Handtag, famntag
Hej...
Dörrhandtag har en viss förmåga att fånga upp en ibland. Jag verkar vara ett favoritobjekt och är ganska uppenbart het bland handtag. Lyllo mig. Ändå vill jag inte påstå att jag brukar gå smekande nära dem, jag har väl bara otur, emellanåt.
För bra länge sedan nu, hade jag full fart hela morgonen och var med stora kliv på väg in i mitt rum. Man skulle kunna säga att jag marsherade - med bestämda steg och gungande armar. Jag visste exakt var jag skulle, jag hade stenkoll på läget. Men jag kom aldrig in i mitt rum. För jag fastnade i dörrhandtaget med tröjärmen och flög tillbaka ut i hallen, som så många andra gånger. Och där låg jag och tänkte, varför, varför?? Vad föredrande egentligen. 60 kilo som bara BAAM, slängs rakt ner i golvet. Det märkliga är också att det oftast tycks hända på väg in och ut från toaletten. Senast idag fastnade jag med mjukisbyx-fickan i toalettdörrshandtaget. Förklara för mig hur det går till, kära nån.
Jag kommer ihåg en gång då jag var väldigt arg och skulle gå in i mammas och pappas sovrum och hämta telefonen. Det måste ha varit för att jag gick så fort framåt som handtaget gick rakt igenom koftan och jag fick ett hål. Men jag förtjänade det kanske. Fast jag skulle mycket mer behöva ett famntag just nu.
Men allting ska väl inte vara som på moln heller. Hur skulle det se ut.
Mjuk
