Kvinnan utan näsa
Jag blev som min mamma.
Jag luktar mig till allting.
Om jag inte hade min näsa. Vad vore jag då? Jag undrar jag.
Lukter kan säga en oerhört mycket. Om någonting är bra eller dåligt, om något är tilldragande eller frånstötande eller vad man nu annars kan tänka sig få ut av näsan, förutom snor. Vilket för den delen var ganska onödigt att nämna.
Jag är uppvuxen med att snusa och lukta. Snusa är nog bäst. Vilken hobby. Liksom. Om man nu har någon att snusa på.
Ja. Jag hör precis hur det låter. Det låter som att vi är familjen vilddjur som går och luktar i rumpan på varandra och i syfte om att känna revir och så va. Men icke.
Dessutom är det mest mitt och mammas beteende och kännetecken. Så vi får ta på oss detta om det skulle uppstå några konflikter eller kravaller.
Det hör till vardagen ungefär, att vädra ibland.
