Barbara

Åh jösses... Jag höll precis på att välta min temugg över hela mig.

Jag kan inte med ord beskriva hur mitt hjärta reagerade. Det gör fortfarande ont.


Ondare skulle det i längden gjort om den verkligen tippat. Inte för att det skulle varit hett, utan för att mina mjukisbyxor skulle vara stämplade att kastas, fulla med svåra tefläckar.


Jag lever i mina mjukisbyxor. Inte rakt så äckligt som det låter. Dom tvättas, japp. Omvartannat. Jag har haft dem i flera år. Tyvärr har dom börjat bli lite utav ett problem här hemma för mig, eftersom mamma ständigt försöker få mig att köpa ett par nya och tar till med metoder som: "Wow, jag måste säga att du är riktigt snygg i dem där", eller: "Gud vad killarna måste komma springandes efter dig". Lustigt.

Det värsta är att jag Vet, att hon har rätt. Det är hål i dem lite varstanns. Ett stort på  höger knä och små längst ned vid muddarna. Inifrån brallorna ser jag många partier som är så nötta att jag nästan skulle kunna se igenom dem.
 
Men fördelen är att dom är så extremt sköna, perfekt ingångna, gråa och underbara att jag bara inte kan släppa taget.

Så fort jag kommer hem, sätter jag på mig dem. Det är en trygghet att veta att dom finns där. Mmm.

Jag har förstås varit och tittat på nya, men det finns inga som dom i killmodell med gren längre ner. Dessutom blir jag så förvånad att alla mjukisbyxor är så fruktansvärt Tjocka! Vilket är väldigt konstigt...






Nu känner jag mig för patetisk för att ens kunna skriva fler rader om ett par byxor.

Här är dom, mina små pärlor och Nej, jag har inte alls dålig syn.


Hej och hej