Power puff
Ihopkok gammalt inlägg
Hejahej.
Jag vet att jag var enormt, nästan magiskt fascinerad av att pilla bort ludd från strumporna mellan mina tår då jag var liten. (Jag vet inte hur många gånger min mamma har berättat och illustrerat hela kalaset)
Jag kunde komma springandes i full kareta, kanske var jag mitt i en lek, eller så blev jagad av Mojojojo, eller... Ja det spelar hur som helst ingen roll. Jag lyckades iallafall i vilken situation som helst få syn på det där vita luddgrunket, tvärnitade, satte mig ner på stjärten och började roat pilla bort det för att i nästa stund ställa mig upp igen och fortsätta springa.
Var jag en oerhörd perfektionist? Hade jag hittat mitt livs intresse? Var jag lättstörd? Var jag Störd i huvudet?
Saken är ju den, om jag drar kopplingsanordningar mellan nutid och dåtid, att jag alltid tycks ha gillat att pilla. Jag är ju väl medveten om det själv. Idag pillar jag däremot aldrig strumpludd. Om jag ens har något. Som ni ser har jag ingen koll, men det känns helt ärligt bara friskt.
Nu pillar jag istället på allt annat intressant som jag upptäckt genom livets gång.
Oj. Det låter verkligen som att jag funnit livets mening. Grattis Emma!
...
Kanske ska jag återuppta mitt forna intresse? Bara för att se om det kan väckas till liv igen? Det var ganska längesedan jag gjorde ett experiment. Jag vet inte ens var jag har mina provrör,vättskor och frätskyddande handskar längre?
Eller så kanske det är lika bra att inte utmana ödet. För jag är inte riktigt säker på om jag vill ha tillbaka något som sedan kommer bli en oönskad vana. Och hur bra skulle det egentligen se ut, eller för den delen låta om det började gå rykten i Sundsvall om en extrempillande kvinna som orsakar gångtrafikkaos när hon från ingenstans stannar och böjer sig ned för att utföra sin hobby.
Jag skulle bli kallad egoist. Som bara är ute efter att tillfredsställe mina egna behov.
Ehum
Neej, nu pratar vi om något annat... Bilar?
