

Tyvärr har fickorna på mina mjukisbyxor numera börjat göra detsamma.




Jag känner mig lyckostig.

HEJ!

Jag hejar jämt på folk när jag är ute och går. De flesta ser det som väldigt trevligt och uppskattat. Vissa blir helt överumplade medan andra själv söker ögonkontakten.

Jag menar givetvis inte att jag går omkring och vinkar och hejar på okända människor mitt på stan. Det skulle bli hemskt många hej det. Mitt saliv skulle ta slut innan jag ens hunnit med 100 hej och jag skulle fått övergå till att dela ut små lappar istället.


Jag skulle vilja påstå att det finns ungefär 4 stycken sorters människor som hanterar främmande hejare.



På jobbet skrämde jag skiten ur en dam en gång. Japp. Jag hade gömt mig i provhytten. Jag var beredd att skriva på avskedspapprena på en gång. Nu blir det sjukan och åtal tänkte jag.

Nej men. Självklart inte.

Det var snarare såhär:

Hon gick och vandrade runt i sin egen lilla bubbla, vilket jag givetvis Inte såg. Sådant är faktiskt inte alltid lätt att se.


Jag: "Hej hej! (Jätteleende)"

Hon: "OOAAAAAAAAAAAAAAAAA" (tyvärr)


...

...

...


Jag: "Ooj. Förlåt!"

Vi börjar förstås skratta båda två och jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Jag undrar vad hon gick och tänkte på som var intressentare än mig...


Tråkigt nog hände samma sak ett tag senare. Fast då i omvänd ordning. Kvinnan som helt oskyldigt ville fråga mig något, bemöttes av en skräckslagen expedit. Jag skrek och hon stod för ojandet.

Jag ber än en gång om ursäkt.

Men vi skrattar förstås.

Och jag funderar på om jag bör använda detta för att lätta upp stämningen framöver?


IALLAFALL. Denna typ av människa är den vi kan uttrycka som filosofen.

Person nummer två är den som tittar på allt annat utom dig för att den antingen inte vill heja eller rent av bara inte räknar med det. Den skygge. Eller osäkra för den delen.

Nr 3 är den som också söker kontakt och vänligt hejar tillbaka, vissa mer lyckliga över en trevlig ungdom än andra. Den sociala.

4:an, fyran? Jag blir ju jämt så långrandig att jag glömmer slutklämmarna hela tiden. Jaha. Ja, jag minns ju inte vad jag hade tänkt här.


Jag måste ändå gå.


Hej då. Önska mig lite tillfrisknad och klä er förebyggande väl


Innan promenad


Det har fastnat nötter i tänderna på mig. Det är därför jag ser ut... sådär... Jag är med andra ord väldigt engagerad när jag knäpper.


Efter promenad i regn

Oh, hello dear

Jag har inte alls orkat skriva senaste veckan. För det första har jag varit dålig, hälsosett. För det andra, så har jag varit oo så skadad i mitt stackars pekfinger och inte kunnat skriva smidigt och smärt som folk. Och sist men inte minst, för det tredje... Trummvirvel... Jag har inte orkat. Fast det sa jag där i början ser jag nu.

Aja, det kommer det kommer. (Åh nu fick jag en hemsk flashback till alla de gånger man genom sin ungdom fått stå ut med: "Vad är det som går och går, men aldrig kommer fram till dörren!? Hihihi" och det alltid funnits tusen olika svar att välja bland. Så sa man det ena, så sa ju bara polarn det andra. Var det inte klockan, så var det någons farfar som fastnat med några äckliga jävla hängselbyxor i gungstolen. Aldrig hade man rätt).



Nåväl. Jag kanske orkar skriva med lite mer engagemang snart, det är ju då det är roligt också. När man verkligen har något att berätta och vill skriva. För att sitta och berätta vad jag gör dagarna i ända tycker inte jag kan vara särskilt spännande att läsa om. Inte om någon. Det enda jag gör på andras bloggar är att titta på bilder. Det är det enda intressanta. Jag behöver inte veta var de festade någonstanns, vad de drack till frukost eller vilken tid de började jobbet såvida det inte finns någon intressent anledning till det. Och det är tyvärr lite så jag tycker att jag själv skrivit. Bara för att jag inte orkat annat (för sista gången nu).


Nej, det enda jag vill är bara att få spela basket och jobba.


Och äta, för att inte glömma det viktigaste. Det är min ofrånkomliga drog... Oj vad det är en drog. Man inser det när ens föräldrar och övriga familjemedlemmar ber en sluta öppna kylen och skafferiet hela tiden och stör sig på när man går runt och småäter.

Först ska jag bara se till att bli frisk här, jag har haft otur på senaste. Så gonatters



Ser man på, två sommrar sedan var man ju iallafall lite brun.

Städa städade städat



P.s Nu ska jag gå till affären och posta två brev.

Sen blirre litte Television



Exciting

Matte är lite småkul, ändå.

Jag trivs mycket bättre när mina hjärnceller tvingas aktivera sig.

Mamma passade på att snusa lite på mig och pappa när vi satt för att boka bussresor till Sthlm och berömde sig själv för sitt goda luktsinne. Och det enda man sitter och tänker är, "Vii veeet..."

Det är inte första gången hon påstår att hon skulle kunna lukta sig till pappa bland flera hundra karlar. "Åh, det luktar Jonas", säger hon med förtjusning. Men sen börjar hon lukta i nacken på mig, "Mmm, det luktar Emma!". "Det luktar som smultronstång".


Smultron, stång??


Jag googlade nyss smultronstång.

Det finns ingenting som heter så.

Men det lät ju som nånting trevligt att lukta.




Sofia har även sagt att jag har en smultron-näsa.

Det finns däremot inte heller på google, ska jag tala om för er.

Jag verkar vara någon sorts fantasimänniska.



Eller så betraktas jag bara helt enkelt som ett levande smultron.

Tråkigt att det inte är säsong.









Nehepp. Nu ska jag dock ringa Scandic.

Nu ska familjen chillevippa över till Maria och hennes familj för en trevlig matstund.

Bon ¨apetit

Hej där


Mår desto lite lite bättre idag. Här gör vi ganska raska framsteg. Det borde finnas något som heter baksteg föresten.




Jag tänkte iallafall att ni skulle få chansen att lära känna mig litegrann idag. Det är ju trots allt lördag, och det är då vi ska passa på att lyxa till det lite extra.



Mer beslutsångestdrabbad människa får man söka på google efter.

Så i min förtvivlan att bestämma mig någon gång, frågar jag ofta andra, ibland folk jag inte ens känner. Vissa saker är det bara så myckry lättare eller skönare om någon beslutar åt en.

Idag skulle jag och pappa inhlanda en ny mobil, äntligen. Eftersom jag aldrig fick tillbaka min då det var för mycket fel på den. Det slutade med, efter en alldeles för lång tid, att vi åkte därifrån utan en.

TÄNK, om jag skulle ångra mig. Ja, jag vet. Jorden skulle dö.



Det är nog en av mina värsta egenskaper emellanåt.

Men det gäller ju förstås inte jämt. För ibland vet jag däremot exakt istället. Och då råder det ingen tvekan om nånting.

Jag saknar dig i mitt liv

Det var en gång...

En tjej ger tillbaka växeln till en kund på sitt jobb och säger: "jamen, hoppas det smakar bra".


En samma likadan tjej handlar creme fraiche på ICA och det är på håret att hon hinner säga "HEJ och VÄLKOMMEN" till damen i kassan då det är hennes tur.



Jag önskade att det var här jag kunde skriva "vilken tur att det inte var jag", men det kan jag inte.

Dagens humör: Huvudvärk och bedrövlig

Dagens borde: Vilning

Dagens frisyr: Fett och nice

Dagens klädsel: Miss sixty

Dagens planer: Birstaärenden och lite andra småuppdrag

Dagens vill ha: Världen

Dagens längtan: Bli frisk och få basketta igen

Dagens beroende: Alvedonas

Dagens tråkigaste: Jag

Dagens irritation: Att Daniel inte hade diskat stekpannan när jag skulle laga mat

Dagens låt: Keep it goin' louder

Dagens onyttiga: Bullar och pepparkakor

Dagens dryck: Vatten och mjölk

Dagens middag: Korvstroganoff

Dagens bästa: Min matglada mage

Dagens sämsta: Sjuka jag

Dagens babe: Jag. Jag känner mig extra piffig idag

Jag har läst lite på min gamla blogg nu.

Det är skitjobbigt. 

Det är skitroligt.

Det kan tyckas påminna en om alltför många saker.

Som man helst inte vill ha att göra med.

Blä.

Små mammutar små mammutar snart finns dom inte mer, små mammutar små mammutar...

Utdöda e ni allihopa allihopa allihopa, du med! men inte jag!...

Klappa händerna och du får leva kvar "klapp" "klapp"...



Sid vill jag gifta mig med en dag

Uuuuuuhuhuffffffffff

Jag mår fortfarande som en påpucklad dromedar...


Ni ska bara veta vad jag gjorde imorse... JAG SOV TILL HALV 11. Helt fucking unbelievable asså.
Jag sover i stort sett aldrig ut. Så vi kan konstatera att jag verkligen behövde det, för när jag klev upp så var jag fortfarande trött. Vilket jag varit i en vecka nu. På jobbet igår blundade jag som hastigast och vinglade i nästa sekund rakt in i soptunnan.

För ett förtydligande. Jag lever inte mitt liv utan en väckarklocka. Jag kör på "upp och hoppa äckelsoppa" varje morgon. Men det är skönt, att vara uppe i god tid. För det första blir dagen mycket längre och för det andra så känner jag mig automatiskt fräschare (fastän jag inte är det), men det viktigaste är ju vad man inbillar sig, eller tror. Eller hur Gud? Mmm, de e riktigt. Jag kilar stadigt med honom tror jag. Henne...!? Vem fan är moder Theresa?


Den här religiösa biten...


Däremot vill jag gratulera Sverige för att ha tagit ett steg i rätt riktning i utvecklingen. Att viga homosexuella par i kyrkan. Ni kunde inte ha kommit på det lite tidigare?


Har hunnit springa några ärenden i Birsta idag, bland annat bytt Ipods och miniplattänger hos Mediamarkt där jag passade på att yra runt och gå vilse omvartannat och få allvarliga svettattacker i min nya Peakjacka. Behöver dom ha så stort?



Tisdagkvällen tidigare i veckan efter jobbet tillbringade jag med huvudvärk och Robin. Det behövde jag verkligen, jag tror inte att jag har skrattat så mycket på länge.

Onsdagen däremot hade jag stängning och kollade sedan på vår match på datorn och sprang därefter ner till Gunnsan och Sofia i ett ärende och för att snacka lite skit. Sen sprang jag hem för en soffstund framför Grey's och hoppade sen rakt ner i sängen och slöt mina ögon vid halv 11. Det innebär alltså enligt mina avancerade uträkningar att jag sov i 12 timmar!!!!!! Jag är lite orolig vid det här laget, jag tror jag aldrig har gjort det förut.



Nej, nu längtar jag till Julen. Merry Christmas

Jag älskar musiken som kommer efter 1.48. Det känns som att man är utomlands och inte kan låta bli att dansa. Resten får man däremot säga vad man vill om.

Abra kadabra


Jag har mått apdåligt hela dagen och om Emma inte är hungrig eller är allmänt sugen på nånting att äta, då står det inte rätt till.



Nu Tvingar jag mig på träning med alvedon i kroppen. Vi får se hur jag har reagerat imorgon. På jobbet.



Hellådå

Abo

Jag är så fruktansvärt trött att jag sitter och skelar framför datorn här. Det är liksom en behaglig viloställning för ögonen, för att fokusera på skärmen rakt fram funkar inte riktigt just nu.


Fångade 6-bussen imorse och har hunnit med shootingpractise och gym för att sedan ta en fika med min optiker halv 10. Men nog om det.

Jag tänkte ta en halvtimmes snusning nu, det är lika bra det. För så här kan jag ju inte ha det, mitt huvud är som en tegelsten, min kropp som en lealös spaghettisträng och jag tror att jag är kapabel att spy. Jag har med andra ord aldrig känt mig mänskligare.

Men först måste jag ringa Malin!




Ja, smått gonatters då

Ojt det gör int der gör ont de gör ont!


Har världens största plåster på pekfingrwt med tejto ch steril kompress. Inte der alla lättaste att skiva på tagnetnbordet dock...


Passade på att skära av lite kött på toppen av fingret mitt i fruktsalladsproceduren. Jag tuckted et var lite lämpligt med en skönhetsoperartion när jag änd¨höll kniven i handen. Mitt pekfinger har alltid stört mig. Men nu när jag har åtgärdat problemet, så kan jag äntlign gå vidare med mitt liv. Jag ser ljuswet





SAk skynda mig till gymmet nu, sen handla mer inför ikväll på Willy's.


Klapp och hej

Att homosexualitet en gång i tiden klassats som en sjukdom här i Sverige är helt absurt.

Här, förstår ni, har man tappat lite fokus. Mitt i Stockholms mysregn denna fredag.

Jag har dock gjort klart testing hörförståelsen, men utan mina högtalare där hemma så har jag fått luta mig kelsjukt nära den lilla "högtalaren" som sitter på datorn. Jag tror själva CD-skivan har lågt ljud, för det var nästintill omöjligt att höra.

Nu ska jag påbörja läsförståelsen. Det finns 2 tester i boken, och bara läsförståelserna är 55 min/st.


Okaj... Hey...



Studenten 2009

Bam


Har ganska precis anlänt till Sthlm och sitter nu på hotellrummet  och leker med några vindruvor.

Jag vill inte veta hur många jag har ätit, eller hur min mage kommer att reagera sedan.

Jag ska plugga lite om en stund, men har sådan fruktansvärd huvudvärk. Så mamma har pillat i mig Ipren och jag ska snart få lite kaffe. Oj, nu kom kaffet. Äntligen!

Mamma gick just till stan och ska sedan gå till stället där jag ska göra provet imorgonbitti, för att se hur lång tid det tar att ta sig dit. Gulligt.



Nej jag känner mig alldeles för borta och oengagerad för att orka sitta här och ordbajsa. Är tippat bra mycket tröttare än trötter-dvärgen, ändå sov jag hela vägen ner på bussen. Dessutom har jag börjat snora ner allt som kommer i min väg. DET KÄNNS SÅ FRUKTANSVÄRT KLOCKRENT! Preics när det behövs som mest, amen det är ju för ljuvligt alltså.




P.s I Stockholm skulle jag vilja bo

Oh, hello

Det har trotts, både av mig själv och nära anhöriga att jag har haft dålig hörsel. Det är något som kunnat ploppa upp sedan jag var runt 7. Första gången det antyddes var då jag pratade med Oscar efter att ha sagt "Va", få se nu... kanske 10 gånger. Tillsist hörde jag dock. Vi pratade något om min döda underlat.

Så, jag gick och gjorde ett hörtest. Jag hade utmärkt hörsel.

Jag gjorde som senast ett test med Jonas på skolan, där han spelade upp olika "ljud", eller snarare "pip" som man vid en viss ålder borde höra. Jag hörde pipet som en artonåring som jag då var borde höra.

Och det är ju vid det här laget man börjar tappa självkänslan. Vad är problemet?

Att gissa själv tycker jag inte är särskilt svårt. Jag är dagdrömmare, så ibland tror jag inte att jag hinner uppfatta att någon pratar med mig förrän det är försent eller att jag inte "hinner" lyssna ordentligt. Så det slutar med att jag hört hälften och onödigtvis slänger ur mig en gissning eller ett antagande på vad personen i fråga sagt.


Jag har oftat skrattats åt här hemma och pappa kan dra exempel och skämt, att om han till exempel säger: "Emma, kan du hänga tvätten sedan?" så kan jag säga: "Vadå för nån leverpastej?"



Var... finns... liknelsen... ?...



En gång under min tid i 9:an tror jag, berättade någon för mig om den nya filmen "Sandor slash Ida", och jag frågade undrande: "Vadå snö utan skida?"

Det här är bara några praktexempel. I verkligheten finns det ju så många fler.



Ni ska bara för detta inte tro att det här händer dagligen. Men om jag säger som så, det händer kanske lite för ofta.

Bara om jag istället kunde byta ut mina automatiska gissningar mot "Ursäkta vad sa du?", som många andra människor tar till med. För sådant reagerar ingen inte på, utan berättar tålmodigt om det den sagt.





Det jobbigaste är när man frågat vad sa du 2 eller 3 gånger, och man fortfarande inte hör vad personen säger! Gud, vad, jag, tycker, det, är, Jobbigt! För då är man tvungen att göra ett sånt där "utfyllnadsläte", eller ett kort och "osynligt" ord. För det finns inte en chans att man vill fråga igen.

En hypotes är ju att dagens människa pratar mycket otydligare. Den skulle ju vara orosdämpande.

Men jag vet dock att jag inte är ensam.



Nu ska jag packa klart, lyssna färdigt på engelska hörförståelse-testen och sedan krypa isäng.



Öh, yeah. Öra...



Au revoir

Tingeling



Jag är Jättesur på Hitler just nu. JÄTTE


Inte bara sådär, förstås. På radion var det en kort diskussion kring rasism. Och då sades de ungefär: Att rasism är ett tecken på okunskap. En okunskap för att man inte förstår att olika typer av människor kan leva tillsammans i ett välfungerande samhälle.


HA!

Lilla äckliga Hitler. Du visste inte mycket du. Du är allt bra dum du, och jag är SÅ, arg på dig.

Mamma och pappa har lärt mig att man inte får slåss, men honom skulle jag nog helt ärligt nockat.

Jag har varit vaken sen 05.30.

Det är ju inte överdrivet tidigt! Men av huvudvärken idag att dömma, så har jag uppenbart varit mäktigt trött. Jag tror jag har tittat trånande på sängen hela dagen.

Men nu när jag väl får sova, DÅ KÄNNS DET INGE BRA!?

Jag är inte alls sådär mysigt och skönt trött. Jag skulle  hellrevilja spela volleyboll eller hamra och spika.
Jag älskar bådadera.


Jag är helt ärlig. Jag blev överlycklig när pappa gav mig världens användbara verktyg en dag, helt från ingenstans. En Bits Screwdriver with Magnet. Jag tror jag fick i svar att den var bra att ha när jag flyttade hemifrån. Men han räknade nog inte direkt med att jag skulle bli så glad som jag blev. För han skrattade åt mig...






Det här är lilla Mangan det. Om honom har vi en del internskämt här hemma. Däremot så var det väldigt väldigt längesedan och jag har sett klippet så många gånger att det inte riktigt är roligt längre. Eller aa, jag lyssnar på den här i bakgrunden, jag sitter faktiskt och ler litegrann.




Jag har insett att så länge jag inte ens lägger mig i sängen och försöker sova, så kommer jag helt enkelt inte heller att sova. Så nu tänkte jag traska över till andra sidan rummet. Önska mig en god natts sömn! Jag måste ladda kopiösa mängder energi tills imorgon.

Ready, steady, go 

Man kan inte hata något som man aldrig älskat

Hejej

Jag är trött... åksjuk... jag har huvudvärk... och jag är snorig. Vilken underbar trisslott jag dragit idag.


Tog 6 bussen imorse för skottäning hemma i sph. Sen drog jag på gymmet, snabbduschade och gick på morgonmöte med jobbet.


Buss...


Blä?


Jag tycker inte om det! Man bara sitter där och sitter liksom? Börjar nästan få dålig kroppshållning pga bussresor här. Man sitter där som en ostkrok och plågas genom de 22 minuterna det tar. Och ostkrokar som måste vara det hemskaste snackset som uppfunnits genom hela historien. Det är förskräckligt. Jag tycker verkligen det är pissäckligt. Med betoning på piss. Det smakar faktiskt kiss. Det kom jag på redan när jag gick på lågstadiet. Fast då viskade jag det bara. Jag var rätt smart och klarsynt redan som ung om jag själv får säga. 


Nej det var inte alls meningen att jag skulle prata om pisskrokarna.

Utan den mentala nedbrytningen av att åka samma gamla väg, varenda gång. Ska man tolerara sånt? Varför kan dom inte sätta upp tillfälliga pappskivor med regnskogar eller något annat omväxlande miljöbyte? Som man får känna lite "nämen åh" när man åker med kollektivtrafiken. Eller hitt på lekar under vägen. Dom skulle kunna ha tävlingar, typ finn fem fel, gissa bilar, stensaxpåse-tävling, tumbrytning eller en något så fenomenalt som utslagningspoker, med avslutningen vem kräks och blir åksjuk först. Den får en gratis bussresa. Hallelujah

Man blir bra bortskämd när man väl får köra bil. Jag är en stor snorunge.


 
Det här är ett av mina nya blåmärken. Det kändes viktigt att dela med sig av det. Så att ni ska förstå hur hård världen är här ute. AJE



Men nu ska jag böka med annat.

Sweeet 19... (Icke!)


Phhaa. Det har inte hänt något extraordinärt utöver min födelsedag. Blev firad på morgonen (YES) av familjen, sedan blev jag uppvaktad med paket på jobbet och besjungen på träningen där jag fick stå mitt i ringen och vara generad. Det var en jättefin dag och jag är jätteglad för alla gratulationer! Telefonsamtal, sms, mail och, ja vad kallas det, riktiga möten? Vi säger så, ni förstår ju.

Den här klassiska frågan nu då, "Hur känns det att vara 19 då?"

(Hur i himmelen tror någon att man någonsin kommer kunna svara på den frågan??? Jag menar, födelsedagen är ju bara en dag ifrån igår?) 

"Öh, jaa... Jag känner mig lite svullen..? Må vara all kaka... Kanske lite växtverk i lederna? Jag har ju faktiskt blivit större. Eller. Mmm, ja, det har jag nog! Jag känner mig stor! Som en jättebiff ungefär. Eller ett rejält kycklingbröst. Aa... Exakt, ungefär, lite så känner jag mig nog allt!".



Jovars. Nästa söndag (efter det läskiga skräckinjagande provet i Sthlm på lördag) så kommer förmodligen släkten. Och då känns det ju som att man fyller år igen! Va kuligt!




Hälsade även under födelsedagen den nya amerikanskan välkommen igår eftersom jag jobbade i fredags och pratade lite med henne efter träningen, hon verkar jättetrevlig och ser ut att ha ett riktigt bra skott! Höll till i Finland förra året, är 24 bast, 1,81 lång och kommer från självaste huvudstaden W. DC.






Nu känner jag mig lite illa till mods, jag måste kika på papper och ett "test test". ? Test prov? Prov test kanske!...? Kort och gott Practise tests som det står på den lilla boken med tillhörande CD-skiva.

Nu är det läge att skita på sig. Jag började "glutta" idag. Provet är på lördag. Måste man ens träna?


Vad är det för trams. Jag litar på naturbegåvningen och gammal kunskap. Japp.


Och vid det här laget känner jag inte ett dugg igen mig själv.

Vilket visserligen skulle vara väldigt korkat, man kan ju inte vara sig själv hela tiden? Om det finns något som kallas sig själv över huvud taget. Jag tror nästan inte det.



Mjuk då

Jag... jag... jag... jag... jag... jag... jag... jag... jag... jag... jag... jag... jag... jag... (det här börjar bli jobbigt...)

JAG...


?


Alltså, jag vet inte vad jag ska säga.

Det... Nej. Gud.








Jag måste sova på det här. Undra hur det känns imorgon?

De e HAN, som e the bad guy!

Lilla gubben

Halloe kidneys

Min kropp är helt osammarbetsvillig. Ändå struntar jag fullständigt i det just nu. Den måste springas med tanke på all tid som mest bara gick åt till jobbet i sommar.

Och jag får för mig att jag måste börja ändra mina matvanor. Det är FÖR mycket mat och FÖR mycket unna, av alldeles FÖR fel saker. Det är kladdkakor hit, onyttigt bröd dit, choklad eller vilket käk som helst i överdrivna mängder. Allt vad skafferiet och vitvarorna har att erbjuda. Saken är den att jag aldrig riktigt försöker förbättra mig, jag har inte riktigt kommit på en tillräckligt bra anledning än.

Jag är för lat för att bry mig, så känns det nu.


Hej då så länge. Det är iallafall soligt ute



Springeling

Vera's tolkning av Din Sko reklamen som gick stup i kvarten under resan till och från Norrköping


(Första gången hon hörde den)

Vera gick igång direkt: "Oooowwwwwww diisssccoooooooooo!!!!!!!!!!


(Alla i vår buss)

Jag, Jossan, Carro, Ava, Matilda, Anna, Ida: ...???...

HAHAHAHAHAHAHAHAAAAAAAAAAAHAHAHAAAHHAAHAHAHHHAAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAA


AWWWW


Sen förklarade Ida att det var en skoreklam. Inte ett disco. Men det var inte så dumt hört, det låter väldigt lika. Dinsko

Good morning monekys

06.30 var det shootingpractise i Sph's B-hall.

Därefter stack jag och Helena till gymmet.


Nu är jag äntligen hemma, har mulat i mig kladdkaka och flera glas mjölk och ska göra lunch om en stund för att sedan jobba 14-17.

Sen är det träning som vanligt kl 18.



MEN NU MÅSTE JAG RINGA MALIN!



Poff

Jay sean ft Lil' Wayne

Få se nu om jag kommer ihåg receptet utan till på kladdkakan

100 g smör
2 ägg
3 dl strösocker
2,5 dl vetemjöl
4 msk kakao
1,2 tsk vaniljsocker
1 krm salt


Vispa först ägg och socker "pösigt".
Rör sedan ned det smälta smöret.
Tillsätt resten.
Rör och, rör.

Innan du häller över geggan i formen, smörj och täck med ströbröd. Eller en annan formulering av det hela. Använd ditt mänskliga vett.

Stoppa in formen när ugnen är på 200 grader.

Enligt receptet så står det att kakan ska vara inne i ca 20 min, vilket är på tok för farligt! Kakan kommer bara bli torr och äcklig.

Jag brukar ställa klockan på 10 min, sedan går jag och tittar till den. Den här gången lät jag den stå ca 3 min till innan jag tyckte den var färdig.

Sedan ska den kallna så att den inte rinner. Efter det är den helt perfekt fast och smälter i munnen.

Det är så jag vill ha dom.

BUBU

Nu ska jag illustrera ett enligt mig klassiskt blogg inlägg. (Skittråkigt, iallafall i längden. "Hej, idag har jag")




"Hej.

Idag har jag vaknat.

Tog 08.30 bussen till stan för att klippa mig, 08.20 kom ju inte! Jag blir så sur. Var klar strax före 10 och då sprang jag förbi jobbet för att kissa så jag slapp betala en femma för allmäntoalett. Sedan tog jag bussen hem halv elva, vinkade till Jens som byggarbetade på alnöbron tror jag. Han vinkade, men jag hade solen i ögonen så jag såg inte så bra.

Väl hemma plockade jag i diskmaskinen och lagade sedan mat. Spaghetti med Chorizokorvstroganoff.

Jag har med andra ord mest hållt till i köket. Mitt space, som vi kan kalla det. Där är det jag som styr och ställer, håller rent och bara allmänt bökar. Det är så jag ser på saken. My precious little kitchen.

Nu bakar jag en kladdkaka. Den ska precis stoppas in. Jag tyckte bara att det var ett ypperligt tillfälle att blogga därimellan. Sedan ska jag dricka massa mjölk och pula i mig den till Ellen Degrees show. Hon är min nya idol.

Sen ska jag försöka sticka ut huvudet i den friska luften innan jag beger mig till träningen.


Vi höres. Håll i hatten så länge"

Men nu tror jag väl!


Det pratas om bröst överallt.

"Kläm på dina bröst"

"Lär känna dina bröst" - Jaa få se här nu. Hur går det till. "He, hej... Jag heter Emma. Jag är eran ägare.. Vad he... Bill och Egon, jaha. Ja. Jag tänkte att vi kunde börja umgås och bli lite tightare..."

"Kellogg's håller koll på brösten" - Sen när kom flingor att ha att göra med bröst? Vaaa...? JAHA! Man har dom I bröstmjölken.

"Maten som motverkar bröstcancer" - Hoppas det är bullar!


Kors i taket. Det snurrar snart bröst runt huvudet på en.

Jo jag tackar för tipsen å mina och alla andra kvinnors, och för den delen mäns vägnar. Var goda kläm och skaffa er en bra relation med era bröst också.


Nej men det är väl nån slags bröstcancer vecka. Eller månad. Jag är väldigt oinsatt för att prata klarspråk. Ska jag skämmas för det?

Jag orkar inte läsa en enda artikel eller prova någon av deras tester.







Nu ska det kilas isäng, ska klippa mig klockan 9 imorgonbitti. Råfantasilös. Mitt hår består inte ens i dagsläget av någon frisyr? Det är bara långt och slitet, anpassat för att enkelt kunna sättas upp för träning.

Ja. Jag är ju en praktisk person.





God natt på er.

P.s Jag vet inte ens varför jag bestämde att mina bröst skulle vara två män.

ARGGGGGG JÄTTE


Nu ska jag ta ut allt på en "vänskapsmatch" mot våra sponsorer!!!!!!!!!!!

Sedan är det Dragons vs ecoÖrebro. Nykomlingarna. Man vet aldrig hur det går, men man vet vad man hoppas. Lycka till

Ihopkok gammalt inlägg

Hejahej.

Jag vet att jag var enormt, nästan magiskt fascinerad av att pilla bort ludd från strumporna mellan mina tår då jag var liten. (Jag vet inte hur många gånger min mamma har berättat och illustrerat hela kalaset)

Jag kunde komma springandes i full kareta, kanske var jag mitt i en lek, eller så blev jagad av Mojojojo, eller... Ja det spelar hur som helst ingen roll. Jag lyckades iallafall i vilken situation som helst få syn på det där vita luddgrunket, tvärnitade, satte mig ner på stjärten och började roat pilla bort det för att i nästa stund ställa mig upp igen och fortsätta springa.

Var jag en oerhörd perfektionist? Hade jag hittat mitt livs intresse? Var jag lättstörd? Var jag Störd i huvudet?

Saken är ju den, om jag drar kopplingsanordningar mellan nutid och dåtid, att jag alltid tycks ha gillat att pilla. Jag är ju väl medveten om det själv. Idag pillar jag däremot aldrig strumpludd. Om jag ens har något. Som ni ser har jag ingen koll, men det känns helt ärligt bara friskt.

Nu pillar jag istället på allt annat intressant som jag upptäckt genom livets gång.

Oj. Det låter verkligen som att jag funnit livets mening. Grattis Emma!


...



Kanske ska jag återuppta mitt forna intresse? Bara för att se om det kan väckas till liv igen? Det var ganska längesedan jag gjorde ett experiment. Jag vet inte ens var jag har mina provrör,vättskor och frätskyddande handskar längre?

Eller så kanske det är lika bra att inte utmana ödet. För jag är inte riktigt säker på om jag vill ha tillbaka något som sedan kommer bli en oönskad vana. Och hur bra skulle det egentligen se ut, eller för den delen låta om det började gå rykten i Sundsvall om en extrempillande kvinna som orsakar gångtrafikkaos när hon från ingenstans stannar och böjer sig ned för att utföra sin hobby.

Jag skulle bli kallad egoist. Som bara är ute efter att tillfredsställe mina egna behov.





Ehum

Neej, nu pratar vi om något annat... Bilar?

"Jag har en vän, hon döptes till Emma Ellisabet Ericsson men lyssnar mest bara till emma. Hon skriver väldigt bra, ger mig ett gott skratt och även inspirerar mig!"



/ Erika Östlund - erikaostlund.blogg.se



Puss och kram gånger femtioelva miljonersmiljarder

Hold my hand

HEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJJJJ!

Jag är på brabra humör!

Ska åka på träning nu 10-12, hinner dock bara vara med 1 timme eftersom jag ska hinna jobba därimellan, 12-15 och klockan 15.30 så bär det av mot Sthlm för övernattning och sedan fortsatt resa mot Norrköping söndag morgon för season opening game mot EOS Lund.




Kulkulkul

Shootingpractise

Har nyss pratat ett 20 minuterssamtal med mig lättälskade vän Sofia.

Det var typ såhär att, hon påminde mig om en grej. Jag fick panik. Jag ringde upp 2 minuter senare, och nu är jag lugn och harmonifull igen.

Vi pratade om både kycklingar, gympadojor, secondhand och sommar.





ALLA, har maskerad nu för tiden.









Nej nu måste jag krypa ner i sängen på riktigt. Ska träna imorgonbitti först som jag sa, och sedan jobba.


Men jäääääähä... matlåda...

Jag läste nyss en kommentar av min älskade kusin, ang inlägget om ketchup. Det här med att vissa är äkta ketchupbarn.

Hon skvallrade nyss att Ludde var det, kusinen av den yngre varianten. Född bara några dagar efter brorsan. Han åt tydligen ketchup på blodpudding (när du säger det så kommer jag nog ihåg det)


??????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????

Där gick gränsen. Där gick så jävlar fan gränsen. (Inte svära inte svära)



Blodpudding...

...


...


...


Ketchup...



Och försök nu dra en koppling. 

Det GÅR inte!!!!!!!!




Nej, jag klarar inte mer.


Ska upp och träna 06.30 på sph imorgon.

Shooooot