Byta bana
Hälsan på er!
Jag måste börja skärpa mig. Visst för att jag tycker att jag har en förmåga att klä mig fint, det är väl itne fel att säga? Men jag börjar bli lat. Jag tycks alltid klä mig efter humör och aktivitet och därför går jag mer och mer åt det luffiga och "jag bryr mig inte ett skit" - hållet. Sen att jag föredrar att klä mig bekvämt framför snyggt ska jag inte heller smyga med. Aj aj aj, Emma Emma Emma... Flicka stora, nu måste du ta dig själv i handen och rycka upp dig ur potthålet.
Känner man sig slapp inför att göra sig iordning och fin, såsom kag gör sisådär 17 000 ggr per dag, så blir det ofta att man känner att man inte vill klä sig så heller. För på något sätt upplever jag att det är obekvämt att klä sig snyggt, när man är osminkad och inte känner sig på ett fräscht humör där man orkar anstränga sig. Tycker ni jag cyklar nu eller?
Nåväl och aja, i vilket fall... Jag tror jag måste resa mig någon skala och orka se aningens fräschare ut, snart kommer jag skrämma ihjäl uteliggarna. Och hur skulle de se ut? Om jag ofrivilligt utrotade dem, inte bra! Dom vill man ju helst bara hjälpa att komma på fötter igen, för jag är faktiskt irriterad på samhället för att det görs för lite för de hä människorna! Men mest förargligt är det att vissa säger: "Äh, dom får skylla sig själv"! När faktum är att alla inte rår för det. De kan ha levt ett helt vanligt liv innan, men plötsligt är de med om något som ställer till det för dem. I något fall tror jag det var en kvinna vars man hade dött och hon hade blivit så deprimerad och orklös att hon förlorade jobbet, vilket så småningom ledde till att hon vräktes och inte fick bo kvar i huset. Så hon hamnade på gatan, hemlös. Så alla kan inte alls rå för det, det är bara otur och för dåligt stöd av andra. Vi kan påverka och hjälpa varandra mer än vi tror. Men framförallt så bör vi bli bättre på att ta vara på det vi faktiskt har. Som om ni aldrig hört det förut...
Men fundera på det...
Jag måste börja skärpa mig. Visst för att jag tycker att jag har en förmåga att klä mig fint, det är väl itne fel att säga? Men jag börjar bli lat. Jag tycks alltid klä mig efter humör och aktivitet och därför går jag mer och mer åt det luffiga och "jag bryr mig inte ett skit" - hållet. Sen att jag föredrar att klä mig bekvämt framför snyggt ska jag inte heller smyga med. Aj aj aj, Emma Emma Emma... Flicka stora, nu måste du ta dig själv i handen och rycka upp dig ur potthålet.
Känner man sig slapp inför att göra sig iordning och fin, såsom kag gör sisådär 17 000 ggr per dag, så blir det ofta att man känner att man inte vill klä sig så heller. För på något sätt upplever jag att det är obekvämt att klä sig snyggt, när man är osminkad och inte känner sig på ett fräscht humör där man orkar anstränga sig. Tycker ni jag cyklar nu eller?
Nåväl och aja, i vilket fall... Jag tror jag måste resa mig någon skala och orka se aningens fräschare ut, snart kommer jag skrämma ihjäl uteliggarna. Och hur skulle de se ut? Om jag ofrivilligt utrotade dem, inte bra! Dom vill man ju helst bara hjälpa att komma på fötter igen, för jag är faktiskt irriterad på samhället för att det görs för lite för de hä människorna! Men mest förargligt är det att vissa säger: "Äh, dom får skylla sig själv"! När faktum är att alla inte rår för det. De kan ha levt ett helt vanligt liv innan, men plötsligt är de med om något som ställer till det för dem. I något fall tror jag det var en kvinna vars man hade dött och hon hade blivit så deprimerad och orklös att hon förlorade jobbet, vilket så småningom ledde till att hon vräktes och inte fick bo kvar i huset. Så hon hamnade på gatan, hemlös. Så alla kan inte alls rå för det, det är bara otur och för dåligt stöd av andra. Vi kan påverka och hjälpa varandra mer än vi tror. Men framförallt så bör vi bli bättre på att ta vara på det vi faktiskt har. Som om ni aldrig hört det förut...
Men fundera på det...
Kommentarer
Trackback
