20 - THE MAGIC NUMBER
I Sweden är jag numera 20 år, men in the states är jag fortfarande 19. Har det redan hänt? Eller är det snart det gäller?
Ja, det känns ju sådär va! Många kan ju tycka: "Åhåå, 20 ÅR! Gratulerar, nu är du inte tonåring längre utan snarare kvalificerad som kvinna". "Och nya förmåner har du likväl. Mmmm. Nu är systemet öppet för dig också och du slipper be andra köpa ut".
Nu finns inga hinder ivägen för nånting!? Man kan ju överlag få för sig att livet måste bli lättare och roligare nu! Men inte utan att känna en viss typ av press. Och har man otur kan att fylla 20 råda totalförvirring. En bekant till mig började stoppa kikärtor i näsan och en annan började slå folk på gatan med kryckor och kasta baguetter.
Men, vad är egentligen villkoren numera? Det kan man ju verkligen undra nu, såhär i senaste laget för min del.
Jag vet ingenting helt plötsligt! Vem är jag? Vem är jag menad att vara? Åt vilket håll ska mina ögon peka? Någon sa baklänges? Men hur gör man det?
Kan jag inte längre rapa spontant bland folk? Kan jag inte heller köra mot rött ljus? Jag kan väl deffinitivt inte svära när jag fastnar med tårna i toalettlocket, inte hångla med 6 personer på en och samma kväll, inte längre spotta ut maten tillbaka på tallriken för att det är äckligt, inte banka med fötterna i väggen så att tavlorna skallrar för att jag tycker att någon där nere för oväsen, inte akrobatera i soffan eller under vardagsrumsbordet längre, inte ha geléhallon på vaniljglassen och inte heller riva brorsan i ansiktet? Tar allt det roliga slut här?
Alla dessa förväntningar!?
Jag är ju för sjutton för lång för att kunna gå limbo längre!
Fast i ärlighetens namn kom ju inget utav detta som en chock. Många av dom här grejerna har jag lämnat för länge länge sedan, medan jag å andra sidan inte riktigt gjort alla heller. Det mesta i livet sker ju successivt, precis som tiden.
Det ska bli uppriktigt trevligt att fylla 20. Jag är fortfarande ung, men låter lite lite lite äldre och kan bete mig lite lite lite mognare än tidigare i min redan ack så mogna kropp.
Ett steg i rätt riktning?
Ja, det kan man ju sannerligen hoppas. Nu ska jag iallafall stoppa den blöta tvätten i torktumlaren, för att sedan vika och lägga in den i garderoben. Men än är det långt kvar tills jag ställer in några skor.
Jag har precis börjat.
Jag sitter och skrattar lite tillfälligt åt mig själv och mitt barnasinne. Jag skulle vara fyndig och skriva ett citat om geléhallonen på bilden och tuggummiägget - dra världens liknelse kopplat till livet. Men jag är så himla glad att jag insåg, att fylla 20 år räcker gott och väl just nu.
God natt! Imorgon är jag ytterligare en lite nyare människa! Vem som nu vet vad imorgon är för någonting?
