Barbara

Nuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu. Saknar jag pappa.


Mamma åkte med honom till Norge i helgen och lämnade mig med min påfrestande och klängiga lillebror i ett helt hus själva.






Så kom mamma hem igår och jag hämtade henne lydigt på Midlanda, men pappa kommer som vanligt hem på torsdag.




Jag har, från det ena till det tredje och femte till det sjunde börjat fatta ett obegripligt stort tycke för smaksättaren? Såsen? Dressingen? Ketchup.

Vad ÄR ketchup för något? Hjälp

Eller hjälp. Jag vet att det är en bunt mosade tomater och lite ihopplockade tillsatser. Jag är ju inte helt tappad bakom flötet. Men varför just ketchup? Vad betyder det? KETT-CHUPP. Det låter ju skumt. Det liknar ju inte ordet tomat direkt. Det måste ju betyda tomat på ett annat språk.


Jag har iallafall aldrig varit den som använder jetchup till allt, som jag vet att en del gör. Vi kan kalla det ketchupsyndromet. Mer vanligt förekommande än man tror faktiskt. Jag har förstås gjort jättemånga undersökningar kring det här.

Vissa anväder ketchup till mat där det redan ingår sås. Va? Men det kan jag väl i och för sig efter en sådär 17 överläggningar acceptera. Fast då det kommer till såser som inte ens innehåller tomat eller ketchup. Då tycker jag det är konstigt. På riktigt. Då har det ju slagit slint i hjärnan. För annat är det ju med köttfärsås till exempel, eftersom ketchup eller tomat ingår naturligt. Det smälter på något vis bättre ihop. Det är bara att nicka och hålla med nu.


Så jämfört med las ketchup syndromet, så kan man snarare bara säga att jag lärt mig uppskatta den röda flaskans innehåll litet mer.

Så efter några gångers flitiga användningar, börjar vår ketchup ta slut. Helt slut. Och jag tänker därför upplysa pappa om det, när han ändå står bredvid mig i köket en dag.

Men där tycks även min hjärna slå slint, likt en äkta ketchup lovers och jag finner inga ord för vad som hänt. I mitt yttersta försök i att få fram någonting över huvud taget för att förmedla att ketchupen är slut nu, är det enda jag verkar kunna få fram: "Pappa, ketchupen e död"


(Det är egentligen här ambulansen borde komma för att ta mig till sjukhuset och göra en undersökning)


Men det kommer ingen ambulans. Istället börjar pappa skratta och drygar sedan vidare med tillgjord röst och utsjuten haka.

"Ketchupen ee död. Leever senapen?"

Och där flyger all saliv jag bildat under tiden jag stått och försökt kommunicera fram ketchupflaskans öde ut och kan inte låta bli att skratta lite.

Nu har vi dock en ny ketchup hemma, och jag kan inte vara mer nöjd med tillvaron.




Tack för det