FRÅN IGÅRKVÄLL
Åker genomblöt hem från spinningen och svänger precis in på gatan där jag ser ett par ute och går, båda två med varsina tantaktiga stavar i händerna varav den ena plötsligt börjar vifta hektiskt och märkligt med sina, upp mot luften liksom, samtidigt som personen studsar lite ryckigt, som om dåren försökte få någon slags kontakt med Gud? Jag kan inte låta bli att stirra och fundera över vad den här personen egentligen håller på med, tills jag ser att det är min far och att damen bredvid är min mamma.
Jag vinkar lite osäkert och något brydd medan mina föräldrar speedar igång rejält, mamma med sina hetsiga slängkyssar i massor och pappa som spexar på sitt eget vis, såsom bara han och hon kan. Väl passerade ruskar jag på huvudet och kan inte låta bli att skratta, för hur knäppa får man bli. Jag visste inte att dom blev så uppspelta av att se mig.
Men om jag ska vara uppriktig, så skulle jag inte vilja ha dom på något annat sätt.
Och jag kan bara inse, att Daniel och jag kommer bli kopior.
God morgon
