Min mammas mamma
Min mormor är en person som har en viss förmåga att kunna ge ifrån sig fina ord och kloka råd.
Jag kom över några gamla grattis- och studentkort alldeles nyss.
Samtidigt som hon överöser mig komplimanger i dessa kort, så är det så synligt att hon verkligen känner mig och vet vem jag är när jag läser dom. Och då menar jag såklart inte det ytliga, utan det som finns här inne. I mig då liksom.
Jag trodde kanske inte att det var så lätt att förstå och känna någon så bra om man inte umgås väldigt intensivt, såsom man uppenbarligen kan göra. Fast i och för sig, människors rätta jag brukar alltid lysa igenom, om inte på en gång så ganska snart. Och hon är ju trots allt min mormor, klart hon känner mig. Men, jag vet inte. Jag förundrades iallafall.
Det roliga med dagens samhälle tycker ändå jag är att folk tror sig veta så oerhört mycket om många. De kan diskutera och kommentera en person de inte alls visar sig känna. Det har bara baserats på rykten och skit från, jaa.. från vadå? Det är det ju säkert inte ens någon som vet.
Och då man ifrågasätter varför de säger och tror så, så får man alltid halvtaskiga svar som ungefär: "Jamen, man har väl hört", "Men det ser ju ut som så", "Jamen hon eller han är ju det". Ofta så har man säkert alldeles för lätt påverkats av en annan kompis som av någon anledning har något emot den här personen, för alla kan ju såklart inte tycka om alla och vara vänner, det förstår väl jag också. Men bara för att två personer har bråkat eller inte kommer överens så ska deras kompisar börja tycka illa om varandra också. Såklart. Nej jag tycker bara det är så jävla löjligt så jag vet inte.
Men det är ju den världen vi lever i, eller hur.
Inge mer funderingar på det här nu. Jag kom bara igång lite och flög iväg.
HEJ
Jag kom över några gamla grattis- och studentkort alldeles nyss.
Samtidigt som hon överöser mig komplimanger i dessa kort, så är det så synligt att hon verkligen känner mig och vet vem jag är när jag läser dom. Och då menar jag såklart inte det ytliga, utan det som finns här inne. I mig då liksom.
Jag trodde kanske inte att det var så lätt att förstå och känna någon så bra om man inte umgås väldigt intensivt, såsom man uppenbarligen kan göra. Fast i och för sig, människors rätta jag brukar alltid lysa igenom, om inte på en gång så ganska snart. Och hon är ju trots allt min mormor, klart hon känner mig. Men, jag vet inte. Jag förundrades iallafall.
Det roliga med dagens samhälle tycker ändå jag är att folk tror sig veta så oerhört mycket om många. De kan diskutera och kommentera en person de inte alls visar sig känna. Det har bara baserats på rykten och skit från, jaa.. från vadå? Det är det ju säkert inte ens någon som vet.
Och då man ifrågasätter varför de säger och tror så, så får man alltid halvtaskiga svar som ungefär: "Jamen, man har väl hört", "Men det ser ju ut som så", "Jamen hon eller han är ju det". Ofta så har man säkert alldeles för lätt påverkats av en annan kompis som av någon anledning har något emot den här personen, för alla kan ju såklart inte tycka om alla och vara vänner, det förstår väl jag också. Men bara för att två personer har bråkat eller inte kommer överens så ska deras kompisar börja tycka illa om varandra också. Såklart. Nej jag tycker bara det är så jävla löjligt så jag vet inte.
Men det är ju den världen vi lever i, eller hur.
Inge mer funderingar på det här nu. Jag kom bara igång lite och flög iväg.
HEJ
Kommentarer
Trackback
