Busschaufförer
tJABBA tJENA hALLÅ
Bortsett från dom där barnsligheterna. Busschaufförer imponerar på mig. Om och om igen. Sjuhelvetes personligheter allihopa, hela bunten. Japp, jag är den där tjejen, som betraktar er i smyg och analyserar era vanor och återkommande beteenden. Tack för att ni finlirar vår redan så perfekta vardag.
JEn gång, då jävlar. Nej men, någon liknande "gungning" på bussen påväg till skolan en gång har jag aldrig varit med om tidigare. Vad ska jag säga, bussen skumpade som om Gud lekte kasta gris med jordklotet hela vägen fram till Navet? Jag skulel inte kalla det för en standardbusskörning inte. Och vad han höll på med eller hur han gick tillväga...
Visst har vi väl alla varit med om en mer eller mindre hoppande buss någon gång, för det är ju inte ett fordon som smidigt susar fram som en flygande matta, för en sån har vi ju alla åkt på menar jag... men ni hajar vinken. Men en hel bussresa? Nej, deffinitivt inte en hel bussresa ska det vara på det här viset. Vad ska jag likna det vid för att ni ska förstå, för bussen verkligen studsade upp och ner. Och varför jag märkte det särskilt noga var för att jag kände det i brösten.
Missförstå mig inte, men jag har ganska små, (vilket jag ska säga att jag är väldigt tacksam för på grund av en rad olika saker som underlättas i och med detta. Kortfattat, dom passar mina hobbysar. Ha...ha...) så då till och med jag kände att dom fick sig en rejäl omgång, ja, då kan ni ju bara tänka er. Men, tänk er en buss med massa hårt diggande reagge-musiker, nära att spränga högtalarna. Så kanske det såg ut, kanske kanske...
Andra busschafförer däremot tycks inte vilja heja. Men nu ska jag inte vara så hård i min bedömning, för i princip alla hejar på mig. Kanske för att jag alltid söker ögonkontakt och hejar först. Men de undantag som nu inte gör det? vad är det för fasoner, kan man ju undra. Jag minns särskilt en chaufför, jag fick sån lust att peta karln med den insjunkna flinten på bröstet och säga, "hallå på dig, såg du inte mig"? Sen skulle jag öppna munnen på honom med en begagnad glasspinne för att försäkra mig om att han faktiskt hade en tunga. Jag kan ju inte veta om han eventuellt mist den i en tidigare busskapning. För i så fall skulle jag förlåtit honom.
Nej nu ska jag bespara er min dyrbara tid.
Kramtomat
