OLDIE
HALLA
Jag har, från det ena till det tredje och femte till det sjunde börjat fatta ett obegripligt stort tycke för smaksättaren? Såsen? Dressingen? Vad är det för något? Det är ketchup.
Vad ÄR ketchup för något?
Jag vet att det är en bunt mosade tomater och lite ihopplockade tillsatser. Jag är ju inte helt tappad bakom flötet. Men varför just ketchup? Vad betyder det? KETT-CHUPP. Har man anledning till att vara skeptisk? Det liknar ju inte ordet tomat direkt. Det måste ju betyda tomat på ett annat språk.
Jag har iallafall aldrig varit den som använder jetchup till allt, som jag vet att en del gör. Vi kan kalla det ketchupsyndromet. Mer vanligt förekommande än man tror faktiskt. Jag har förstås gjort jättemånga undersökningar kring det här med fokus på enkäter!
Vissa anväder ketchup till mat där det redan ingår sås. Varför då om jag får fråga snällt? Men det kan jag väl i och för sig efter en sådär 17 överläggningar acceptera, men då det kommer till såser som inte ens innehåller tomat eller ketchup, då tycker jag att det är konstigt. Då har det ju slagit slint i hjärnan. För annat är det ju med köttfärsås till exempel, eftersom ketchup eller tomat nu då ingår naturligt. Det smälter på något vis bättre ihop. Det är bara att nicka och hålla med nu.
En tidigare arbetskollega till mig, som är sådär hemskt galen i ketchup, brukar berätta när hon kommit på en ny matkombination med ketchup! Japp. Nu senast hade hon upptäckt att ketchup med popcorn var en höjdare, men jag brukar låtsas som att hon inte sa det påriktigt och verkligen menade det.
MEN IALLAFALL, jämfört med las ketchup syndromet, så kan man snarare säga att jag lärt mig uppskatta den röda flaskans innehåll litet mer, numera. Så efter några gångers flitiga användningar, börjar vår ketchup ta slut. Helt slut. Och jag tänker därför upplysa pappa om det, när han ändå står bredvid mig i köket en dag.
Men där tycks även min hjärna slå slint... likt en äkta ketchuplovers och jag finner inga ord för vad som hänt. I mitt yttersta försök i att få fram någonting över huvud taget för att förmedla att ketchupen är slut nu, är det enda jag verkar kunna få fram: "Pappa... ketchupen e död"
(Det är egentligen här ambulansen borde komma för att ta mig till sjukhuset och göra en undersökning)
Men det kommer ingen ambulans. Istället börjar pappa skratta och drygar sedan vidare med tillgjord röst och utsjuten haka.
"Ketchupen ee död. Leever senapen??"
Och där flyger all saliv jag bildat under tiden jag stått och försökt få fram ord på ketchupflaskans öde ut och kan inte låta bli att skratta.
Nu har vi dock en ny ketchup hemma, och jag kan inte vara mer nöjd med tillvaron.
Tack för det