Obussig kille i bussen
Det var en gång...
... Då jag nästan stod längst bak i bussen eftersom det inte fanns några sittplatser. Av erfarenhet vet jag att man gärna ska fortsätta bakåt, så det var givetvis vad jag också gjorde, men däremopt inte enda längst in i bussen så att jag skulle vara tvungen att göra näsavtryck på bakrutan.
Det va inte överdrivet med folk "ombord" så jag fann det högst onödigt att flytta mig allra längst in då alla de andra gott och väl fick plats. Ändå, blir en man uppenbarligen irriterad på mig när han är "tvungen" (egentligen verkligen INTE INTE ALLS) att klämma sig förbi mig och över min träningsväska som i princip är mitt i gången där jag räknat ut att ingen kotte i själva verket behöver, eller har behov av att gå. Jag kunde heller inte rå för det, då den är stor och tung och jag inte riktigt kände för att stå med den i mina armar hela vägen hem. Dessutom förstod jag för fem öre inte vad han hade bakom mig att göra, då han skulle stått perfekt framför, enkelt med en meters mellanrum. Precis då han kommit förbi säger han ungefär: "Jag förstår inte hur folk kan vara så pantad att de inte flyttar efter och ställer sig längst bak i bussen".
Jag undrar verkligen om jag ser ut som en pet-flaska. Och jag som inte ens dricker läsk, vad tråkigt. Dock brydde jag mig inte, jag kommenterade inte heller utan log åt Daniella som också hört allting. Sen vända jag mig om, erbjöd honom min sista segaråtta, klappade honom förstående på lillskallen hans och log mitt allra finaste leende.
Nej då. Men jag accepterar att folk har dåliga dagar. Men det är ju aldrig försent att försöka göra dom bättre. Dessutom så förstår jag inte varför man inte istället klappar personen man önskar ska höra eller veta något särskilt på axeln och säger det direkt till den. För självklart hade jag flyttat efter, om det nu var ett måste för honom av någon oförklarlig anledning.
Nej mina damer och herrar, nu ska jag gå viadre i livet och klappa mig själv på magen, jag är rätt så mätt.
HAO
