Barbara

HAHAHA.

Humor den här tiden på dygnet.

"Sjugo", står det i förra inlägget. Öppet och ärligt så är det inget stavfel. Om ni kollar tagnenterna så är inte ens t:et och s:et så nära. Jag glömmer bara bort vissa svenska stavningar och ord ibland, och tänker lite fel helt enkelt.

Jag pratade med Sofia om något som uppenbarligen handlade om vikt och uttryckte mig, "förlora vikt". Rutinerade Sofia svarade direkt, "insåg du nu att du översatte från engelska till svenska"?

Jag hänger inte riktigt med först, förrän hon säger, "vanligen så säger man ju - gå ner i vikt". Och då lossnar proppen och jag blir tvungen att nicka instämmande.



Jaha nehe. Jag skulle bara säga det! Gonatt nummer två, hej då!

Hej heej heeej!

JAAAG, VEEET.

Här har det börjat damma och rosta rejält såsom ingen underhåller det här stället.

Jag ska uppdatera snart, tror jag. Hehe.

Men det är så mycket annat som jag hellre gör än att sitta framför den här burken. Fast det var ju halvt en lögn det.

Sittter och skrattar lite åt mig själv. Sa jag att jag känner mig väldigt lycklig just nu? Men vänta bara tills jag inser att det är dags att borsta tänderna och rengöra linserna. Då kommer den bittra inställningen till kvällsproseduren, som ju är så jobbig! Förmodligen eftersom jag borstar mina tänder i en evighet. En evighet är ganska länge faktiskt.

Mamma. Jag tror jag har börjat hänga med mina axlar frammåt igen? Jag stod och dansade vid spegeln i badrummet och insåg att det såg mycket bättre ut om jag tryckte bak dom lite. Jag blir ju lite nervös nu, har jag sett ut som en slapp tant med dålig hållning hela tiden? För jag minns ju såväl på mellanstadiet när du alltid påpekade att jag skulle dra bak mina axlar. Fast jag tror jag var så inne i alla klipp,- och klisterövningar och händelseböcker med Eva att jag glömde bort det någonstanns där på 90-talet.

Nog om mina axlar. Även om jag skulle kunna prata om dom länge och väl. Nu är ni trött på mig och jag är trött för dagen. Klockan är sjugo i tio min tid och om jag ska känna mig som en fräsch människa imorgon och kliva upp vid 6, ja, då måste jag släcka nattdukslampan snart!

Hoppas allt är bra med alla därhemma, jag tänker på er och försöker att skriva så ofta jag kan. Men ni är så många, och min tid är inte alltid tillräcklig! Jag försöker mitt bästa dock!

Den här helgen var Sofia här och hälsade på! Vad underbart och roligt vi hade! Jag kunde inte begära något mer.


Gonattis

Jag har så otroligt många fler bilder från Botanic Garden som jag och lillgrabben åkte till för ett par veckor sedan, men jag är ju för lat! Det tar ju sån lång tid att lägga upp, tycker jag då...

Hitta bloggmotivationen hitta bloggmotivationen. Jag försöker mentalträna mig själv, övertala, men det går inget vidare! Hej och hå farbro blå. Imorgon börjar iallafall Halloween "på riktigt" och min Sofia Larsson kommer på besök över helgen! Jippie yey jippie yoo! Li'l Bow Wow...

Nåväl och rå säl, ska sadla om till mysvänligare kläder och slå mig till ro i soffan och avnjuta ett Grey's avsnitt innan det blir tidig bedd för att ladda inför helgens bravader!

Hejhej!

Hallå, hej.

Bättre sent berättat än aldrig, men i fredags hade vi tacomiddag hemma hos Annesophie (hon var ensam hemma). Jag skötte shoppingen, och Sofia fick annordna med lek. Vi hade la väldigt trevligt och vi alla sov över för att sedan äta brunch på Panncakehouse. Måttligt ovelig som jag är (som vi alla var) tog det cirkus 5 veckor och 2 dagar att bestämma vad som skulle ätas och beställas. Slemmig men mättande var det iallafall!

Förutom att jag älskar american panncakes så var nog faktiskt skinkan det jag njöt av som mest! Salt skinka. AH. Eftersom min familj är judar så äter vi aldrig det här hemma.




Nog informationsbloggat. Fast en sak till. Kom hem från ett två timmars långt test för en timme sedan som man måste göra för att söka in till College. Med frukost klockan 6 och inget i magen förrän halv 2, var jag rätt okoncentrerad där på slutet där jag försökte fokusera och läsa samtidigt som min mage protesterade därinne i hundratio.

P.s Min hostmammas syrra har fått en bebis. Jag är så exhalterad.

D.s JÄTTE tråkigt inlägg, jag ville bara få allt sagt och överstökat! Att krav-blogga är det värsta som finns!

Hej

Tjohopp

Igår hade vi jättemysigt hos Evelina när hon fyllde år, som sagt! Däremot har jag tydliga men nu såhär dagen efter. Ja, alltid är det väl nått!

Ibland undrar jag om allt mitt vett flyger ur skallen på mig vid åsynen av mat. Det är som att ingenting annat existerar, det är så löjligt. Jag blir som hypnotiserad och glömmer alla faror och förstånd.

Igår serverades små runda "hederliga vita potatisar" med skal på, och jag blev som helt till mig! POTATIS!!! För här hemma har vi hittills bara ätit orange sötpotatis, vilket inte alls smakar likadant som den vita och gula, men tydligen ska den vara nyttigare. Vilket i sig känns lite motsägelsefullt när den heter just sötpotatis, men det kan jag ju grubbla mer över imorgon, för idag har jag inte tid. Iallafall, otålig på att vänta som jag är, bad jag Sofia skicka mig en potatis för att tjuvsmaka.

Men vad gör Emma? Hon slänger in hela i munnen på en gång (nej, hon har varken tid att skära eller blåsa) och börjar tugga. Utanpå var potatisen medelvarm, men inuti var det som kokande lava och hon bränner sig något fruktansvärt på tungan. Det gör så himla himla ont, men spottar hon ut den? Nej... Ont som AAH gör det och det är först efter ett par minuter som hon ger upp och spottar ut halva i servetten. Om man bara hade gett upp eller kommit på det liite tidigare så hade allt varit frid och fröjd...

Mmm... återigen är skadan redan skedd. Inga skinnflisor den här gången, men istället har jag så fruktansvärt ont i tungan att jag knappt kan dricka och äta idag. 

Kult. 




Nu ska jag åka och gymma.

Vi synes!

Påminn mig om att jag ska prata om bebis, tacosmiddag, sleepover, ny jacka och chokladbollar sedan.
Au revoir

Ikväll var det Evelinas 21-års dag som firades med hamburgare, kladdig tårta och prinsesskrona!

Och 21 i USA är som 20 i Sverige. Jädra fubbstrutt, nu har hon no limits.

Nåväl, klockan är pensionär och jag måste ta mig till kudds på studds. Jag berättar om hela helgen så snart så snart!



Godnatt turturduvor

Jag har lite nyttigt att uppdatera! Så håll utkik (varför känns det som att det inte stavas så), så återkommer jag snarast med ett litet cheerfulligt inlägg.

(Svenska ord tar längre och längre tid att komma på...)

Ja hej.

Igår skulle jag förbereda lilltjejens middag innan hon kom hem. Cheesepizza på menyn. Okej. In i micron i 4 min - klart. Så himla jobbigt det ska vara att laga mat. Jag tror jag blir tokig.

Men det är inte det som är grejen... (påminn mig endå om att jag ska ringa produktionsbolaget och klaga, 4 minuter!?). Eftersom hon sällan äter upp den "hela lilla" pizzan så skulle jag klippa ut en bit till mig själv och smaka. Plötsligt hör jag hur garageporten öppnas och det slår mig att när som helst kommer hon komma in.

I ren panik slänger jag in den helt överdrivet extremt oerhört heta pizzan i munnen för att få ytterligare panik av värmechocken när jag bränner mig som aldrig förr och tuggar i hundra tio så mycket jag kan samtidigt som jag försöker få pizzan att varken nudda gommen eller tungan (hur man nu gör det). Jag sväljer den precis innan hon kommer in, men den värsta skadan är redan skedd. Jag har förstört min mun, men innan vi går vidare här så måste vi spola tillbaka litegrann.

Varför denna panik över att jag måste äta upp den innan hon kommer in? Det var ju inte precis så att jag gjorde något olagligt? Men det ska väl vara jag i ett nötskal det, jag kan inte ens vara en ynka procent "olaglig" eller "felaktig". Ingen får säga åt mig att jag gjort fel! För det är ju aldrig meningen eller med avsikt? Jag vill ju vara till lags och göra 100% rätt hela tiden!

Men att vara perfekt jämt - det går inte! Och för det andra, vem orkar? För vad jag vet så är jag född till människa, inte superhjälte.

Åter igen till pizzakalaset. Efter att första smärtan lagt sig, känner jag hur skinflisorna hänger i munnen på mig och jag kan dra ut ett par stycken. Ja men jag vet, rätt omysigt!

Idag mår för alla er som undrar min mun mycket bättre, och jag fascineras av hur min kropp har en förmåga att reparera och laga saker som jag har sönder - ibland av dåligt omdöme, ibland av ren otur.


Baseballstängsel i parken

Nu har jag ätit en kanel,- och russin Bagel med Philadelphia (här endast kallat creme cheese) och ska pallra mig ut på en prommis.

Jag har varit GÖRARG idag förresten, men det är en annan historia!

Puss och kram hela dan

Hej mina vänner

Det känns som att jag har kommit till en punkt där jag för första gången på länge inte riktigt vet varken in eller ut. Jag står på en helt ny plattform som jag aldrig rört foten vid förrut, och jag antar att det gör mig förvirrad. Så om inte det vore nog så är jag en person som måste ha kontroll, inte konstigt att jag känner mig orolig och bortkommen.

Jag vet ju inte om det ska kännas såhär, är det såhär det ska vara, kunde det varit bättre, vad är viktigast egentligen, är jag lycklig, trivs jag, vad får jag ut av detta, är det värt det?

Samtidigt ser jag inget jag hellre skulle vilja göra hemma, förutom att jag älskar alla som bor där. Vilket är av väldigt stor betydelse - är det livsavgörande kan jag ibland undra?

Det enda som snurrar runt i mitt huvud här är att jag längtar ihjäl mig till att få plugga och leva studentlivet. OCH, att jag saknar basketlivet så hälften vore nog eller till och med för mycket!

Nu när man bor här i USA, så är det nästan löjligt hur stolt jag är över Sverige. Jag är så himla stolt! JA. JAG ÄLSKAR SVERIGE. Vi har kommit så långt fram i utvecklingen och enligt mig är det vi som föregår med gott exempel - även om alla som aldrig varit i USA ofta tror att det är det flashiga landet som ligger före med allt. Vadå, alla filmer och höga hus kommer ju därifrån?

Ja, det gör dom! Men det är ungefär det! I övrigt så är nog Sverige mer på det klara och nya.

Däremot behöver inget vara mer rätt eller fel än det andra, men olikheter finns att konstatera.



USA Vs Sverige:

• Mellanmål. Här så kallat "Snacks", och det nämns i varje barns mening. Ett mellanmål i Sverige är att älska - allt från leverpastejsmackor till frukt. I USA har vi, få se nu... Olika typer av chips, "fruitsnacks" (smakar precis som godis), äppelsylt (applesauce), peanut-butter, pretzels osv osv.
• Nu ska jag rabbla upp mina barns lunch-alternativ (det enda dom äter, barn här är superpetiga. Inte särskilt konstigt eftersom dom aldrig får lära sig något annat): Maccaroni'n'cheese, chicken nuggets, raviolli, peanut-butter sandwich, kalkon,- och salamiskivor, pizza. SLUT PÅ FESTEN! Detta är vad dom äter. Lillkillen privade vuxen barbeque kyckling en dag, och ett litet riskorn en annan dag, och det var ju helt otroligt tyckte alla vuxna! SÅG NI, HAN ÅT KYCKLING! Dom äter inte ens spaghetti och köttfärsås? Vilka barn gör inte det??? Det är bara att konstatera att skillnaden är extremt stor. Till och med deras vitamintabletter smkar godis. Det är det väl säkert också...
• Det är rätt vanligt att mammorna inte jobbar, iallafall långt ifrån heltid. Dom är hemma med barnen.
• Skatten är inte inräknat i varan förrän du ska betala, så det är alltid en lika rolig överraskning vad priset ska landa på!
• Du kan ju prova att beställa en Cola på bio här. Den storleken finns inte ens i Sverige, men det skulle kanske varit en XXL.
• Morgontidningen kastas på garageuppfarten i en plastpåse, som på film. 
• Folk är väldigt pratglada och utåtriktade, framförallt dom man inte känner. 
• Barn respekterar lärare på ett helt annat sätt här än hemma.
• Religionen är nog ändå lite lite viktigare här än i Sverige skulle jag vilja påstå.
• Ni vet ju redan att det är snordyrt med skola och vård här, det tänker jag inte ens kommentera.
• Det är väldigt vanligt med Au pair eller Nanny. Städare har dom också och "landscapers" som byter ut ett par blommor ibland och varje vecka klipper gräs och blåser bort löv i trädgården. Jag har förresten inte sett en enda trädgård här en som dom planterar eget i, ingen håller på och pysslar i trädgården och i jorden ute såsom många gör i Sverige. Dom har förresten inge blommor inomhus!
• Lillflickan frågade vilken stat jag bodde i i Sverige? Jag vet att hon är liten, så det var ett dåligt exempel! Men många som bor i USA, lever och vet mest bara om USA. Världen utanför är inte av lika stor betydelse eller intresse.
• Ofta har alla ett eget badrum. Barnen har ett gemensamt, och föräldrarna har ett eget.
  
  
  Många fler olikheter finns att hämta, men det kan vi ta nån annan gång.
  
  (Vissa saker kan hända att det bara gäller mig familj, det kan jag ju inte 100% veta. Däremot är det iallafall väldigt avvikande från Sverige vissa gånger)
  
  P.s Tror ni man märker att det är Halloween här snart!?

Har skypat med Rosanna för första gången idag! Vi pratade i 20 minuter men det kändes som 1! Vi hann ju knappt säga någonting förrän lillplutten kom hem och jag var tvungen att gå! Men kärt återseende... Kändes dock konstigt att kunna se men inte röra på nått sätt.

Jag har fått för mig att jag inte skriver så supermycket om USA-livet, eller gör jag det? Det finns ju egentligen så mycket att berätta, på ett sätt. Saken är nog den att det är FÖR mycket för att jag ska orka eller för att jag ska veta i vilken ände jag ska börja. Min vän skrev såhär: "Jag borde ju ha inspiration? Det är nog nästan för mycket. För mycket känslor att jag tillslut inte känner något alls."

Och det är nog som hon säger, man har själv så mycket att ta in att man lägger saker på hög någonstanns där bak. När man sedan ska berätta om det så måste man gräva lite och leta fram det, vilket man inte riktigt prioriterar eller orkar!

MEN OM, jag får för mig att ta den där lilla extra tiden, så ska jag försöka anordna ett inlägg om lite skillnader mellan USA och Sverige (för er som inte vet)


Det är lugnt, jag mår bra. Jag har inte fyra barn! De till vänster är nära vänners barn och de som inte visar sina ansikten är "mina". Jag kände att den här bilden var okej att lägga upp, det var från förra veckan när vi var på Lincoln Park Zoo. (Jag har inte frågat om jag får lägga upp bilder på familjen än osv)

Kram då

Utrustning = Utröstning i förra inlägget.



Som sagt, man bir lite förvirrad av att vara här för länge...

Sticker ut och springer intervaller. Efter det följer jag ev med på pumpaplockning.

Ikväll blir det släktmiddag och efter det tv maraton i vanlig ordning med Desp.housewives (vilket jag alltid skäms över att berätta) och brothers and sisters som Michelle fått mig att börja titta på.

Efter det blir det till att borsta en och annan tand för att sedan avsluta med Idol i sängen. Faktum är att jag inte tittat på det alls eller ens försökt anstränga mig för att hänga med! Men nu såg jag ett litet klipp på morgonen av en utrustning plus eftersnack med mina favoritmänniskor från Vaknamedthevoice, så suget kom i rasande fart. Kanske delvis för att jag känner det där lugnet och trygghetskänslan över att det är svensk TV. Sverige, mitt fina hem och land! Plötsligt känns det som att jag känner alla där hemma, som jag inte ens känner!

Sammanfattningsvis. Man blir lite kockobäng av att vara i USA för länge.

Nåväl, nu ska jag knyta på mig springskorna.

Au revoir

Men gud å gud å gud å gud.

Som med mycket har man fördomar om saker man egentligen inte har en aning om. Ja, tänk vad dumt! Men med åldern lär man sig förhoppningsvis deleta dom, en efter en. Även om jag ska erkänna att jag inte har särskilt många fördomar kvar (japp, det där var en komplimang till mig själv) så deletade jag iallafall en idag!

Här i USA har man inte pärlsocker på sina bullar. Vilket vi tyckte var hemskt bedrövligt och puckat! Hur i hela fridens namn kan man byta ut pärlsockret mot FROSTING. För det är precis det dom har här istället. Fast vad som såg ut som otrevlig-glasyr (jag har Aldrig tyckt om det), var egentligen en gudomligt trevlig sörja ovanpå en extraordinärt njutbar lättgräddad bulle. Lättgräddade och ljusa bullar är obeskrivligt, särskilt tillsammans med mjölk! Bättre än godis. My och jag var som förlamade, förtrollade, och helt hänförda av denna "bakelse" och fick inte fram annat än långa stön! Ja, vi blev riktigt tagna där vi satt i bilen och försökte äta, My matandes av mig eftersom hon körde - påväg hem från Woodfield mall där vi utgjort fin shopping. Det var andra gången vi var där, men vi har ännu inte hunnit scana igenom hela stället, så stort som det är!



Nu har jag nattat barnen, städat garderoben och omorganiserat, packat upp mina delikata inköp och slängt lite påsar.

Hungrig är jag inte, men citronvatten ska jag ha. Och det med basta. Man blir torr i munnen av att läsa sagor.

God natt, god natt

HEJ.

Idag känner jag mig för omväxlingsskull lite irriterad. Jag känner att min tolerans och tålamodsnivå inte är den mega bästa.

Men det är okej. Det gör inget. Det är ingen som märker något. Jag går bara runt och bär på det. Men hur bra det nu är kan ju veckorevyn få skriva en artikel om.

Ikväll ska jag iallafall på bio med Sophie och My. Vi har la inte bestämt riktigt ännu vad vi vill se, kanske den där filmen som handlar om facebook (Social network tror jag när jag tänker efter att den heter). Finns den hemma i Sverige?

Veckan har varit bra och jag fick prata med många nära och kära på telefonen på min födelsedag! Det var 3 dagar sedan jag fyllde men det känns som minst en vecka. Varför?

Ska tvätta händerna och dra några drag med mascaran, sedan säger vi godnatt till datarutan. Imorgonbitti ska jag prata med pappa på Skype! Gud i skyn vad jag längtar!

Hade!

Fick prata med min fina älskade moster idag på telefon!!!

Det blir däremot inget annat skrivenemang idag, jag ska försöka komma isäng nu, trots att jag nappade 1,5 timme mitt på dagen! Jag vet, inte illa pinkat. Resten av dagen var jag superspeedad...

Nåväl, ska be John Blund kasta några påsar sand i ögonen på mig. Idag kan jag behöva lite hjälp på traven.

Nattinatti!

I Sweden är jag numera 20 år, men in the states är jag fortfarande 19. Har det redan hänt? Eller är det snart det gäller?

Ja, det känns ju sådär va! Många kan ju tycka: "Åhåå, 20 ÅR! Gratulerar, nu är du inte tonåring längre utan snarare kvalificerad som kvinna". "Och nya förmåner har du likväl. Mmmm. Nu är systemet öppet för dig också och du slipper be andra köpa ut".

Nu finns inga hinder ivägen för nånting!? Man kan ju överlag få för sig att livet måste bli lättare och roligare nu! Men inte utan att känna en viss typ av press. Och har man otur kan att fylla 20 råda totalförvirring. En bekant till mig började stoppa kikärtor i näsan och en annan började slå folk på gatan med kryckor och kasta baguetter.

Men, vad är egentligen villkoren numera? Det kan man ju verkligen undra nu, såhär i senaste laget för min del.

Jag vet ingenting helt plötsligt! Vem är jag? Vem är jag menad att vara? Åt vilket håll ska mina ögon peka? Någon sa baklänges? Men hur gör man det?

Kan jag inte längre rapa spontant bland folk? Kan jag inte heller köra mot rött ljus? Jag kan väl deffinitivt inte svära när jag fastnar med tårna i toalettlocket, inte hångla med 6 personer på en och samma kväll, inte längre spotta ut maten tillbaka på tallriken för att det är äckligt, inte banka med fötterna i väggen så att tavlorna skallrar för att jag tycker att någon där nere för oväsen, inte akrobatera i soffan eller under vardagsrumsbordet längre, inte ha geléhallon på vaniljglassen och inte heller riva brorsan i ansiktet? Tar allt det roliga slut här?

Alla dessa förväntningar!?

Jag är ju för sjutton för lång för att kunna gå limbo längre!

Fast i ärlighetens namn kom ju inget utav detta som en chock. Många av dom här grejerna har jag lämnat för länge länge sedan, medan jag å andra sidan inte riktigt gjort alla heller. Det mesta i livet sker ju successivt, precis som tiden.

Det ska bli uppriktigt trevligt att fylla 20. Jag är fortfarande ung, men låter lite lite lite äldre och kan bete mig lite lite lite mognare än tidigare i min redan ack så mogna kropp.

Ett steg i rätt riktning?

Ja, det kan man ju sannerligen hoppas. Nu ska jag iallafall stoppa den blöta tvätten i torktumlaren, för att sedan vika och lägga in den i garderoben. Men än är det långt kvar tills jag ställer in några skor.

Jag har precis börjat.




Jag sitter och skrattar lite tillfälligt åt mig själv och mitt barnasinne. Jag skulle vara fyndig och skriva ett citat om geléhallonen på bilden och tuggummiägget - dra världens liknelse kopplat till livet. Men jag är så himla glad att jag insåg, att fylla 20 år räcker gott och väl just nu.

God natt! Imorgon är jag ytterligare en lite nyare människa! Vem som nu vet vad imorgon är för någonting?

Jag har världens finaste släkt på alla sätt och vis jag.