P.s
Hallå skansen
Jo, apropå det här med taket i förra inlägget nu då.
Bortsett från att jag själv för ovanloghetens skull slog huvudet i det, så kan jag nästan lova att precis alla som är hos mig för första gången lyckas slå huvudet. Självklart är det dom gånger det råkar vara människor jag inte tycker så mycket om som jag håller tummarna extra mycket för att dom ska slå det så hårt att de inte vågar komma tilbaka. Ehehe, jag är bra elak nu.
Givetvis så är jag inte allvarlig. För jag har sagt det förut och jag kan säga det igen, det finns nog ingen jag inte riktigt tycker om. Sen att det finns personer som beter sig väldigt speciellt eller kanske inte har alla hästar hemma, det är en annan sak.
Jaja. Iallafall.
... Snarare är det så att när någon helt väntat slår i huvudet, så ska jag varje gång försöka rädda den här personen ifrån att skämmas. För vissa gör det, lite halvchockade sådär, medan andra inte bryr sig så myclet förutom att de eventuellt ger ifrån sig ett litet skratt. För jag är så pass van, att jag själv knappt reagerar längre. Men konstigt nog lär jag mig aldrig att förvarna heller.
Jag har nog helt enkelt inte lärt mig hur lätt det verkligen är att inte se saker.
Stackars huvuden, jag tar på mig det här. Förlåt alla, som nu någongång varit hemma hos mig och varit närainpå att plantera en bula i pannan.
Kaffestund
Jo, apropå det här med taket i förra inlägget nu då.
Bortsett från att jag själv för ovanloghetens skull slog huvudet i det, så kan jag nästan lova att precis alla som är hos mig för första gången lyckas slå huvudet. Självklart är det dom gånger det råkar vara människor jag inte tycker så mycket om som jag håller tummarna extra mycket för att dom ska slå det så hårt att de inte vågar komma tilbaka. Ehehe, jag är bra elak nu.
Givetvis så är jag inte allvarlig. För jag har sagt det förut och jag kan säga det igen, det finns nog ingen jag inte riktigt tycker om. Sen att det finns personer som beter sig väldigt speciellt eller kanske inte har alla hästar hemma, det är en annan sak.
Jaja. Iallafall.
... Snarare är det så att när någon helt väntat slår i huvudet, så ska jag varje gång försöka rädda den här personen ifrån att skämmas. För vissa gör det, lite halvchockade sådär, medan andra inte bryr sig så myclet förutom att de eventuellt ger ifrån sig ett litet skratt. För jag är så pass van, att jag själv knappt reagerar längre. Men konstigt nog lär jag mig aldrig att förvarna heller.
Jag har nog helt enkelt inte lärt mig hur lätt det verkligen är att inte se saker.
Stackars huvuden, jag tar på mig det här. Förlåt alla, som nu någongång varit hemma hos mig och varit närainpå att plantera en bula i pannan.
Kaffestund
Kommentarer
Trackback