Matenimagen
Ja hallå.
Sitter och studerar min mage och beundrar den för att det får plats så mycket mat i den. Den säger aldrig stopp självmant, utan det måste min hjärna göra. Vilket den för den delen så gott som aldrig gör. Varför skulle jag vilja det?
Mat är mitt bästa. Där har vi källan till livsglädje. Men jag respekterar dom som äter bara för att dom måste, eller försöker. Jag kan bara tycka att det är tråkigt att de inte gjort den upptäckten angående mat som jag gjort.
Fast nu känner inte jag för att prata om mat. Jag borde gå ut och andas lite istället för att sitta här och stirra på magen. Det gör mig ingen nytta i dagsläget. Läsa tidningen har jag inte heller gjort idag. Ja, vad har jag egnetligen gjort idag. Tyvärr inte räddad något liv. Det är för dåligt.
Nu pyser jag. Hej så länge
