Lördag

Here I'm ligger and kollar in mig self i computerskärmen.

Äh det är lugnt jag mår bra, jag skulle bara charma mina utländska läsare.

Men soler håller på att gå ner och jag ligger på altanen och drömmer om mörkröda körsbär. Jag ligger även och lyssnar till småbarnsgrannarna på gården här bredvid som hoppar studsmatta och tjuter som brandbilar, det är inget skämt. Varför säger ingen åt dom? Någon som inte är jag. Jag vill inte vara den som förstör, kanske är det en nyttig och givande del i deras utvecklig? Jag vet väl inte? Så barninsatt är jag inte än. Men alltså, så trovärdigt som det nästan låter, måste mina äldre kära grannar ta det för en äkta varningssignal. Jag hoppas ingen i all hast att rusa ut ur huset snubblar nerför trappan eller springer in i kylskåpet. Vilket i och för sig inte verkar särskilt troligt. Men om så var fallet, så kommer vi snart få höra riktiga varningssignaler.  

Oj, nu sjunger dom money money money med ABBA. Tänk att den gamla suåperkända gruppen lever kvar än, till och med bland våra härliga och alerta 7-åringar. Galant.

Men jaha, jag har inte skivit om Dragons förlust och det tänker jag definitivt inte göra heller. Jag tycker bara att, eller ja, nej. Lika bra att inte ha något sagt, jag kommer bara att börja morra ännu mer.

Fast nu börjar jag bli irriterad! Från att ha varit och lekt fint i hopphagen, har de nu begett sig till trädgårdslandet för att stoppa kryp i en burk. FÖR DET FÖRSTA, vilken sjuhelvetes underhållande sysselsättning. För det andra, ta för i jösse namn på er ett par sandaler. Jag har själv provat den barfota varianten på gräsmattan och det är fortfarande på tok för geggigt för att över huvud taget kunna njuta av den annars så underbara gräsunderfotenkänslan. För det tredje (kan vara för att jag är en ibland för överdriven djurvän), men stackars kryp, maskar eller vad det nu än är för kollijock dom släpper ner! Släpp krypen fria. MEN, för det fjärde, om ni nu verkligen måste göra det där, för vad vet jag, det kanske renar era själar, så snälla, picka åtminstone några hål i locket...

Jag skriver om helgen imorgon, eller något liknande. Men innan jag går vill jag bara berätta en sak. Något som kan förändra hela världen. Var så säkra.

Jag har köpt en ny blus.

Adjöss sjömansmöss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0