Barbara

Imorse var minst sagt en annorlunda morgon. Förutom att alla samlades kring vårat födelsedagsbarn Jennifer med fika, tända ljus och sång varvat med taktfulla gäspar, så drog vi på högtalarna på högsta möjliga volym. Man kan säga att detta var en tapper och något sånär länge begrundad hämnd för alla sömnlösa nätter våra djupt omtyckta grannar under oss bidragit till med fest dagarna i ända, spelandes låtar såsom Hej Monica, artister såsom ABBA, schlager i olika former, Markolioo och Dr. Bombay... Men, för att belysa min egen självinsikt, så erkänner jag att jag egentligen inget borde säga om de två sistnämnda, eftersom jag själv gungar med i takten och gärna sjunger till dessa (då jag kan alla låtar utantill sedan barndomen). 

 

Planen lydde som följande. Eller plan, det var det väl inte mycket till, det hela slutade snarare upp i ett oförutspått danskaos då Sanna gick in i någon form av trans där hon la av några av de finaste och mest välslipade dans-movesen mina unga, linstäckta ögon någonsin skådat. (Detta finns på 3 välbevarade videos)

 

Det ska tilläggas att även duschen slogs på på max-värme, vilket orsakar ett fruktansvärt ljud där det blir en mer eller mindre musikalisk ansambel av vattenledningarna. Smärre känsla av en lättare jordbävning också, bör pånämnas. Som vikten av att ha salt i bulldegen, åkte hårblåsen också på.

 

Musikgenren vi valde var förstås inget mindre än Dubstep, vilket hela vårat lilla compani verkade uppskatta, trots den tidiga morgonen. Det spelades låtar såsom Infected Mushroom, Kill EVERYBODY och Internet friends. Till detta hoppade vi runt i lägenheten och förde liv för att i största möjliga mån störa våra, älskade, icke oersättliga grannar, även våra s.k vänner. 

Ja, vår relation är något man sannerligen skulle ta sig en funderare över. Den är lite märklig, men på något sätt så spännande och full av oväntade överraskningar att vi inte kan få nog av varandra. För ja, nog är det så ändå. Kärlek börjar alltid med bråk.

 

Puss då