Sängdags
Dom säger att man ska leva alla dagar som om det vore den sista.
Men jag har gått och funderat på det, och det går inte. Att leva alla dagar, som Om varje dag vore den sista, skulle snarare göra att livet blev bräckligt och kortare. Be mig inte gå in på det.
Givetvis måste man trivas i att leva i nuet (jag hatar ordet nuet?), men man måste ju leva i ett förebyggande syfte också.
Man kan heller inte vara mot alla människor, varje dag, som om det vore den sista gången man såg dem. Hur skulle man då kunna uppskatta det fina och bra med dem, om det nu inte fanns det som var skit och dåligt också? Jaja det där har ni hört förut. Lite halvlöjligt med upprepning.
Och det är bara citat, det vet jag. Men man får fan ta och tänka på vad man säger och hur man tror sig ska kunna leva upp till det. Livet måste få gå ihop. (Vid närmare eftertanek så har nog mitt liv i snart 3 år snarare gått omlott). Det måste få vara mänskligt och logiskt. Vissa citat är ju till och med överkurs för Gudar. Sånna som jag egentligen är för taskigt kristen för att ens tro på.
Nu må det hända att jag reagerade för starkt. Man behöver ju faktiskt inte ta så allvarligt på saker heller.
Jag lär mig själv nya saker varje dag tror jag, va fint hörni... men huvudvärken börjar ta över lite för mycket nu och jag börjar till och med skela lite här känner jag pga sömnbrist och orklösheten. Jag orkar inte hålla ögonen i rak kurs på något vänster och jag har i dagens läge dessutom ännu inte listat ut vad det är som fortfarande bär upp min kropp. Fantistiskt.
Nu stänger vi ner flr ikväll. Sov gott
