Hello taxy
God afton.
En morgon vaknade jag av att taxikurir ringde mig.
Först tänkte jag, vad i helvete. Jag slår vad om att jag ofrivilligt kommit åt en knapp i sömnen, ringt taxibolaget och på något övernaturligt sätt beställt en.
Men allra först, med trötta... mycket trötta ögon försöker jag läsa ut bokstäverna på mobilens display: T..ttt..ax.. i... Vaaaa...? Uuhmm... Gäspp... TAXI! Vaaaaad händeeer!?
Först vill jag inte svara då jag faktiskt precis vaknat och tänker tusen tankar över saker jag kan ha ställt till med eller råkat göra. Man vet ju aldrig? För vaför i hela fridens namn skulle taxi ringa, om jag själv inte ringt. Inte för att oddsen är stora att jag gjort det, särskilt inte i sömnen. Jag som inte ens vet hur man beställer taaxi, som vissa kommer ihåg, haha... "Öhh, hej... Kan ni komma och hämta mig?" Hahahahaha
Men sen beslutade jag mig för att svara efter en hel bunt med signaler då det slog mig att saker kanske bara skulle bli ännu värre om jag körde p´å med stilen som lät mest lockande, att ignorera.
Så jag svarar krassligt och en väldigt trevlig karl är i andra luren, måste jag säga. Han låter tillo och med olycklig över att han väckt mig. För inte en chans att han missade det. Det hela visade sig handla om pappa och han började med att fråga om han itne fått fel nummer. Öhmm, vem söker du undrade jag? Eller om det var han som sa det utan att jag ens frågade, jag minns uppriktigt inte. Klart var iallafall att han sökte Ericsson. Jonas. Jaha, ja men det är min pappa svarade jag och blev tillfrågad om hans nummer. Efter ett tack och hej leverpastej, slappnade jag av i musklerna och föll tillbaka ner på kudden för att kliva upp en kvart senare.
En morgon vaknade jag av att taxikurir ringde mig.
Först tänkte jag, vad i helvete. Jag slår vad om att jag ofrivilligt kommit åt en knapp i sömnen, ringt taxibolaget och på något övernaturligt sätt beställt en.
Men allra först, med trötta... mycket trötta ögon försöker jag läsa ut bokstäverna på mobilens display: T..ttt..ax.. i... Vaaaa...? Uuhmm... Gäspp... TAXI! Vaaaaad händeeer!?
Först vill jag inte svara då jag faktiskt precis vaknat och tänker tusen tankar över saker jag kan ha ställt till med eller råkat göra. Man vet ju aldrig? För vaför i hela fridens namn skulle taxi ringa, om jag själv inte ringt. Inte för att oddsen är stora att jag gjort det, särskilt inte i sömnen. Jag som inte ens vet hur man beställer taaxi, som vissa kommer ihåg, haha... "Öhh, hej... Kan ni komma och hämta mig?" Hahahahaha
Men sen beslutade jag mig för att svara efter en hel bunt med signaler då det slog mig att saker kanske bara skulle bli ännu värre om jag körde p´å med stilen som lät mest lockande, att ignorera.
Så jag svarar krassligt och en väldigt trevlig karl är i andra luren, måste jag säga. Han låter tillo och med olycklig över att han väckt mig. För inte en chans att han missade det. Det hela visade sig handla om pappa och han började med att fråga om han itne fått fel nummer. Öhmm, vem söker du undrade jag? Eller om det var han som sa det utan att jag ens frågade, jag minns uppriktigt inte. Klart var iallafall att han sökte Ericsson. Jonas. Jaha, ja men det är min pappa svarade jag och blev tillfrågad om hans nummer. Efter ett tack och hej leverpastej, slappnade jag av i musklerna och föll tillbaka ner på kudden för att kliva upp en kvart senare.
Kommentarer
Postat av: Matilda Å
"Kan ni komma och hämta mig?" Vad sött! Som en liten tre-åring som längtar hem :)
Postat av: emma
Haha jag vet det var som om jag ringde till mamma? Jag fick totalt hjärnsläpp. Och det där va det bästa kag kunde på, för jag försökte tänka logiskt istället för att få panik, haha! Vad är det jag vill ha fram? Jo, att dom kommer och hämtar mig såklart. Och då var det det jag sa...
Trackback
