Kannibalkockens efterträdare
Det är kväll.
Och jag är inte alls särskilt road av att sitta och borsta tänderna.
Jag känner för att göra någonting spännande och helt oväntat. Kanske ett rackartyg. Det skulle vara intressent.
Som ung provade jag många "bus" med min bror band annat. Tejpen under vattenkranen är ju en klassiker, och suddigum bak i dörren så den inte går att stänga. Men värst av allt. Jag och Johanna... Vi blandade jord och vatten till någon slags lera och la ut på vägen. JÄTTE finurligt. Tyckte vi. Det skulle vara bajs.
...
Öh...
...
Sedan ropade vi på hennes mamma, och så stod vi en bit bakom våran fint upplagda hög, jätteupphetsade och spända medan hon gick emot oss. KANSKE KLIVER HON I DET IDAG!? Hihihi.
Ibland gjorde hon det med vilje och det var ju rena drömmen för oss! Vi blev alldeles överlyckliga och skrek högt och tydligt: HAA! DU KLEV I BAAAAAAJSSSSSSSSSS!
Roligt.
Men nu skulle jag vilja prova göra det jag aldrig hann göra som liten.
Typ måla med tuschpennor på väggarna, hälla en glas saft över huvudet, riva ut alla burkar och kastruller i kökslådorna (det har jag bara gjort hos morfar, om man inte bortser från alla de gånger jag och brorsan skulle spela trummor, då for alla möjliga kastruller och gamla glassbyttor fram) slåss med mina barbiedockor (klippt håret på en har jag redan gjort, för jag trodde ju verkligen att det skulle växa ut igen) och riva upp en kudde så det sprutar ut massa fjädrar och sedan hoppa i sängen.
Fast det där med att hoppa i sängen. Det är nog det jag snarare vuxit upp på. Men det skulle jag nog aldrig få nog av. Den värsta åldern var nog när mamma och pappa ansåg att vi var för gammla för att studsa runt och hoppa i deras säng. Fruktansvärt vad jag och Daniel har lekt och hoppat omkring där.
HRM
God natt.
Föresten, jag skulle önska en godnattsaga också! Det vore nått, va. Det är nog nästan ett utav de saker jag längtar mest till när jag blir mamma! Att få hitta på massa sagor och berättelser.
Va exhalterad jag blev nu!
Det var en gång...
