Barbara

En av de mest dummaste sakerna jag vet är när man kommer hem lite senare en kväll, då dörren är låst och man genast börjar gräva efter nyckeln i väskan. När man stått där ett tag och äntligen hittat den och precis ska skjuta in nyckeln i hålet, ja då kommer någon vänlig själ och låser upp innifrån!

"Jamen... givetvis".


Jag tror jag blir tokig.


All möda man lagt ner på sökandet är förgäves. Så tråkigt. Så trisst. Och ofta har man massor av grejer i händerna som man måste ställa av på bron. (Ja, det är faktiskt snorjobbigt)
Så jag brukar alltid föreslå att den på insidan (som förvisso avslutat sin egen aktivitet för att komma och öppna) ska låsa igen för att jag ska få låsa upp med nyckeln, så jag kan känna att jag aldrig ödslat någon dyrbar tid eller gjort något i onödan.





Äh, så galen är jag inte. Det känns bara rätt typiskt att det nästan ska hända varje gång. Så lång tid det tar att hitta en nyckel för mig, så lång tid tar det för dom där inne att komma till dörren. Är det inte underbart. Så säg.


Timrå förlust idag mot HV. Känner jag skadeglädje? Nej, det gör jag inte. Jag är en snäll människa.



Sov så gott dårå