Nattvardsmässa
Halleluja
Är det bara jag som i stort sett hela mitt liv trott att man sagt HalleluLja?
Iallafall, idag har jag varit i kyrkan. Jag är faktiskt inte dryg med er, jag var där med Susanna kl. 12.10 på GA-kyrkan, någon slags nattvardsmässa. Självklart var det i och med ett skolarbete. Knalla dit frivilligt hade jag nog bestämt inte gjort, för att se på när prästen smeker folk i pannan, läser bibeln innantill, trycker in en plastplatta i munnen på dom och värst av allt, (hö och häpna...) låter den uppslutna lilla gruppen som över huvud taget väljer att komma till kyrkan, dricka ur samma silvriga bägare. Nästan bakteriehärd på skandalös nivå! JESUS! Men Gud, se så kristen jag har blivit.
Nej, men så farligt är det inte. Inte ett dugg kanske egentligen. Överreaktion från min sida. I och med att jag gärna inte vill bli sjuk för att missa träningar (fast nu är ju säsongen slut) så är jag ganska noga med att vara försiktig i vanliga fall. Jag drack dock inte ur bägaren, och fick därmed heller inget sånt där smaklöst kex.
Vill man vara riktigt jävlig så ska man ju ta och dricka ur den om man har typ magsjuka, feber eller munsår. Så det var väl tur för den lilla församlingen, eftersom jag råkar ha just munsår för tillfället. Men det är snart borta med vinden. Zovirax gör susen, mot munsårsbusen. Ha...ha. Fast det där lät bara äckligt.
Är det bara jag som i stort sett hela mitt liv trott att man sagt HalleluLja?
Iallafall, idag har jag varit i kyrkan. Jag är faktiskt inte dryg med er, jag var där med Susanna kl. 12.10 på GA-kyrkan, någon slags nattvardsmässa. Självklart var det i och med ett skolarbete. Knalla dit frivilligt hade jag nog bestämt inte gjort, för att se på när prästen smeker folk i pannan, läser bibeln innantill, trycker in en plastplatta i munnen på dom och värst av allt, (hö och häpna...) låter den uppslutna lilla gruppen som över huvud taget väljer att komma till kyrkan, dricka ur samma silvriga bägare. Nästan bakteriehärd på skandalös nivå! JESUS! Men Gud, se så kristen jag har blivit.
Nej, men så farligt är det inte. Inte ett dugg kanske egentligen. Överreaktion från min sida. I och med att jag gärna inte vill bli sjuk för att missa träningar (fast nu är ju säsongen slut) så är jag ganska noga med att vara försiktig i vanliga fall. Jag drack dock inte ur bägaren, och fick därmed heller inget sånt där smaklöst kex.
Vill man vara riktigt jävlig så ska man ju ta och dricka ur den om man har typ magsjuka, feber eller munsår. Så det var väl tur för den lilla församlingen, eftersom jag råkar ha just munsår för tillfället. Men det är snart borta med vinden. Zovirax gör susen, mot munsårsbusen. Ha...ha. Fast det där lät bara äckligt.
Då vi satt där i någon typ av lite ring, så kände jag plötsligt obehag. Jag kände mig olustig, jag passade inte in, kände inte alls att jag hörde hemma där. Mörka, bullriga sjungande röster till kuslig orgel, predikan och psalmer ur biblen som mest väcker bilder från krigsfilmer från förr med svärd och pilbågar och lukten som bara den känns uråldrig...
Som tur var satte jag krokben för frestelsen att börja fnissa vid ett tillfälle mitt i det hela. Det kan ju bli så, ni vet. Då man absolut inte borde och får, så vill man gärna ge ifrån sig nått ljud. Ofta kan det bli ofrivilligt. Men det glädjer mig att jag kunde behärska mig, annars hade jag antagligen gjort bort mig totalt, det hade dessutom inte varit särskilt moget. Ung flicka tramsar utan anledning sönder en helig nattvardsmässa, pastor börjar gråta. Det skulle va snyggt. Inte för att det skulle göra rubriker i tidningen. Önsketänkande bara...
Ska bege mig, ta det piano. Amen.
Kommentarer
Trackback
