Prickar
Hej där!
Nu ska jag prata om något oviktigt, riktigt.
Jag vill också inte ha fräknar. Jag känner hemskt mycket för det. Då jag kommer att tänka på det, vill säga. Vilket jag vid närmare tanke inte gör så ofta. Men det hör inte till sak!
Jag vet ju mycket väl, att det man inte har, vill man ha, och vise versa och refränga. För många har ju velat sno mina. Jo jag tackar för det. Om jag kunde, skulle jag sålt dem per styck.
Nu har jag ju alltid levt med mina, och tänker inte direkt på dem. Men, visst ser man väl lite smutsig ut? Visst?
Ibland när man tittar på dem som lever sitt liv utan fräknar, så ser dom så himla rena ut! Det har jag tänkt ett tag. Och ja, jag tycker förstås att det är finare. Rent och fint, medan en annan, smutsig och fläckig. Mänsklig dalmatin kan vi kalla det. Mig.
Fast nu har ju jag BARA, i ansiktet. Tjoho. Jag tror det är här jag måste utbringa ett litet tackar så mycket. För min egen del. Vad gäller andra så tänker jag ju inte ett dugg på det här. Då blir fräknarna plötsligt osynliga på något vänster. Eller man ser dom förstås, men man reflekterar inte, snarare.
Man ska förstås i slutändan inte ens fundera över sånt här. För alla ska vara den dom är och inte se ut på något som helst annat sätt.
Men men men godnatt.
