Barbara

En dag påväg till bussen var jag ca tre cm från att gå rakt in i en svart lyckstolpe vid JC. Jag gick där i godan ro och fipplade med mina blixtlås på både jackan och munkjackan eftersom det var rätt så kallt. Precis i det läget jag tittar upp, passerar jag lyckstolpen så nära att jag känner lukten av rostfritt stål. Men det skulle väl inte göra något om jag gick in i en lyckstolpe igen? Skulle det? NÄ

Som tur va, var det rejält många år sedan då vi skulle gå med min morbror och hans familj på paradisbadet. Jag gick en bit framför föräldrarna, exhalterad och otålig som jag var, och vände mig om samtidigt som jag pekade mot badhuset åt andra hållet för att fråga: "Är det här man går in??" . Sedan vänder jag mig om, och BAAAAAAAAAAAAM...

Det är möjligen därför vi nu kan konstatera, varför jag blivit som jag blivit. Utan att förolämpa mig själv. Fast det var ett dumt scheemt. Jag tar tilbaka det