Barbara

Vi sitter vid matbordet, jag och Daniel efter att ha ätit lax med kokade morötter och broccoli.

Jag tittar ut genom fönstret, ganska "matkomad" och sömnig, och säger i min frånvaro: "Näe, nu skulle det vara gott med kaffe och kaka..."

Jag reagerar på orden och tänker tyst för mig själv -Oj jösses, vad gammalt det lät...

Daniel, som tydligen har tänkt samma sak, säger det rakt ut: "Vad gammal du är".




Det känns skönt att jag vet vem jag är idag.

Det var en ganska efterlängtad upplysning och uppenbarelse måste jag säga. Tack