Lördagsgodis
Det här med att sätta gränser eller säga stopp åt ett barn så att det verkligen lär sig och slutar med ett oönskat beteende, är ett bekymmer som jag tror många vuxna har. För det gäller att göra det på rätt sätt, att fullfölja och verkställa konsekvenser. Hålle rman inte hårt på dem så läser ett barn av det direkt och skippar i att lyssna och ta till sig uppmaningar.
Första gången mamma sa åt mig på skarpen så skrattade jag bara åt henne, för det dröjde ganska länge innan mina förälkdrar var tvungen att säga åt mig. Jag hade aldrig upplevt det tidigare, för jag gjorde aldrig något dumt enligt mamma. Ja, det är gärna så jag ser tillbaka på min barndom. Att jag var ett änglabarn så att säga.
HE, HE.
Något som mamma försökte ta till med då vi blev någorlunda äldre, här hemma mot brorsan, och mot mig också, var att "hota" med att det inte skulle bli något lördagsgodis. Säkert en klassiker bland föräldrar.
Varför inte komma på något nytt och bättre? Något effektivare? Inte för att jag vet vad det skulle vara kust nu men. Använda deras pannor till att knäcka ägg? För hotfullt kanske. Bör heller inte vara fysiskt. Mosa legoslottet? Nej, för obarmhärtigt. Utegångsförbud tror jag inte på, för ondskefullt det. Föresten vill man väl uppmana barn till att vara utomhus?
Vi pratade iallafall om det här med att hålla på konsekvenser hemma, att det verkligen gäller att fullfölja dem för att man överhuvudtaget ska dra någon lärdom.
Just det här med lördagsgodis var något som deffinitivt bet på Daniel när han var liten. Vi kan säga ungefär såhär, det var rena rama katastrofen för honom. Fast som ni inte vet, men som jag talar om för er nu, är att mamma alltid varit "för snäll" med sånt här och konsekvenserna har lätt runnit ut i sanden. Och detta har jag tjatat på henne om, att hon måste bli hårdare och strängare.
Så till en början bet det för stunden på Daniel, som blev väldigt upprörd och halvt panikslagen. Tänk, inget lördagsgodis. Jordens undergång måste ha förklarats.
Men barn är ju inte smartare än så, att de observerar och ser mönster.
Så en dag när mamma sa: Nej, nu blir det inget lördagsgodis.
Så sa den lilla Daniel med pottfrilla bara: Äh, det har du glömt på lördag ändåså! Åsså sprang han upp för trappen.
Barn är smarta grejer. Tycker ni inte?
