VOILÀ
Tjohopp
Igår hade vi jättemysigt hos Evelina när hon fyllde år, som sagt! Däremot har jag tydliga men nu såhär dagen efter. Ja, alltid är det väl nått!
Ibland undrar jag om allt mitt vett flyger ur skallen på mig vid åsynen av mat. Det är som att ingenting annat existerar, det är så löjligt. Jag blir som hypnotiserad och glömmer alla faror och förstånd.
Igår serverades små runda "hederliga vita potatisar" med skal på, och jag blev som helt till mig! POTATIS!!! För här hemma har vi hittills bara ätit orange sötpotatis, vilket inte alls smakar likadant som den vita och gula, men tydligen ska den vara nyttigare. Vilket i sig känns lite motsägelsefullt när den heter just sötpotatis, men det kan jag ju grubbla mer över imorgon, för idag har jag inte tid. Iallafall, otålig på att vänta som jag är, bad jag Sofia skicka mig en potatis för att tjuvsmaka.
Men vad gör Emma? Hon slänger in hela i munnen på en gång (nej, hon har varken tid att skära eller blåsa) och börjar tugga. Utanpå var potatisen medelvarm, men inuti var det som kokande lava och hon bränner sig något fruktansvärt på tungan. Det gör så himla himla ont, men spottar hon ut den? Nej... Ont som AAH gör det och det är först efter ett par minuter som hon ger upp och spottar ut halva i servetten. Om man bara hade gett upp eller kommit på det liite tidigare så hade allt varit frid och fröjd...
Mmm... återigen är skadan redan skedd. Inga skinnflisor den här gången, men istället har jag så fruktansvärt ont i tungan att jag knappt kan dricka och äta idag.
Kult. 
Nu ska jag åka och gymma.
Vi synes!
Påminn mig om att jag ska prata om bebis, tacosmiddag, sleepover, ny jacka och chokladbollar sedan.
Au revoir
