Te

Hello chickenbits.

Jag fruuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuser. Burrr. Väntar längtansfullt på att mitt te ska bli varmt.

Har för tillfället lunchrast opch har precis käkat klart. Jag tror jag åt för mycket. Men det hör väl bara till det vanliga det. Ganska halvsorgligt.

Nu pep det. JA JA jag kommer. Snart. I sinom tid. Om en stund. Inom en snar framtid. Tre sekunder. Fem... hundratusen.


Saken är den att jag är så lat. Jag orkar inte. Min rumpa är här, tet är dääääär någonstanns och jag förmår mig inte att lyfta på den och vicka bort den till micron. Min putiga rumpa strejkar ibland. Ja, vi kommunicerar. Den säger vila till mig.

Fast vid närmare efterrtanke så kommunicerar hela min kropp. Fantastiskt va. Min hjärna säger, sluta tänk. Näsan säger, du är förkyld, för du nyser så hemskt. Halsen säger, jag insisterar, du hostar slem och är nog förkyld. Ryggen säger, du har tränat och belastat mig för hårt. Händerna säger, men lilla flicka, du är ju iskall. Läpparna säger, du behöver salva. Magen säger, stäng igen kakhålet. Ögonlocken säger, du kan väl blunda en liten stund iallafall och ögonbrynen säger, se inte så bekymrad ut.



Nej nu blir det nackskinn, för hela jag behöver den där varma drycken. Det återstår väl bara att se när.


Hallå


P.s Ikväll blir det badtunna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0