MY'S DAG IDAG
Vad hände?
Nåväl, jag måste tills på torsdag jobba järnet med att skriva ett manus till min presentation. (NEJ, jag ska inte läsa utifrån papper. Det är mer för att få ett hum om vad jag kan prata om som utfyllnad utöver Powerpoint presentationen. Plus, förbereda för smooth transistions mellan varje ämne)
Jättebra! Kör igång!
P.s FÖR DET ÄR INGEN VANLIG DAG, FÖR DET ÄR MYSANS FÖDELSEDAG, HURRA, HURRA, HURRA! GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN GULLAN!
Emma to the rescue!
Mason skulle gå längst bak i bilen och sätta sig, och jag vet inte vad som händer - men plötsligt ligger han och sprattlar därbak för att han inte kommer upp i sätet. Jag tror att gummimattan som är blöt och hal. Dessutom är sätet framför draget väldigt långt bak (efter den varit på verkstaden) så han halvt har fastnat. Jag är förvånad över hans tålamod, men frågar om han vill ha hjälp därbak? Ja tack, det ville han... Så jag går bak, drar i spaken som gör att sätet framför flyttar sig framåt och lyfter upp honom med andra handen. Mason som själv försökt puffa på sätet och flytta det, gapar och tittar på mig. "You are so strong Emma..."
Han får gärna tro att jag har superkrafter.
Sedan utbrister han: "EMMA TO THE RESCUE!"
Och stärker mitt självförtroende lite till.
Today
Jag: Mason please put your milk in the fridge before it gets sour.
Mason: But, I like sour things!
Jag: I'm sure you do... But you might wanna think about it though, sour milk isn't really like sour candy.
Det här med att spilla
Men det är inte så hemskt som det låter. Eller ja, smaksak. Det är bebiskräks. Enligt källor är det i princip bara mjölk han spyr upp. Det tycker jag nästan säger sig självt, när det är det enda han äter. Man är väl inte dum.
Nu var det inte kräks jag skulle prata om. Jag skulle göra lite narr av mig själv. Sedan jag kom hit har jag skitat ner mig själv mer än vanligt. Jag kan kort och gott säga - Jag äter inte mat med vita tröjor längre. Det är som gjort för att jag ska spilla. Gärna något tomatsåsaktigt. Eller, vad som helst egentligen. Ibland spiller jag ner i knät också. Inte mycket, oerhört lite. Men spillning är spillning så att säga och saker måste tvättas.
Det är nästan så att det börjar bli komiskt.
Det är morgon, jag är nyvaken, och ska till och göra mig mitt livs kärlek, frukost. Jag öppnar den enorma kylskåpsdörren för att ta fram diverse mat tillbehör när dörren slå igen på mig, rakt på min bakdel. Det skulle väl inte varit en big deal egentligen, om inte balsamvinäger dressingen som alltid är jättekläddig stod i kylskåpsdörren.
Det krävs ingen vidare tankeverksamhet från min sida för att inse vad som hänt, och jag vänder mig om för att se att jag har balsamic på rumpan.
Så, angående kräks igen. Jag bär min nya levis t-shirt för första gången idag sedan jag köpte den när lilla J kräks över hela ärmen. Som plåster på såret (eller snarare INTE plåster på såret) blöder jag omedvetet i ett öppet sår på fingret. Så om inte sur mjölkspya var nog, så har jag nu blod över hela vänstra bröstet där jag vilat handen när jag höll bebisen.
Tacksam är jag dock för att jag inte spillde vid dagens värsta högriskförattspillamiddag. Turkey meatballs med tomatsås.
Nej, jag ska inte vara så hård med mig själv. Det händer långt ifrån varje dag, och jobbar man med barn... ja, då säger vissa saker sig självt.
Tv och körsbärs te dags!
Trevlig kväll!
Boots
Det är lustigt vad amerikaniserad man blivit. Titta på skorna här nere. Det skulle aldrig fallit mig in att köpa dom här hemma. Nu är det ju inget fel på dom, det är bara väldigt ojag och väldigt amerikanskt.
Jag sa till Anne-Sofie häromdagen när vi var ute och åt, "Har du tittat på mig hur jag ser ut? Här tycker jag att jag har klätt upp mig, men jag skulle Aldrig klätt mig såhär hemma". Jag hade tagit på mig jeans för ovanlighetens skull, (jag är så bortskämd med att gå i mjukisbyxor varje dag på jobbet) mina svarta boots och en marinblå-vitrandig Ralph Lauren tröja. Mer krussidulligt än så var det inte. Inte för att jag är väldigt detaljrik vanligtvis... ska väl erkannas... Som My såväl vet så är jag ju mer för "Den klassiska stilen".
Tror ni inte att vi garvade när jag öppnar min garderobsdörr en eftermiddag, och där hänger två stycken skjortor - båda vit och blårandiga.
My: Varför har du två likadana???
Jag: (Intar försvarsposition) VA! Dom är ju inte likadana! Ser du inte? Det är helt olika material! Och den andra är längre!
My börjar tjuta av skratt och jag inser lite hur det låter... Här har vi en äldre inrutad kvinna som har 5 par beiga chinos, en rad olika skjortor i alla möjliga färger och former och några kashmir sweatshirts på det. Bortsett från att hon inte längre använder kashmirtröjorna, det är alldeles för varmt sedan hon gått in i klimakteriet.
Jag får börja tänka om lite. Lite.
Final Presentation
Här sitter jag och petar tänderna. Nej men vad var det jag tänkte säga...
Slutspurten på Professional Selling klassen som jag tar nu. Känns så oerhört skönt att bli klar innan familjen kommer så jag slipper stressa med skolarbete under tiden dom är här. Fast jag är rätt nervös inför the final presentation av våra egna produkt.
Jag har absolut inget problem att tala inför andra människor, men just att det inte är på mitt eget språk sätter lite extra nerver i kroppen på mig. Dessutom är många som tar denna klass redan säljare och har en självklar produkt att tala om. Som dom vet allting om redan.
Men dum var inte jag heller. Jag valde det som mitt UF-företag sålde sista året på gymnasiet - Müsli. Medan andra säljer djurläkemedel, värmemaskiner och avancerad bilstyling i stil med "Pimp My Ride" så kommer jag med min lilla frukost föda.
Vad imponerande.
Nej, jag är faktiskt stolt över min produkt och allt vad den innebär. Hälsa och kost är något jag kan väldigt mycket om. Ha! Nu ska jag sätta alla skräpmatsintagande amerikanare på plats.
Nog om det. Nu gäller det att sätta fingrarna i Power Point för första gången på något år, kanske till och med sedan skolan och försöka minnas dom allra fränaste inställningarna som det programmet har att ernjuda.
MOT POWERPOINT, OCH VIDARE!
Vi höres.
ATT BLI FÖRFÖLJD
Iallafall, ute och gick var jag när en skruttig bil pruttade om mig, körde in på en garage uppfart, vände om och gasade tillbaka åt mitt håll igen. Jag kanske är lite ängslig av mig ibland, men mörk ute och ingen annan i närheten så får man lov att vara lite varsam. Vilket jag var kan man ju säga...
Efter att den gamla bilen varit och farit omkring, så ser jag en bil från längre håll som kör sakta sakta bakom mig. Jag fortsätter gå, men vänder mig om omvartannat och ser att bilen varken svänger av någonstanns, stannar eller gasar upp. Vid den tidpunkten jag nästan har fått problem med nacken av alla tittabakåtslängar är bilen nu ännu närmre och jag bestämmer mig för att det är bäst att ringa någon. Om något händer mig, så kan jag åtminstone hinna säga var jag är och hur bilen såg ut! "Better be safe than sorry..." som man säger.
Jag ringer My. Jag berättar läget, My skrattar till men jag skyndar mig att hyscha henne. Jag är ju rädd! Så vi småpratar lite, tills jag upptäcker i snedögat att bilen åker jämte mig. Precis som i film, vrider jag huvudet i Slow-Motion - beredd att se två stadiga män hoppa ut, ta tag i mig och dra in mig i bilen...
...
...
Jag blir nog rentutav lite besviken när jag ser det förvirrade kinesparet som sitter med sina ansikten helt vänd och fokuserad åt andra hållet för att hitta till rätt hus.
Visst hade det varit lite spännande med två maskerade män! Fast jag kanske borde vara lite försiktig med vad jag säger.
Jag och My lägger på, och strax därpå är jag hemma i tryggheten igen!
HAPPY VALENTINES
GLAD ALLA HJÄRTANS DAG ALLA NÄRA OCH KÄRA!
Jag älskar er!
VÅR!?
Det har med andra ord känts som vår. Och jag kan känna dom där typiska lukterna som bara våren kan framkalla!
Jag får alltid en sån speciell känsla när den här tiden på året kommer. Varje år! Jag gick senast idag och tänkte på hur jag skulle beskriva den känslan, men jag vet inte riktigt hur. För samtidigt som den definitivt är en lyckokänsla, så är den nog lite sorglig också, hur dumt det nu än låter. Kanske är det en känsla av oro, jag vet inte. Gud som jag har funderat på det här. Vad är det för slags känsla jag känner egentligen?
Idag kom jag fram till vad det kanske kan handla om - att jag på ett eller annat sätt saknar att vara liten. Att jag ser tillbaka på något som var så himla bra och fint, att jag känner en sorg av saknad eller förlust. För det är tider i livet som inte kommer att komma tillbaka och som har varit så oerhört viktiga och betydelsefulla för mig.
Den lukten jag kände idag förknippas med våren (eller är en stor del av den) och allt som kommer med den. Våren betyder att Daniel fyller år. Jag minns speciellt ett år när han hade kalas och pojkarna skulle få göra olika tävlingar, vem som kunde slå i en spik i en planka på minst slag tex. På våren tjuvstartade jag och Mary-Rose igång alla saknade sommar-aktiviteter - men man fick absolut INTE gå på gräsmattan än, för då skulle den inte vara återhämtad inför sommaren! Man började göra nya "soppor", hoppa hoprep, gegga med den sista snön och spela fotboll igen. Man tog framcykeln och körde upp och ned för gatan. Helt plötsligt kom tussilagon och vitsipporna och man gick för att plocka en bukett som mamma stoppade i ett dricksglas så tunn som den var. Familjen tillsammans med Lindgrens och Åslins tog sig ner på Äppellunda för att fira sista april där jag och mitt fotbollslag alltid stod och sålde fiskedamm. Inte för att jag nödvändigtvis saknar fiskedammsbiten.
Oj, abrupt avslut, men nu måste jag gå! Jag har funderat tillräckligt för idag, klockan är mycket och det är en tidig dag imorgon! Dessutom måste jag vara laddad för min PT session. LADDA!
Kram och godnatt!
NY
MYSPYS
En myskväll hos Evelina för en månad sedan - jag försökte värma upp mina gamla pianofingrar...
Snövit
Här har inte jag varit på länge. Jag har ingen aning om jag nämt det, men det bidde ingen fotokurs pga av ett par olika anledningar! Jag tog mig istället ann en Professional Selling course. Det är jätteroligt! Men... den är på 7 veckor och med det väldigt intensiv! Så det är mycket läsa, mycket uppgifter och studerande. Fast somsagt, det är verkligen kul! Jag är dock nervös inför den slutliga presentationen av vår produkt eller service som vi inriktat oss på.
Vad har mer hänt...
Simone lämnade oss för ett par veckor sedan. Det var jättejobbigt... Jag har aldrig sagt hejdå till någon sådär förrut, och det är speciellt med relationerna och omständigheterna här. Alla går igenom samma saker. Jag saknar henne så.
Oj, det har ju hänt så mycket mer... Men jag får ta dom när jag känner för det!
Just nu kollar jag på snövit växlat med NBA basket. Funkar bra. Ska läsa lite i min säljarbok innan jag släcker lampan för ikväll.
Puss och godnatt!
NYHET
Klicka på länken. Det är om snöovädret i Chicago, reportage i Aftonbladet hemma.
Fast jag kan ju gott meddela - vi lever! Ska jag vara ärlig så vet jag inte ens vad detta är att skriva om! Inget som inte vi svenskar är vana vid. Så ta ett djup andetag och glöm det hela! Det har kommit lite snö, mer än så är det inte.
DIRTY DANCING
Jag såg Dirty Dancing för första gången förra helgen...
...
...
JAG VET! HUR KAN JAG INTE HA SETT DEN FÖRRÄN NU!? Tänker ni. Jag har helt enkelt varit för upptagen med min idrott och allmänt dåliga filmtittande. Jag har alltid känt igen filmens namn och vetat att... Dirty Dancing... det är en omtalad film det. En sån där som ALLA har sett. Alla utom jag. Lilla Emma står mitt i en Dirty Dancing konversation och ler men fattar ingenting.
Men i lördags... Då haha såg jag den!
Sen kan jag inte kommentera så mycket mer. Jag blev helt hänförd, tagen, pirrig i magen, danssugen, allt! Om möjligt mer levande! SÅ BRA! SÅ BRA... Sammanfattningsvis satt jag nog mer och såg ut som en gapande fisk när filmen var slut.
Efteråt kan jag däremot säga att flickan som spelade den kvinnliga huvudrollen inte var någon vidare bra skådespelerska. Samtidigt som jag begriper att hennes roll var att spela lite tafatt osv, men hon får inga pluspoäng av mig. Gå hem!
Nu är det OTH på televisionen och i pauserna får det till att bli lite läsa läxa.
Trevlig tisdag!
ABBA
http://www.youtube.com/watch?v=g0lcd0VRKR4&feature=related
Lyssna på låten!
Jag har insett nu, ännu mer - hur underbara och otroligt begåvade ABBA var! Jag borde vara stolt svensk, och det är jag nu! Jag zappade förbi Mamma Mia filmen och blev helt tagen av musiken häromveckan. Första gången jag såg den filmen så tyckte jag inte riktigt om den, det var för mycket sång och "för lite handling"! Nog för att jag själv är en sångfågel, men jag har aldrig riktigt tyckt om musikalfilmer. Jag tyckte de brukade ha en tendens att bli lite långtråkiga.
Jag ringde ett ärende till banken en gång, eller om det var till Colleget... Jag har ringt så många gånger att jag inte kan sära på ett enda samtal... Hur som haver. Jag vill alltid få med under ett första samtal med någon att jag är från Sverige. Definitivt inte bara för att, utan för att de inte ska tro att jag är Amerikan och undra varför jag ev ställer konstiga frågor ibland. Damen den här gången i andra sidan luren kan i slutet av konversationen inte låta bli att föra en kort diskussion kring Abba - om hur bra dom är och att de är henne absoluta favorit! Det har hänt förut att folk har fört det på tal.
Fredrik Ljungberg (Freddie som dom kallar honom här) var på framsidan av en tidning som innehöll en kort intervju med honom. Stolt svensk jag blev då då!
Robyn spelas ständigt på gym osv. Oerhört poppis är hon och ska uppträda i Chicago om 2 veckor! Exempel på andra är Alexander Skarsgård, Malin Åkerman och... Noomi Rapace!
Här och var nämns Sverige i detta stora land, och jag kan inte mer än säga att Sverige tycks ha ett finger med i spelet överrallt. Fast det ska heller inte glömmas att just Chicago har varit en väldigt svenskbefolkad stad i och med emigrationen för 100-200 år sedan! Vilken gör den lilla svenska staden Andersonville här lätt att förklara uppkomsten till. Vi åkte dit under jultiden somsagt, och det var förvånansvärt många som pratade svenska! Fast då var det säkert lite mer turister än vanligt också, folk som hälsade på släktingar osv.
Nu ska jag krypa isäng... Imorgon ska jag plugga järnet! Läxa till på torsdag.
Jag säger bara det - härligt att få använda hjärnan igen!
P.s Mormor ringde och väckte mig 04.10 imorse! Hon hade tagit fel på tiden (vi ligger 7 timmar tillbaka i tiden), men vilken glad överraskning och sätt att vakna till! Nog för att jag somnade om omedelbart efter att vi lagt på. Det blev ett kort samtal eftersom jag sov! Ska jag vara ärligt så kommer jag inte ihåg exakt vad jag sa. Min fina mormor!
AH. Nu ska jag sova! Jag skulle ju inte blogga förrän till helgen. Dessutom blev det ett sånt här allmänt O-Emmigt inlägg igen. Men det har jag ingen som helst tid att bekymra mig över!
Godnatt!
