DET VAR ONSDAG DET
Pjuh.
Gu. Om man skelar litegranna så blir det nästan Nalle Puh. En av mina barndomsvänners stora idol. Matilda heter hon.
Alltså. Nog för att hon var "liten" då, men hon hade den lilla björnen Överallt. Jag blev nästan hjärntvättad när jag gick dit. Hon hade honom på tv, som gosedjur, på väggen i form av tavlor, pennor... ALLT. Hade han funnits på toapapper och som strössel så hade hon köpt det med. Ja. Hon var besatt.
Precis som jag med färgen grön. Därför målade jag vid mellanstadieålder mitt rum snorgrönt. Ojsan. Dock beslutade mamma för att vi skulle lämna väggen vid fönstren vit (tack för det, annars hade det säkert slutat med att jag suttit mig upp mig i natten och kräkts av illamående). Jag och min bästis Johanna fullkomligt Älskade grönt. Och som tjejer var vi ensamma om det eftersom vi alla blivit för stora för rosa, lila och gult och de flesta tjejer i vår ålder numera gillade blått. Jag minns att vi var så nöjda över att vi hittat en "egen" cool färg.
Men anledningen till pjuhuet i början är för att jag är så utpumpad efter tre träningspass att jag måste göra som Maria Montezami för att kunna avgöra höger och vänster. Nästan. I övrigt har jag sprungit på ärenden hela dagen och ätit lunch med Malin och Amanda. Nu vet jag att soffan väntar på mig och jag ska göra varm choklad.
Aha mhm, hej då
